Nu har intresset för att lite experimentera med kameran åter vaknat. Jag har ett teleobjektiv, och skulle gärna vilja ha ett par, tre andra objektiv utöver det vanliga kompakta och det tele jag har. Men ack, de kostar och i nuläget har jag inte råd med sådana.
Men cykelturer har jag råd med och här har jag satt skärpan på blomsterarrangemanget, medan en cykels styrstång finns som suddig front.
Samma blomsterarrangemang, och här ska Lovisa stad ha ett stort tack – eller vem det än är som sköter de här arrangemangen. De här finns vid Strandvägens så kallade stenpark/rastställe.
Jag skapade en kategori här på bloggen som heter Naturbilder. Fotograferade också fåglar samma dag som jag var på min cykeltur.
Än har björkarna löv vid Rosenstranden. Några har börjat gulna, men det susar ändå fortfarande i vinden då löven sitter kvar.
Jag har haft många uppdrag den här veckan, allt från privata till jobb som jag gör för tidningar. Några dödsbud har kommit och de får mig att fundera på livets gång. Snabba sjukdomsförlopp kan drabba vem som helst. Jag tänker i mina stilla ensamma timmar, vad skulle jag göra – hur skulle jag tänka och reagera, om jag visste att jag bara har två eller tio veckor kvar av livet? ❤ 🙏
En arbetsrunda med lånebilen igår. Har bilen också några timmar i dag för att kunna sköta ytterligare ett jobb. Solen skiner just nu. Lite regn hotas det med, men överlag ska den här veckan bjuda på fint sensommarväder. I sol och lite värme känns livets krumsprång lite lättare att tackla.
Skogen, underbar och många gånger trolsk. Mossa på stenar och berg. Gamla ståtliga träd. Kan det bli finare? Inte mycket, om du frågar mig. Igår var jag på en längre runda som senare mynnar ut i ett reportage. Skogsmiljö och skärgårdsmiljö om vartannat. Naturen när den är som vackrast och bäst en solig vårdag. Det fina vädret ska vi ha hos oss ännu i dag. Sedan vänder det och blir kallt igen.
Hej och hå! Jag brukar skriva ett inlägg per dag och nu är jag ute i grevens tid 😀
Jag steg upp klockan sju i morse, skrev två artiklar, tog en dusch och åkte sedan iväg med två kollegor till Liljendaldagarna. Alltså Liljendahl for till Liljendal, som är en stadsdel i Lovisa.
Kan det bli somrigare, mysigare, mer familjärt?
I paviljongen bjöds det på sång och musik och smakprov av Lurens sommarteater.
Jag köpte Guns bondost (även hemost kallad) och Gunnevis jästbröd. Mer lokalt producerat kan det inte bli.
Kvällen tillbringade jag i min systers trädgård. Det var underbart väder, kring +24 ännu då jag åkte hem vid 21-tiden.
Gubben Guds konstverk.
Och så var det någon bloggvän som undrade om det är normalt med en massa myror på pionerna. Ja, det tror jag det är. Myrorna gör inte illa åt växten, de bara gillar nåt sött som avsöndras från den 🙂
… men jag hoppas kunna bo där åtminstone en gång till den här sommaren.
Jag är oerhört tacksam för att förhållandet till många i det umgänge ex-maken och jag hade tidigare är lika fint som förr.
Tillbringade alltså fyra dygn i en stuga, och ni må tro att det kändes som om jag haft två veckor semester! Under tisdag och onsdag var det toppen väder, halva torsdagen lika så. Sedan kom ett behövligt regn och det var rätt mulet och svalt på fredag också. Men hela förmiddagen i dag hade vi sol och värme innan väninnan och jag åter åkte hem till varsitt.
En liten blombänk. Vi skötte bevattningen under ett par dagar, sedan kom ett rejält, men också välkommet regn.
I tisdags träffade jag ett par FB-vänner från Sverige på Saltbodan vid Skeppsbron. Det var toppenväder! De har besökt Lovisa under rätt många somrar, men nu var det första gången vi sågs.
På onsdag käkade väninnan och jag också på Skeppsbro-området, då tog jag den här bilden.
Vackra Lovisaviken.
Tre kvällar kunde vi sitta sent ute och njuta av de sista solstrålarna.
