Har åter varit en bråd dag, telefonen brukar ringa i ett på förmiddagen.
Det betyder att jag blir avbruten i mycket, men jag fick det viktigaste gjort.
Och visst bjuder jobbet som journalist på en liten lokaltidning dagligen på massor av upplevelser. Till de trevligaste hör onekligen att få träffa så många olika människor. Som i dag, då det var hemma-hos-reportage hos Lovisanejdens Lucia Ida Salminen och hennes familj.
Mer om det kan ni läsa i Nya Östis den 29 november.
Bilden tog jag på väg hem från luciafamiljen. Det är krispigt kallt, knappt någon snö alls men lite frost och temperaturen ligger på lagom -1 grad till -6 grader som det är nu klockan 20.30.
Gamla Apoteksgården och en del av Alexandersgatans julbelysning.
… om det inte hade tutats ut så mycket via sociala medier. Köp, konsumera, missa inte dessa erbjudanden!
Om jag vill köpa värdefull elektronik KANSKE jag skulle passa på en sådan här dag då man får mycket till specialpris.
Men överlag köper jag något bara då jag behöver det. Sådant som mat och dryck, något plagg då och då som ersätter gammalt och utslitet.
Vårt lilla köpcenter Galleria i Lovisa.
Hejar mera på Köp-inget-dagen ❤
Men gick jag in till bokhandeln i dag och köpte en kalender för 2019. För att jag behövde en sådan.
Med chefredaktören såg vi i dag över utgivningsdagarna för Nya Östis för 2019, tryckeriet ville ha information om dem. I vanliga fall kommer tidningen ut på torsdagar, men helger kan röra till det lite. Någon gång kommer vi ut på onsdag, nån annan gång på fredag.
Från chefredaktörens hem sneddade jag sedan över torget och avrundade kvällen med en veganpizza tillsammans med en vän.
Fint höstväder. Klarblå himmel, sol men inte varmare än +10 grader.
Snart pustar och stånkar jag väl åter, letar efter skugga. I Andalusien, dit jag åker om en dryg vecka, lär de ha temperaturer på +30…
Kyrkan sedd ur ett lite annorlunda perspektiv.
I dag har det varit full rulle med texter som ska in i veckans Nya Östis. Likaså samtal kring stundande läsarresa, och tro det eller ej – men lucia är också aktuell då vi letar efter kandidater.
Jag kom ut på en liten happihyppely (happi är finska och betyder syre, hyppely ungefär att man skuttar runt), då jag besökte Kompanjonskapshuset Hörnan. Hörselbilen var på besök där så det blev en artikel kring nedsatt hörsel.
När jag kom in var det sådant sorl i huset att det första jag sa till en bekant var ”VA?” … så kanske jag borde ha låtit min hörsel undersökas också 🙂
Den här vackert inramade skylten hade platsat bland vackra väggar och söndagsskyltar också, men den fick gå ut redan i dag.
Den här skylten finns på det så kallade brännvinstornet i stadsdelen Garnison. Huset har varit med i evenemanget Lovisa Historiska Hus för att här fanns en konstnärsateljé, vilket skylten visar.
Jag tycker att färgerna på skylten, och alla nyanser i vildvinet som täcker stora delar av väggarna, är så vackra.
I dag ska jag inte göra många knop. Jag ska städa lite här hemma, läsa bloggar, följa Tors innebandymatch via Tulospalvelu, skriva ett par texter för Nya Östis och bidra med en gratis text till ett välgörenhetsprojekt.
Ute skiner solen, himlen är just nu klarblå och temperaturen verkar ligga kring +11.
Så pass har tiden flugit, att det är dags för Nya Östis läsarresa om två veckor!
I dag kom flygbiljetterna och det slutliga reseprogrammet.
Jag hoppas verkligen att allting som har med mamma att göra ordnar sig till det bästa innan dess. Så att jag kan njuta av varje dag och alla upplevelser och den fina naturen där nere.
Ja, hur galet som helst, både på gott och på ont kan det kännas vissa dagar.
Men som tidigare sagt, saker och ting brukar ordna sig på nåt sätt.
En liten del av mitt huvud syns på bilden 😀
Den här bilden tog jag i lördags under min fototour, och det är nog sådana utfärder jag behöver under veckosluten då jag försöker vara ledig och få tid för mig själv.
Även om jag har massor av jobb, vanligtvis måndag-tisdag-onsdag så att det räcker och blir över… är jag glad för jobbet på Nya Östis. Jag kan sitta hemma och jobba, behöver inte klä mig anständigt, fixa håret osv.
Så för att se det positiva under en krävande tid som råder nu med praktiska arrangemang för mamma, är jag glad för att jag inte måste åka till Borgå och jobba varje dag mellan 8.30 och 16.30. Hur skulle vi med syrran då ha hunnit och orkat besöka mamma varje dag? Nu kan jag dela upp tiden, så att jag vid behov fortsätter med tidningsjobbet på kvällarna.
