Nice

Dag fem, turist vara trist?

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

I dag hade vi en så kallad vilodag. Varannan dag gör vi längre utflykter, varannan upplever vi närmiljön eller/och ligger på stranden.
Med ett litet sightseeingtåg åkte vi upp till Slottskullen och utsikten därifrån var ju formidabel.

Det kan ju onekligen anses som trist att vara en turist. Man ska ju helst sy ihop något eget och extremt äventyr (har nog i planerna ett för mig egen del ännu, men, men… det får ni vänta på)… I alla fall var det ett sådant här sightseeingtåg vi åkte i. Till och med maken, som vanligtvis gillar att bestiga små kullar och berg, tyckte det var bra att vi tog tåget upp till utsiktsplatsen. Vi fick också se andra delar av Nice under turen.

En av gratisstränderna i Nice. Nästan varje kvadratmeter packad, men det är ok om man inte har större krav än att få sitta ner.
Kvällssolen är bäst. Då vi haft +30 i skuggan så vet ni att det är bastu mitt på dagen i solen. På stranden satt vi i skuggan, läste bok och löste sudoku, från halv sex till halv åtta. Perfekt!

Vårt hotell, det i mitten, sett från gratisstranden. Parasollen hör till stranden där allt kostar.

Lite vyer från sightseeingturen med turisttåget genom Nice.

Spårvagn har vi ännu inte åkt och vi vet inte om vi hinner med det, men så här ser de ut i Nice.

Glada barn på rad, från daghem eller skola, vinkar åt turisterna i sightseeingtåget.

En vänlig ung dam erbjöd sig att ta bild av Gumman och Gubben på utsiktsplatsen, Slottskullen, i Nice.

En viss tid tillbringar vi också vid datorn då vi lägger ut våra bilder till allmän beskådan. Man orkar ju bättre med det om man har ett glas champagne till hands, och  nu talar vi om CHAMPAGNE och inte om mousserat 🙂

Och så en liten sista vink om vad som kanske komma skall 😀

Nice-Monaco, dag två

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Vi började med den här frukosten. Engelsk-fransk som kostade 17 euro för två personer. Espresso, café au lait, pain riche, croissant, smör, marmelad, juice, omelett, toasts.

Här står vi på Nice tågstation och väntar på tåget mot Ventimiglia. Men vi skulle bara till Monaco. Och dit skulle även många andra så vi fick stå hela vägen. Men turen kostade bara 3,60 euro enkel resa per person och jag lyckades få ut biljetter åt oss trots att texten i maskinen endast visades på franska.

Utanför Casinot i Monaco. Vi brydde oss inte om att gå in där för då hade vi tvingats vara uppklädda. Jag har varit där förr.
Men sprätt på pengarna satt vi ändå. 70 euro gick åt på mindre en tio minuter då vi köpte några souvenirer och sedan både åt och drack på Café de Paris.

Utsikt från bilen som jag kallade HopLop, alltså sådan där guidad tur som man får hoppa på och av var  man vill. Den hade tolv stopp men vi åkte hela rutten runt. Den guidades via hörlurar på åtta olika språk, men inte på svenska 🙂 Turen kostade 18 euro/vuxen person.

Tillbaka till Nice åkte vi med buss. Den kostar bara 4 euro för en hel dag eller en euro för enkel tur. Så för två euro tog vi oss tillbaka, en tur längs vinglande och smala vägar med magnifik utsikt över  Medelhavet.

Och… många andra skulle åter åka samma väg, så vi tvingades stå hela resan… och jag blev illamående, men för en euro kan man inte få allt.

Fler bilder en annan dag!

 

Nice, dag ett

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Steg upp klockan fyra i morse och var på flygfältet i Vanda klockan sex. Flyget till Nice startade helt enligt tidtabellen 8.35 och framme var vi fransk tid 11.30.
På bilden ses vår flygfrukost. Vi flög alltså från Finland till Franrike och drack då vi befann oss över Polen italienskt vin som hade buteljerats i Estland.