Att få vara mycket utomhus i vackert väder med en fin vän gjorde mig gott.
Hustomten var också med oss 🙂
I morgon, på måndag och tisdag väntar åter rätt mycket jobb. Men då och då tar jag ledigt, eftersom batterierna måste laddas – och en minisemester är redan inprickad till augusti 🙂
Steg upp före klockan sju för att förbereda en intervju med en grillkock klockan åtta. Alla verkar ha bråda tider nu. Kocken satt i bilen (körde dock inte själv) på väg till Tammerfors och var upptagen resten av dagen, därför denna något udda tidpunkt 🙂
Om jag får välja själv gör jag intervjuer och jobb mellan klockan 10 och 15, men alltid kan man inte välja precis allt själv.
Vid 12-tiden var jag så pass mör i skallen att det enda rätta var att ta en cykeltur och en paus från allt på två timmar, innan jag skulle till ett arbetsmöte.
Det bästa av allt var att jag glömde telefonen hemma. Det ska jag göra fler gånger 😀 … för då låter jag inte mina tankar störas av alla aviseringsljud på den.
Lovisaån i Garnison…
… jag tror att de här trapporna i tiderna byggdes för att invånarna skulle ha lätt att ta sig ner till vattnet för att tvätta mattor, diska, fiska?
Varje gång jag tar mig ut i naturen får jag lugnet tillbaka om det blivit stress med arbetsuppdragen.
Min andra seglats tillsammans med en vän och van seglare är genomförd. Vi hade nästan inga vindar alls, det blåste mellan en och fyra meter i sekunden. Men ack så skönt det är att segla i bara en, två eller tre knop. Varför stressa?
Ibland hörde vi inget annat än fåglars läten och vattnet som porlade där vi gled fram. Då och då avbröts tystnaden av motorbåtar som fräste förbi.
I dag blir det ett lite längre inlägg. Stundvis tänker jag drista mig till att såväl skämta som ironisera och överdriva 🙂
Trängsel vid gästbåtsbryggan i Tirmo.
Att ta sig från Valkom i Lovisa till Tirmo skärgårdscenter tog sju timmar i fredags. Det blåste som sagt nästan inte alls, men vi ville segla största delen av sträckan.
För att göra en lång, något bedrövlig historia kort, trodde vi att vi skulle få lyssna till bluesmusik eftersom Tirmo Blues pågick där. Men snarare ansåg vi att musiken som spelades var skränig rock… Vi nöjde oss med att lyssna på ”underhållningen” på avstånd från båten.
Jag tänker inte heller säga vad övernattningen kostade. Bara att den var svinaktigt dyr med tanke på att man som gäst vid bryggan hade stora svårigheter att hitta till affär och toalett. Inget var skyltat och vakterna kring det avspärrade området var inte direkt serviceinriktade 😦
Men vi hade trevligt där vi satt i sittbrunnen och diskuterade livets stora mysterier. Då de yttre omständigheterna inte är de bästa får man själv göra så gott man kan av situationen man försatt sig i då man valt brygga…
Natten blev som den blev med skränande berusade personer på bryggan och i en del båtar. Man fick ta det med humor. En kille var synnerligen speciell och ville visa alla Angry Birds-figurer han låtit tatuera på sin kropp. På något vis och vänster lyckades jag avstyra hans manöver.
Sommartorg vid Benitas Café i Pellinge.
På lördagsmorgonen styrde vi stäven mot Benitas Café på Pellinge. I början av juni var där rätt lugnt, men den här lördagen vimlade det av folk som besökte sommartorget.
En av dem visade sig vara en kvinna som läser min blogg. Jag visste inte då vem hon var men hon kände igen mig, så det var kul att byta några ord med henne. Om du läser det här – så tack för din repons!
Hela terrassen var fylld av glada personer, bland dem även Angry Birds-mannen som jag verkade ha magneteffekt på.
Kommersen gick bra, folk var glada och med tanke på den korta sommarsäsongen är jag är glad å kafeteriaägarens vägnar.
Men då jag själv knappt hörde mina tankar fann jag mig ganska fort längta till en lugn och avskilt belägen lagun. Jag hade ju åkt ut på seglats för att relaxa, inte för att gå upp i högvarv…
Sommaren när den är som bäst i vår östnyländska skärgård.
