Nya_Östis

Vardagsblogg med vardagsinnehåll

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Fortfarande är jag blockad av Facebook, kan alltså inte dela mina inlägg där.
Har ställt många frågor till FB men fått noll svar. Bett dem granska innehållet i min blogg. Noll svar.

Med andra ord, lätt att anmäla att min blogg kränker nån, men oerhört svårt för FB att kolla sanningshalten i inläggen. Jag är ju inte den enda blockade, har andra bloggvänner som inte heller kan dela inläggen. Så det kan ju vara en robotattack, vem vet. Men FB har noll koll på sånt här och tar inget ansvar heller.

Jag skriver mycket om min vardag och en hel del blir det om mitt jobb eftersom jag i nuläget lägger ner mycket tid på tidningen Nya Östis.

Det här är en whiteboard, ett planeringsverktyg.

I våra nya rutiner är användningen av whiteboarden återupptagen. Paraden och nyhetssidorna planeras mer ingående, resten får personen som layar placera såsom det bäst passar. Redaktionen idear i stort sett innehållet i tidningen , jag ger ut en stor del av texterna, håller kontakt med alla frilansare och planerar innehållet för de fyra, fem kommande tidningarna.

Jag tycker om jobbet och känner entusiasm inför att hela tiden kunna utveckla produkten. Tron på framtiden finns, vi har fått många nya medarbetare och de är nu i åldern cirka 17–70-plus.

Jag är också glad för att ingen hittills sagt att jag inte får skriva om mitt jobb på bloggen. Det fick jag inte göra på förra arbetsplatsen, där fick jag skriva om jobbet endast på en blogg jag hade inom koncernen. Det kändes för mig ofattbart eftersom jag alltid skrev positivt om jobbet. Det fortsätter jag göra nu då jag skriver om Nya Östis också, positiva inlägg om ett jobb som jag älskar.

Men jag antar att skrivstoppet på förra arbetsplatsen uppstod då min blogg också handlade om mitt privatliv. Då jag ibland behandlade svåra, inte så glättiga frågor på bloggen, ville arbetsgivaren inte att de sakerna och mitt jobb skulle blandas ihop. Man skämdes troligen över mig.

Förhoppningsvis är det tiderna slut nu. Jag hoppas att mina kollegor på NÖ inte ser mig som en belastning utan som en tillgång.

Nya Östis fyra år!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

I dag fyller Nya Östis på riktigt fyra år. Vi firade med medarbetarna som bjöds på lunch i torsdags, eftersom den riktiga födelsedagen i år råkade infalla på en söndag. Tanken är att fira större då vi fyller fem år nästa år!

Jag har skrivit mycket om det förr. Alltså att den här tidningen produceras på ett unikt sätt, utan fast anställda. En del är frilansare, andra jobbar via sina egna små företag för Nya Östis.

Konceptet har överlevt fyra år fastän många medieexperter förutspådde en snar död åt tidningen då den grundades i april 2015.

Jag minns hur jag läste allt som skrevs i och om den här tidningen just den våren. Jag jobbade själv i ett större mediehus då och på en ny regiontidning. Jobbet som gjordes där utfördes proffsigt, men jag saknade allt det lilla, totalt lokala.

Därför sade jag upp mig sommaren 2016 och började själv frilansa för NÖ. Sedan november 2017 är jag redaktionschef, och även om jobbet kräver massor av tid är det belönande då så många läsare säger att det är just den här typen av tidning de vill ha. Få orkar numera med negativa och vinklade nyheter, senast i går hörde jag en kvinna säga att hon bara vill veta vad som händer och har hänt i Lovisa och då talade hon inte om bränder och olyckor och om politiska strider av olika slag.

Det finns så många tidningar och andra medier som skriver om sådant här. Och som ger materialet gratis på nätet.
Vi har en annan mission att fylla ❤

Skyltsöndag, den 28 april 2019

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Det finns ännu några skyltminnen från Andalusienresan (Spanien med Nya Östis-läsare).

Här kommer ett. Det är inte så noga med hur sladdar är dragna och jag antar att rören som omger skylten lyser i neon på natten. Skylten är inte den vackraste men innehåller den viktigaste informationen om de olika bostäderna som finns till salu med ett, två eller tre sovrum.

Det är bloggvännen BP som förvaltar Skyltsöndag som en annan bloggare, Pumita, startade för några år sedan. Hos BP finns länkar till andra som är med i Skyltsöndag.

Det är bara fyra grader varmt nu klockan nio på morgonen. Kontrasten till gårdagen är stor. Temperaturen kan gå upp till 12 senare och just nu lyser solen från en klarblå himmel.

Jag ska ha en effektiv dag i dag i olika arbetstecken. Då är det bäst att ha telefonen och alla aviseringar på ”stör ej”. Först översätter jag texter ett par timmar och sedan börjar jag förbereda nästa veckas Nya Östis.