Utanför flygplatsens terminal slog värmen emot oss. Men det var ju bland annat för att få upppleva en sådan den här sommaren som vi kom hit.
Vi köpte två dagsbiljetter á fyra euro och tog den lokala bussen nr 98 in mot city. Tio minuter senare satt vi vid Promenade des Anglais och beundrade den här  utsikten.

Patrullerande polis på Promenade des Anglais.

Utsikten från vårt trevliga rum på Hotel Westminster.
Här är väl +28 grader i skuggan. Känns som minst trettiofem i solen. Snart ska vi gå till stranden, där fläktar det skönt.

Allt har sin tid

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

I dag har det varit packning på gång. I morse låg inte så mycket mer än väskorna och nåt annat smått och gott framme. Nu på kvällen börjar det arta sig. Allt mer packas ner och i morgon fraktas det till Nice.

Den här ampelväxten fick jag till min 50-års dag 22 maj. På balkongen har den trivts bra. I dag fraktades den ner till släktens sommarställe där den tas om hand medan vi är bortresta.

De här röda gubbarna åt vi upp i dag. Om övriga mognar medan vi är utomlands får personen som sköter vår lägenhet äta upp dem.

Från kiosken fraktades de här trotjänarna också till sommarstället. Visst var det vemodigt att stänga för säsongen i dag, men allt har sin tid.

En del av våra stamkunder fick cheesecake (bilden), andra kladdkaka. Så många härliga kunder har vi haft också den här sommaren. Varmt tack till er alla!

Tack och hej – leverpastej! Hoppas vi ses nästa sommar!

Så här vacker är vår badstrand i Lovisa. Men i augusti är den nästan alltid folktom. Hur soligt och varmt det än är. Lugnt och skönt kan många tycka, ingen trängsel. Och visst är det så. Men därför är det också dags att stänga kioskluckorna nu. Allt har sin tid.
Också den semestervecka vi känner oss välförtjänta av.

Sommartriangeln

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Sedan början av juni fram till dags dato har jag tillbringat mesta delen av min tid inom ramarna för en triangel. Den består av hemmet (som inkluderar författarhörnan), av släktens sommarställe och av Plagens kiosk.

Bilden är en panoramavy över terrassen och en del av stranden, tagen i går kväll runt klockan 19.30 då vi höll på att stänga. Officiellt stänger vi klockan 18 men i går var det tennismatch på planerna intill. Och då det faktiskt också funnits några soliga kvällar den här sommaren har vi haft öppet så länge som vi har haft kunder.

Då det blivit lugnare om kvällarna sitter jag på en stol och har den här utsikten från kioskdörren. Längst borta i skogsdungen, där en liten sandplan kan skönjas, fanns Casino-restaurangen. En vacker träbyggnad som jag dessvärre inte har något levande minne av eftersom den brann i början av 1960-talet.

Det är ändå fint att namnet Casinoparken lever kvar, åtminstone bland äldre Lovisabor. Här finns tre utomordentligt skötta tennisplaner.

Avslutar med en symbolisk bild. Den här fyrklövern hittade vår gäst Magnus från Sverige när han spatserade runt i playamiljön.
Jag hoppas den ger mig tur och lycka med min tredje bok. För det är också den mitt liv kretsat runt de två senaste månaderna.
Sommartriangeln – författarhörnan, Kretsgången, Playan. Jag har faktiskt inte behövt så mycket annat.

Men 3-10 augusti hoppas jag ändå kunna bjuda på bilder också från lite andra vyer. Franska rivieran med Nice, Monaco, Cannes, St Tropez, Antibes, Menton med flera platser väntar 😀

Väderlekssudoku

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Av olika anledningar är jag intresserad av vädret. Dels gäller det kiosken, ska det beställas mer glass eller inte? Dels gäller det mitt författarskap. Kommer det att regna små stenar, eller kan jag satsa på att skriva hela dagen?
I augusti reser vi till Nice i Frankrike och därför har jag varit intresserad av hur vädret utvecklar sig där också.

