Vi har varit riktigt bortskämda i Lovisa den här midsommaraftonen. Underbart väder, +26 men också sköna svalkande vindar!
Med min syster har vi firat vår mammas 85-års dag med god smörgåstårta. Vi har suttit i trädgården och vi har sett midsommarstången resas på Skeppsbron.
Jag har fått många gratulationer för mitt kommande uppdrag. Det känns så bra då människor kommer fram och ger en kram eller håller min hand länge och uttrycker vad tidningen Nya Östis betyder för dem ❤
De som känner mig väl har mellan raderna kanske kunnat läsa att något varit på gång. Jag har haft så mycket att göra att jag knappt hunnit läsa mina vänners bloggar. Nu hoppas jag få ta igen mig lite över midsommarhelgen 🙂
Men nu är allt offentligt, Yle Vega Östnyland (vår lokalradio) och tidningen Östnyland har ringt mig och intervjuat. Jag kan länka upp till grejerna senare om de kommer på webben.
(Yle Vega Östnylands webbartikel)
Den nya utmaningen i livet är att jag tar över som chefredaktör för tidningen Nya Östis den första augusti. Jag blev tillfrågad i slutet av maj, funderade några dagar och tackade sedan ja. Men i och med det var inget klappat och klart. I går hade styrelsen för understödsföreningen som ger ut tidningen möte och då blev jag vald. Jag är glad för att beslutet var enhälligt, det ger en bra grund att jobba vidare från.
Någon programförklaring kommer jag inte med i detta skede. Idéer finns för utveckling, men vi har ett fungerande koncept och i mitt team har jag framförallt många bra medarbetare.
Det finns mycket att fundera på, praktiska lösningar av olika slag och så behövs en övergångstid där den avgående chefredaktören lär mig allt det han sysslat med.
Det här känns riktigt kul, och jag hoppas att läsarna fortsätter ta kontakt, läsa och prenumerera. Naturligtvis också att annonsörerna ska fortsätta se oss som ett bra lokalt annonsorgan.
Jag inser att jag tre gånger på mindre en vecka har jobbat nära vatten. Men så ligger ju vattnet också nära Lovisa.
En kompis i Sverige sa att han avundas mitt värv.
En lyckans ost är jag nog också som har det här jobbet ❤
Och vad gjorde jag på fästningsön? Ja, det får ni läsa mer om i Nya Östis den 13 juni 😀
I samband med att jag är och gör intervjuer till Nya Östis tar jag då och då bilder av miljön. Om jag har en nyhet på gång, så som det var förra gången som jag visade en vy från Valkom hamn, låter jag inte bilder avslöja för mycket.
I dag firades evenemanget Öppna Byar och jag besökte Pitkäpää i Pernå.
Det är fortsättningsvis väldigt varmt, runt +28. Fläkten är på här hemma, men svetten rinner ändå, helst går jag naken, men inte ut på balkongen… SÅ roligt ska grannarna mittemot inte få ha 😀
Det är kul när det händer mycket i livet, och jag har ju alltid sagt att livet bär. Enda sedan det förfärliga inträffade – alltså skilsmässan som drabbade mig för över fem år sedan – har jag i mitt stilla envisa sinne tänkt, någon dag kommer solen att skina i rishögen 😀
Nu skiner den ju och levererar värme mer än vad många orkar med. De här värmeböljorna får alltid någon att sucka och stöna. Men mina tomatplantor trivs och jag likaså.
Jag tänker ofta på det där med att då någon är snäll, så upplevs det som en svaghet. Ordet snäll har blivit ett skällsord.
Men jag tycker att det finns mer att skälla på dem som inte kan tåla snälla människor och som utnyttjar dem.
Jag har alltid gått mitt egen väg och känner mig i mångt och mycket som en udda typ. Många säger att jag är stark och det kanske jag är när det verkligen behövs. Men innan jag kommit så långt att fananamma har flugit i mig, då har jag försökt ta de där försonliga och snälla vägarna.
Förmiddagen gick till textredigering och mejl. Sedan efterlängtad massage hos fina Bettan ❤
På kvällen en intervju och efter den träff med två väninnor. Sedan råkade också ett par journalistkollegor som jag känt länge dyka upp och det blev en trevlig sits på Saltbodan. Den avslutades ändå för min del redan klockan 19.
Behöver vara fit for fight i morgon igen! Arbetsglädje och stolthet för det vi håller på med finns 🙂
Det var bra att min syster i går kväll sa att nu ska hon ta en bild av en fin buske på mammas gård. Då stannade även jag upp och tog bilder av andra buskar, syrenerna som doftar så himmelskt gott.
Gårdagen var till en början mulen och regnsjuk. Men mot eftermiddagen och kvällen sprack molntäcket upp!
I dag har det varit sedvanlig tidningsplanering. Paradsidan och nyhetssidorna har skissats upp. Annars har det mest handlat om textredigering och frilanskontakter. Nya Östis läsarfest har planerats flera månader men ännu återstår en hel del av pusslet. Festen firas den 29 juni.
Satte iväg några paket på posten och var på apoteket för att köpa Compeedplåster. De hör liksom också sommaren till 😀 Då jag börjar gå barfota i skor dyker blåsor tyvärr upp också fastän skorna inte är helt nya och INTE för små.