Jag är förstås också mycket glad för att mamma är på bättringsvägen. De saker som nu kräver extra tid och ork för oss är tillfälliga ansträngningar, och sådana som alla hamnar ut för i livet någon gång då man har förmånen att ha någon av föräldrarna kvar i livet.
Så visst ska allt fixa sig! Och snart ska jag på massage, den kommer lägligt!
Tack till alla som tröstar, kommer med kloka ord, ger stöd ❤ Det känns skönt att kunna dela med sig av vissa bördor.
… men jag har hållit mitt löfte och inte klagat. Har ju förmånen att få jobba hemma, halvnaken om jag så vill. En fläkt surrar hela tiden då jag är hemma. Inte om natten dock. Men sover med fönstren öppna.
Träffade ett gäng motionscyklister i dag. Ni får läsa mer om dem senare i Nya Östis. Tänk att många av dem trampar fyra, fem eller sex mil på tisdagsträffen. I ur och i skur och även i denna hetta deltog tjugo personer i träffen. En del av dem är pensionärer, närmare åttio år gamla.
Hatten av för dem. Jag litar på att de vet vad de gör och att de dricker massor av vatten.
Vi har haft +32 i dag, i skuggan. Vid 21-tiden på kvällen fortfarande +29.
Sällan har det hänt att jag tvingats rädda balkongblommorna från kvällssolen! Men nu gör jag det.
I dag har Nya Östis kommit ut med 40 sidor. Vanligtvis har vi 28 eller 32.
Men den här tidningen innehåller tio sommarsidor. Utöver det även massor av annat lokalt material.
Det har varit ROLIGT att jobba med det här projektet. Tillsammans med annonsförsäljare, annonsproducent, fasta medarbetare och frilansare, layoutansvarig osv. Listan på gänget som står bakom det här blir lång!
Två av tio sommarsidor.
När den här tidningen föddes för tre år sedan var jag inte med. Jag jobbade då på en regiontidning, men den kändes aldrig som min. Jag som vill skriva om allt det där riktigt lilla som ligger människan nära.
Nya Östis kommer ut bara en gång i veckan så någon tuff nyhetstidning kan vi inte alltid vara, men ibland lyckas vi. Den här nyhetenvar jag själv särskilt nöjd med, vi var först ute med den och den hade stor lokal betydelse.
På webben är vi alltid korta och vi sätter ut bara några texter per vecka där. Vi vill att folk ska prenumerera på papperstidningen.
För den här tidningen, Nya Östis, föddes i april 2015 efter att anrika gamla lokaltidningen Östra Nyland gick i graven (= slogs samman med grannstadens Borgåbladet och blev regiontidningen Östnyland).
Om läsarna, eller bygden överlag, vill ha kvar en riktigt lokal tidning på svenska, så lönar det sig att både prenumerera på och annonsera i Nya Östis.
Dör NÖ så föds det knappast någon ny lokaltidning för Lovisanejden. Ett så pass stort och smågalet projekt är det frågan om. Och hatten ska av för alla dem som var med och startade NÖ för drygt tre år sedan ❤
Om jag ser frukterna i ett träd, då vet jag skillnad på äppelträd och körsbärsträd 😀 Men annars har jag inte gett mig tid att studera blomningen närmare.
Nu vet jag att vi har två olika äppelträd på gården där jag bor. Några har vita blommor, andra rosa. Men så har väl körsbärsträden också? En del har rosa, andra vita.
Blomningen är tidig i år och det sägs att den snart är över.
I dag har jag layat några sommarsidor till. Nya Östis ger inte ut en sommarbilaga, däremot en lite tjockare tidning med sommarsidor den sjunde juni.
Tänk, det känns som att vi haft sommar länge då vi är inne på tredje veckan med ljuvlig värme och sol. Bara att njuta, för vem vet om det här är den enda sommaren vi har / fick 2018?
I dag fick jag beskedet om att ”det där något” som jag hade i vänstra bröstet inte är cancer. Läkaren som hade undersökt mig ringde och sa att det ibland är svårt att säga exakt vad som hittats, men man visste ändå att det inte var cellförändringar och en tumör.
Läkaren rekommenderar mammografi en gång per år, inte bara vartannat år då jag får kallelse. Den saken hade jag redan tidigare bestämt mig för att låta göra, även om han inte hade sagt nåt.
En glädjens och tacksamhetens dag, med andra ord ❤
Kan det bli somrigare än så här?
Dagen började med pressinfo för Lovisa Historiska Hus-evenemanget, i denna ljuvliga miljö. Nu var jag inte reporter, utan representant för arrangörsföreningen. Efter det redaktionsmöte med Nya Östis och sedan en cykeltur. Jag försöker vara utomhus en eller ett par timmar per dag, och cykla minst 5–6 kilometer. Det behövs då jag annars sitter så mycket vid datorn med mina jobb.