Vågar jag tycka till om Kvinnodagen?

Debatten om N-ordet fick nytt liv på min blogg tack vare en kommentar av Magnus Silfvenius Öhman. Jag tackar honom för den, det är alltid bra att ventilera åsikter. Vi bor ju i ett land där vi tillsvidare har rätten att göra det.

På senaste tid har jag ändå märkt att jag måste vara oerhört försiktig med vad jag skriver. Dels för att också jag på ett eller annat sätt är en offentlig person då jag jobbar på en dagstidning. Dels för att alla inte förstår ironi och satir eller tycker att de skämt jag skrattar åt är roliga.

Trots allt tänkte jag drista mig till att skriva några ord om den internationella kvinnodagen 😉
Personligen firar jag den inte.

Men ingen flyger väl i taket om jag skriver att jag tycker män och kvinnor borde få lika lön för lika jobb. Eller att världen blir bättre om alla flickor får gå i skola. Eller att vi alltid ska värna om utsatta och förtryckta flickor och kvinnor. Inte bara i dag utan alla dagar om året.

Loviisan Suurkirppis delade ut rosor åt alla kvinnliga kunder i dag.
Loviisan Suurkirppis delade ut rosor åt alla kvinnliga kunder i dag. Blev väldigt glad över den, för det är den enda kvinnodagshälsning jag fått i dag – om jag bortser från alla hälsningar på Facebook.

Skulle fotografera mitt försäljningsbord med nummer 85 men hann inte eftersom det genast kom kunder som ville titta på böckerna. Säljer bland annat Camilla Läckbergs romaner, lp-skivor av Eva Dahlgren, Eppu Normaali, Bangles m.fl. Några små väskor, oanvända halkskydd (det kommer ju en ny vinter) m.m.