Om längtan tillbaka till en vanlig vardag

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Jag minns knappt hur det känns att vara utomhus. Har inte varit det på fem dygn. Har inte orkat, och har inte velat utsätta mig för att bli ännu mer sjuk än jag är.

Ett isolerat liv är ett märkligt liv. Har varit helt ensam många dagar, men fått värdefull hjälp av min syster och av vännen Pia. De har sett till att jag fått hem lite mat och annat jag behövt.

Jag försöker lära mig något av det här. Att inte ta normal hälsa för given. Allt det där som man orkar i normala fall. Gå till affären, duscha, städa, träffa vänner, sköta sitt jobb. Den triviala vardagen känner jag längtan efter.

Nu har jag ju privilegiet att kunna jobba hemifrån och som privatföretagare försöker jag orka så gott det går. Jag kan sköta mejlen, redigera texter, ha kontakt med frilansare, ta emot anmälningar till läsarresan – som för övrigt nästan är fullsatt redan efter fem dygn!

San Remo är ett av utflyktsmålen under läsarresan i höst.

En privatföretagare har ingen betald semester och ingen möjlighet att bara ringa en chef och säga ”jag är sjuk”, lämna in ett läkarintyg och vila upp sig (med lön) tills allt känns bra.

Men – jag ångrar fortfarande inte mitt val att bli min egen chef. Att via mitt företag få jobba med lokaljournalistik på ett unikt och nytt sätt var något jag bara drömde om 2015.
Sedan blev drömmen sann, och det är DET jag är tacksam för varje dag.

Ett frågeformulär av en studerande på Södertörn i Stockholm.

Jag SKA tillbaka på banan igen. Känner att jag har mycket att ge sedan då orken återkommer.
I dag fick jag ett frågeformulär av en studerande  vid avdelningen för journalistik vid Södertörns högskola. Tänk att personen hittade Nya Östis och vill att vi ska svara på frågor! Toppen! Det ska jag göra i morgon eller på fredag.

 

Vacker vägg, del 114

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Mycket snygg vägg för att finnas på en toalett på en ABC-restaurang och bensinmack. Minns inte exakt var den här fanns men det var på vägen till Tors match i västra Finland i Raumo den tredje mars.

Nu kunde det få bli sommar fort!

Gårdagen blev en bra dag och i huvudsak har den här dagen också varit bra.
Jag bestämde mig för att nu får det vara slutbråkat om vissa saker, jag vill sätta all min energi på jobbet jag tycker så mycket om. Det vill säga att planera innehållet och producera texter för superlokala tidningen Nya Östis.

I går hade vi en givande träff med nya medarbetare. De är över tio till antalet vilket betyder att vi har breda kontaktytor, vilket en tidning behöver. Frilansarna är i åldern 17 – 70+. De är alla bra på olika saker och en verklig tillgång. Att få ge råd åt dem och samarbeta och leda dem i jobbet är härligt.

Det enda vi saknar är personer som kan skriva snabba nyheter och hjälpa till med texter om kommunala beslut. Men kanske vi hittar de personerna snart också, för ett som blev helt klart är att alla vi nu har i vårt team trivs med att skriva om lokala, människonära saker.
De tycker att lokaltidningen behövs och vill vara en del av det gäng som ser till att Nya Östis lever vidare ❤

Allt har sin tid

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

För ganska precis ett år sedan var jag på mammografiundersökning och efter det blev det fler undersökningar då något avvikande upptäcktes i provsvaret.

Jag fick en hel del att tänka på. Men det visade sig att jag inte hade bröstcancer och jag var tacksam för det.

Ett halvt år senare blev min mamma inlagd på sjukhus. En stor operation väntade. Det blev några sömnlösa nätter och en tung tid, som jag med facit i hand inte vet hur vi klarade. Men vi klarade det, och med tanke på omständigheterna mår mamma åter bra. Tacksam även för det.

I februari i år fick jag rytmstörningar och tänkte då att beslutet jag hade fattat ett par månader tidigare, det vill säga att jag avstår från att vara medieansvarig för Lovisa Historiska Hus var det enda rätta. Jag hade redan året innan slutat med samma uppgift inom Tors innebandy.

Dels finns inte längre tid för ”många bäckar små”, dels är det svårt att vara redaktionschef på en tidning samtidigt som man är medieansvarig för två föreningar.

Så det var både med tanke på min egen hälsa och det faktum att ”många hattar på huvet” inte kändes bra som jag slutade för Tor och LHH.

Nu har LHH både en ny ordförande och en ny projektchef. Så evenemanget lever alldeles säkert vidare och mår bra i många år till.