Men döm om min förvåning då jag kollade Hufvudstadsbladets väderprognos i dag. Det hade förvandlats till något slags sudoku.
Men det är förstås inte så lätt att förutspå vädret, så kanske vi ska ha lite överseende med meteorologiska institutet och andra inblandade i alla fall.

Den azurblå kusten

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Nu är det då klappat och klart. Côte d´Azur är vårt resmål
i augusti. Man fyller ju jämnt bara en gång och då ska det inte vara nåt blaj. Havsutsikt vid strandpromenaden, tack! Och småslantar att spela bort på casinot i Monaco reserveras. Hinner vi med en sväng västerut till ett par städer där och österut till Menton och nordvästra Italien så är det trés bien.
Bokade hotellet i går och flyget i dag. Nu återstår bara att vänta och längta, att läsa på om resmålen, att planera. Härligt!

Interrail för 25 år sedan, del 3

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer

Tisdag 3 juni 1986
Förbaskat kallt var det på natten, skriver jag om övernattningen på Bed & Breakfast-stället i Brighton. Och ännu lyser inte solen i det här landet. Frukosten bestod av bacon, ägg, tomat, toast, marmelad, te. En tjock katt svepte omkring i matsalen.

Innan vi lämnade Brighton fick vi till puben Argyle Lounge där Paul leende blandade vodkadrinkar åt oss.
Från Brighton tog vi oss tillbaka till London och där satte vi oss på ett tåg mot Paris. Efter att ha blivit dåligt behandlade av en konduktör kändes det ljuvligt att servitören på tåget glatt serverade Smirnoff, kallade oss loves och sa you are beautiful.
Situationen blev inte sämre då jag kom i samspråk med en snygg fransman. Att Bruno inte kunde många ord engelska och jag inte många franska gjorde ingenting. Plötsligt matade han mig med kex och chokladpinnar. Förblindad av hans skönhet hade jag inte en tanke på att det hade kunnat vara knark.

Onsdag 4 juni 1986
Vi hade övernattat på stationen. Jag med huvudet i Brunos famn och Anne endast måttligt förtjust över att bli ”par”  med hans kompis Vincent. Brunos och min ”romans” slutade lika fort som den hade börjat då killarna skulle på jobb och vi skulle dra vidare in i Paris.
Eftersom vi hade vaknat klockan sex på morgonen hann vi via Eiffeltornet innan vi återvände till Gare de Lyon och tog 11.23 tåget till Marseille.

Tåget var proppfullt, bland ockuperade en skolklass en hel vagn. De enda lediga platserna fanns i en rökkupé. Men landskapet i södra Frankrike imponerade på oss. Dock blev Marseille en besvikelse. Först var vi tvungna att ta taxi till ungdomshärbärget, det låg sex kilometer utanför centrum. Där fanns inga barer och inga butiker, och vid stranden fanns det bara vindsurfare för där blåste så fick vi sand i ögon och öron. Här kände jag första gången hemlängtan.

Men tillbaka i ungdomshärbärget var allt roligt igen. Sällskap fick av Randy, Sue Ellen och Steven från USA.

Torsdag 5 juni 1986
Vi sov som två små grisar till 7.30. Jag skrev i dagboken: Det är inte varje dag man delar frukostbord med sju superfräscha amerikanska killar.
Sedan skulle vi packa, vilket alltid var ett kapitel för sig. Mitt smör från Paris hade brett ut sig i kassen, kiva, kiva…

Hela tiden träffade vi nya människor, nu en kille från Kouvola som vi vandrade med till bussen som förde oss till metron som tog oss till St. Charles-stationen. Nästa anhalt var Nice. På tåget drack vi Smirre som Anne tyckte jag hade förstört med Brunos juice, men mig gav ju drycken enbart goda vibbar.

Från Nice drog vi direkt vidare till Monaco. Föga anade vi väl då att vi skulle komma att få bo gratis där nästan två veckor.