Trollen jagar oss

Vi skulle behöva duktiga Trolljägare i Finland också.
I Sverige gör dom ett bra program, Trolljägarna, där programledarna letar upp troll och konfronterar dem. Ofta är trollen helt vanliga människor. En del av dem ångrar sina elaka, anonyma utspel – men andra saknar helt vett och etikett, och särskilt saknar de empati. De tycker att de har rätt att skriva och göra vad som helst.

Nu har jag och en del av mina bloggvänner i Sverige som skriver via WordPress anmälts av någon på Facebook, då vi länkat våra inlägg via denna sociala kanal. FB har inte brytt sig om att ta reda på om innehållet är stötande, såsom anmälarna (trollen) påstår utan blockar direkt vår möjlighet att länka upp via FB.

En gång anmälde jag en sida/grupp på FB. Den hette något i stil med ”Låt oss ta livet av Alexander Stubb”, han var på den tiden utrikesminister i Finland. Facebook svarade mig rätt fort att man inte såg något som var fel eller som stred mot deras policy med denna grupp.

Jag skriver ju mest om mig själv, mina innersta känslor, mitt privatliv, mina resor, prylar och växter jag köpt osv. Jag visar bilder från Lovisa, olika vyer och byggnader. Som det här fina trähuset på Alexandersgatan.

Det tycker trollen inte om.

Kram till alla vänner!

Det är vänskapsdagen i dag. Därför vill jag sända en stor kram till alla er som läser min blogg, ni som uppmuntrar mig, ni som skrattat och gråtit tillsammans med mig genom åren här. Tack ❤

Facebook gör ibland rätt roliga videon och den som gjordes för vänskapsdagen har jag låtit publicera på min vägg där.

I går var jag hemma hos en väninna och blev bjuden på en jättegod sallad med bland annat salami, skinka, ost, rucola, tomat, mozzarella… Gott!

Valde bilden tagen i stämningsbelysning.
Valde bilden tagen i stämningsbelysning.

Så det där med vänner – dom finns! Har fått stor uppmuntran och stöd här på bloggen men också via Facebook.

Kanske lite märkligt att man låter sig tryckas ner, bli ledsen och orolig då anonyma nättroll attackerar på bloggen. De är hittills två, antalet omtänksamma personer med profiler som kan kännas igen är ju hundratals 🙂

Det har åter visat sig att det lönar sig att vara öppen. Då ser jag att jag inte står ensam med bekymren.

 

Februaribilden – och tankar kring ilska

Februari bilden i kalendern med bilder av Minna L Immonen.
Februari bilden i kalendern med bilder av Minna L Immonen.

Man blir glad och varm om hjärtat när man ser den här bilden. Vi har säkert vinter några månader än och mera snö att vänta, men en snögubbe som ser ut så här kan man ju inte bli arg på.

Men arg, det var en läsare i går. Jag publicerade ändå inte personens kommentar under ”Glad måndag” eftersom hen nämnde en annan person vid namn där.

Den arga personen skrev att jag bara kopierar alla mina texter. Hen tycker jag försöker vara lika glad och positiv som en Namngiven Person, att jag försöker efterlikna den Namngivna med hårfärg och inredning och mycket annat.

Väldigt märkligt, för jag har ju berättat här att jag är missnöjd med min nya hårfärg. Min maskulina spartanska inredningsstil skiljer sig också totalt från den som skribenten påstår att jag vill härma…

De är tragiska de här påhoppen. De som lämnar elaka avtryck här verkar nämligen vara riktiga nättroll.
De gömmer sig bakom mejladresser man inte får svar från, de har inga bloggar som visar vem de är, de använder Avatarer – dvs. inte sina riktiga ansikten. Ofta är meddelandena skrivna via mobiltelefoner så att IP-adresserna ska vara svåra att spåra.

Det är sorgligt att det finns människor som känner så stor ilska och så stort hat att de till vilket pris som helst måste trycka ner andra.
Kunde inte den arga skribenten istället vara glad för att jag äntligen, efter ett par jobbiga år åter hittat glädjen i livet.

Akta er för anonyma troll

Bilden är bara symbolisk för mitt blogginlägg. Den är en detaljstudie från min första boks pärm som ritades av vår lokala konstnär Jan Lindh.
Bilden är bara symbolisk för mitt blogginlägg. Den är en detaljstudie från min första boks pärm som ritades av vår lokala konstnär Jan Lindh.

I går fick jag en kort och ganska intetsägande kommentar till ett av mina inlägg här på bloggen. Jag har inte låtit publicera det och orsaken är följande:

Varje gång någon ny kommer in hos mig kollar jag personens blogg om sådan finns.
Den här gången landade jag på en blogg som hade startats i går. Det första inlägget var rätt dystert och skribenten meddelade tydligt att hen vill vara helt anonym. Där fanns inga foton, speciellt inte på skribenten, och inga kontaktuppgifter om hen.
Hen skulle ändå sjunga ut på sin blogg och använda falska namn om den hen behöver skriva om.

Personen får gärna blogga för mig men jag leder inte mina läsare till riktigt vem som helst. Det handlar inte om att nedvärdera någon viss skribent, bara att välja vem jag själv har att göra med.

Ber er också själva på era bloggar alltid vara uppmärksamma när nya personer kommenterar hos er. Har ni fått besök av ett troll, eller tycker ni bloggaren som kommenterar hos er är trevlig och verkar seriös?

Jag har nämligen märkt att det finns bloggare som vill utnyttja det faktum att jag har tiotusentals läsare i månaden. De vill komma åt mina vänner här, det vill säga hitta deras bloggar, för att bättre få ut sina egna budskap.

Jag vill alltid veta vem personerna som kommenterar hos mig är. Och även om jag inte på långt och när träffat er alla personligen har ni ett ansikte för mig och en mejladress via vilken jag kan kommunicera med er, det vill säga får svar på frågor om jag vill. Av nättrollen får man inga svar.

Har ni varit med om något liknande? Hur har ni då reagerat?

(Ps. försöker hålla min blogg positiv och minimerar därför de dystra inläggen, tyckte dock det här var en sak värd att varna om – men snart ska jag ut på fototour och då blir det åter förhoppningsvis trevliga bilder från min omgivning)