Allt har sin tid. Nu är det Nya Östis och en del mindre textprojekt som gäller för mig. Jag är nöjd och glad över att inte längre behöva splittra mig och jag har lyckats styra mina arbetstider sedan det beslutet togs för ett par veckor sedan 🙂

Vintriga lovisavyer

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
En av våra vackra parker i centrum.

Det har snöat nästan hela dagen i dag. Inte så att de har vräkt ner, men det blev lite halt och svårframkomligt för en fotgängare på vissa ställen. Sagolikt vackert var det ändå överallt där det finns träd.

Jag är på väg till en intervju, ner för Drottninggatan mot stadsbibban som ligger långt där borta som bilden tar slut.
En del av Långgränd.

Har haft ganska fullt upp med tidningsjobb som vanligt. Träffade också en av våra nya frilansare. Det är roligt då de är aktiva och har egna idéer som de vill diskutera. Samtliga vill gärna ha textrespons då jag hinner med sådan, de förstår också att förhandsplanering behövs och att givna textlängder utgör normala rutiner på en redaktion.

Att hålla deadlines eller att meddela om en artikel inte blir av är också viktiga saker som alla de nya medarbetarna är underförstådda med.
Tacksam för att många vill vara med och producera Nya Östis ❤

Har hittat de fyra hörnbitarna

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Började grovsorteringen av pusselbitarna i går kväll.
I dag har jag hittat de fyra som utgör pusslets hörn, 1996 stycken gör inte det 🙂
Kantbitarna sorteras i en låda separat för sig. Andra enligt färg och om jag kan urskilja något speciellt att ta fasta på, allt från blommor till skylttexter.

När jag plockade sönder det förra pusslet, vilket är ett kapitel för sig, funderade jag OM det kunde finnas personer särskild läggning för att förstöra pussel. Då skulle de gärna få komma till mig och pilla sönder det gamla pusslet innan jag startar ett nytt 🙂

Dessutom tänkte jag då jag lät rasera gatorna, byggnaderna och Eiffeltornet som fanns på förra pusslet att det var som en jordbävning… Har jag för mycket fantasi, eller?

I den hjärtformade Marabouasken till höger finns de kantbitar jag hittills hittat.

Mjukstart på nya året alltså!
Även en del frilanskontakter har det blivit. Underbart att känna att många vill hjälpa till då det gäller att producera Lovisas ultralokala tidning.
Ensam är ju ingen stark, att få bolla idéer med andra skribenter ger mig väldigt mycket ❤

Vacker vägg, del 110

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Just nu regnar det ute. Temperaturen ligger på noll.
Men de närmaste dagarna ska vi ha mellan minus två och minus sju grader, så jag har hopp om att snön ligger kvar över nyår. Halt blir det förstås just tack vare att vi är uppe på plus en grad då och då.

I morse sov jag länge. Sedan tog jag itu med en massa sådant som blivit ogjort under den senaste månaden då jag nästan dubbeljobbat. Lite tidningsjobb har jag också i dag gjort på sidan om, men inget som stressat mig. Bäst är ju att göra undan lite då och då, ha kontakt med frilansare och sånt, då vi fått några ivriga nya sådana.
Genom att göra lite då och då, och att ha privilegiet att jobba hemifrån, hopar sig inte saker och ting.

Den här vackra väggen finns i en av gångarna i servicehuset Gråberg, ”Det goda livets hus”. Där finns fyra avdelningar som fått namn efter årstiderna. Här är vi, såsom ni ser, i gången ”Vinter”. Bilden togs då jag var där med luciaföljet förra veckan.

Låt katten sköta jobbet!

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Jag skrev en kolumn för tidningen Nya Östis i dag. Där nämnde jag bland annat fördelen med att jobba hemifrån.

Flera av oss medarbetare håller kontakt via Messenger. Naturligtvis också via mejl och telefon och så har vi ett par möten per vecka då vi träffas ansikte mot ansikte.

På eftermiddagen fick jag ett meddelande av en kollega som bad mig kolla en sak på en viss sida. Vi skrev några meddelanden till varandra, men plötsligt verkade hennes dator få fnatt 😀

Katten vill också delta i diskussionen.

När det första meddelandet med 441+000000… osv kom tänkte jag att kollegans tangentbord eller telefonens display hade fått något fel. Men sedan kom jag ihåg att det numera finns ett busfrö till kattunge i hennes hem.

Oj oj, så vi skrattade då vi försökte lista ut vad katten hade velat säga. Kollegan hade vänt ryggen åt datorn för en kort stund, varpå katten fortsatte kommunicera med mig.

Det där sista meddelandet med streck och nollor, eller är det ettor som katten försökt få till, är ju höjden av avancerad datateknik, så kallade binära koder.

Vem vet hur intressant vår tidning skulle bli om katten fick lov att skriva lite mer?