Sagt och gjort. Lagunen letades fram. Den fanns i Lillfjärden.
Första doppet i Lillfjärden.
Det var underbart skönt med ett dopp i kvällssolen. Vattnet var måhända inte mer än sexton grader varmt men simturen var uppfriskande.
Andra hade också hittat till viken.
Efter min simtur körde tre killar i en motorbåt upp intill vår segelbåt. Jag tog ingen bild på dem, men det är så fantastiskt med alla dessa friluftsmänniskor och båtfarare. Man behöver inte känna varandra, man börjar prata om båtarna, varifrån man kommit och vart man är på väg. Eller som i killarnas fall, vilket kvällens fiskafänge var.
Övernattning vid Lillfjärden.
Motsatsen till stöket i Tirmo fann vi här vid Lillfjärdens naturhamn. En god nattsömn var garanterad, dels också beroende på att sömnen natten innan i Trimostöket inte blev längre en ett par, tre timmar.
Också här vid Lillfjärden pratade vi med människor vi aldrig sett förr. Det är möjligt att vi träffar en av damerna från Helsingfors senare i sommar i Lovisa.
Jag tog många videosnuttar under resan. Vill du se dem och fler bilder finns de på min öppna Facebookprofil.
Funderade vad jag skulle blogga om i dag. Ni andra bloggare där ute vet ju att vissa dagar bjuder på hur många idéer till inlägg som helst medan andra dagar känns tomma. Man tycker att man visat allt och berättat allt… nästan 🙂 … som berättas kan.
Fick idén att ta bilder från min balkong. Eftersom jag använde systemkameran blev det ingen panoramabild. Men tanken är att visa ungefär samma bildserie en gång i månaden så man ser hur min utsikt förändras med årstiderna.
Vyn norrut, mot travbanan.
Vy västerut mot Sandrabacken.
Ävenså västerut, mot gamla mejeriet.
Två hus på Vallgatan.
Vy söderut. Den här vägen promenerar jag mot jobbet.
Länge leve byskolorna, närheten till naturen, gemenskapen. Allt kan inte räknas i pengar, allt FÅR inte räknas i pengar. Jag blev varm om hjärtat när jag besökte Kapellby skola i Lappträsk i dag. Sådana härliga elever och lärare, sådana sunda tankar om vad som är bäst för alla. Att vistas mycket utomhus, att röra på sig.
I dag hade skolan besök av Finlands Svensk Idrott och projektet Skidkul – idrott i skolan. Mer om det i tidningen Östnyland nästa vecka.
Bjuder ännu på vackra vintervyer från miljön nära skolan. Hade gärna fotograferat landskap på vägen mellan Lappträsk och Lovisa men att stanna bilen där på landsvägen och stiga ut för att ta bilder hade inte varit en så god idé ur trafiksäkerhetssynvinkel sett.
Solen tittade fram mitt på dagen och naturen är så otroligt vacker just nu.
Här spelar man basket då snön smultit.
Från skolgården till träsket är det inte många hundra meter.
Och sedan kommer vi till den hemliga bokstaven M. Den har inte den här gången något att göra med den fiktiva personen som i böckerna och filmerna om James Bond är chef över den brittiska underrättelsetjänsten 🙂
Nej. Nu råkar det sig att jag har träff med tre personer vars namn börjar på bokstaven M den här helgen. De är alla kvinnor, men med handen på hjärtat säger jag att jag inte ändrat läggning – alla är ”bara” väninnor 🙂
Den fjärde personen vars namn börjar på M blir förhoppningsvis med tiden något mer än bara en vän. Och då är det M som i Man som gäller.
När jag var yngre var det väldigt vanligt med igelkottar på gårdarna. Kanske de helt enkelt trivdes då det fanns naturliga komposthögar och högar med löv att gömma sig i. Kanske det fanns mera mat också då folk slängde innehållet från slaskhinkar med potatisskal och annat ”godis” på markerna.
Jag är ingen expert på sådant som händer i naturen men det jag vet är att det var ett tag sedan jag såg en igelkott. Men i dag kutade en över sommarställets gård. Och jag sprang efter, så försiktigt jag kunde och lyckades fånga honom/henne på bild. Men nog ser ni ju att Kotten ser skraj och misstänksam ut 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 