Möten och intervjuer finns inprickade för alla dagar resten av veckan. Mellan varven gäller det att passa på att ta allt som sommaren erbjuder tillvara. Dagar blir till veckor som blir månader och år 🙂
Förfärligt så fort tiden går! Jag kände i dag hur syrenbuskarna på bibbans gård doftade starkt. Redan?
Ja, maj månad är ju slut snart. Bara tre dagar kvar!
Vårt hårt beskurna äppelträd på gården har fått nya kvistar och blommor, så jag tror att trädet mår bra ❤
Det har varit bråttom med tidningsproduktionen då vi skulle ut en dag tidigare på grund av Kristihimmelfärdsdagen. Och så fort någon blir sjuk blir det extra mycket att stå i med, men sådant händer. Lyckligtvis inte ofta, men ändå något att räkna med.
Många sena kvällar med eurovision, Let´s Dance och hockey-VM har också tagit på tantens krafter 😀 Nu ska hon försöka vila ett par dagar.
Den här sången är så vacker. Ami Aspelunds ”Mitt äppelträd” kom tvåa i Finlands uttagning till eurovisionen 1982 då Kojo vann. Jag minns hur besviken jag var att inte just den här vackra låten blev Finlands bidrag, den hade nog klarat sig bra. Om jag inte minns fel kom Kojo på sista plats 1982 med noll poäng för ”Nuku pommiin” 😀
… och det skulle inte förvåna mig om det blev åska snart. Det var tryckande varmt då jag var med mamma på torget. Hon skulle köpa blommor till gården och sin trappa. En del sorter hon ville ha fanns, andra var slut. Men då hände det som ofta händer bara i små städer där ”alla känner alla”.
Blomsterhandlarna lovade se till att så fort som de blommor mamma vill ha åter finns till salu, levereras de hem till henne. Tummen upp för denna service!
Jag har ofta skrivit om hur mitt jobb är en livsstil. För det mesta på gott, ibland ”på ont”, då man upplever att man måste vara on-line hela tiden.
Jag tror att Nya Östis kan vara unik på många sätt. Vi behöver inte skriva om allt det som alla andra skriver om. Vi kan ha en helt egen stil med ett totalt unikt material som läsarna bara får i vår tidning.
Då gäller det att kunna släppa det gamla tänket att allt ska fort ut på webben, eller att vi måste ha det och det som andra skrivit om. En tidning som kommer ut bara en gång i veckan kan mera vara mycket mer än en traditionell gammaldags tidning – som jag upplever att vissa tidningar är – det vill säga att man gör såsom man alltid gjort.
Gamla nyheter är gamla nyheter men unikt material är alltid unikt. Och att ta in sådant som läsarna skriver till oss är viktigt. Inget är för litet för den lokala tidningen.
Det här har jag ägnat dagarna åt under min semester. Att fundera på framtiden. Jag klipper sällan helt av bandet till jobbet då jag har semester, helt enkelt för att jobbet ÄR en livsstil. Ingen säger att jag MÅSTE ägna jobbet en tanke, jag VILL själv göra det.
Jag har släppt produktionen för en vecka, men inte framtidsvisionerna och alla idéer. Dom finns i mitt huvud och dom finns som otaliga dokument i min dator.
Vår bygd behöver sin lokaltidning och det finns inte ord nog att beskriva hur mycket jag brinner för Nya Östis.
Brukar höra till att dricka ett glas mousserat då semestern börjar. För privatföretagaren stundar nu en vecka obetald ledighet. Senast jag var ”ledig” var första veckan i oktober då jag var på Nya Östis läsarresa 🙂
Hade ett bra möte med min vikarie i dag. Många konstruktiva idéer och tankar inför framtiden. Jag hoppas vi så småningom ska kunna dela dem med allt fler inom teamet och få entusiasmen att frodas.
Det är roligt att göra lokaltidning. Men jag tror att det behövs en hel del nya grepp. Vad vill folk läsa i sin hyperlokala tidning som kommer ut en gång i veckan? Inte så mycket om sånt som de redan fått gratis via andra kanaler? Materialet hos oss ska vara unikt!
Men aj jo… nu sa jag inte jobba, inte tänka så mycket på tidningen… inte på en vecka!
Det börjar klockan sju. Skrammel och buller och pip-pip-pip då fordonen backar. Det här sker utanför min balkong och mitt sovrumsfönster.
I någon av våningarna ovanför knackar och bankar renoveringsteamet. Ibland borrar dom.
Men som sagt, inga bomber som faller och solen den lyser från en himmel så blå. Så jag klagar inte, jag bara konstaterar fakta 😀
Den här dagen har Nya Östis varit på besök i svenska högstadiet. Vi berättade om vårt jobb och om tidningen för några åttondeklassare. Sedan hade jag två möten på raken och efter det förde jag två kassar med grejer till Röda Korsets insamling. Efter att ha handlat i lokala, förnyade fina K-Supermarket kom jag hem och nu är det vila på balkongen som gäller.
Vi ska undvika plastkassar, men den här var nog svår att låta bli att köpa ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 