Vacker vägg, del 121

En vägg i en parfymfabrik i Italien. För att pigga upp en regnig, grå dag.

Ute har regnet nästan öst ner hela dagen, fem-sex plusgrader föredras av mig ändå framom halka och riktigt kalla temperaturer.

Har inte fotograferat något ute i dag. Mest jobbat vid datorn, dagen innan vår tidning ska ut. I morgon får prenumeranter hämta den från olika platser i staden, nästa vecka har vi nya lösningar.

Jag förstår Postens dilemma om verksamheten beskrivs som olönsam, förorsakad av hård konkurrens? Och förstår att anställda strejkar då arbetsgivare hotar med lönesänkning i en bransch där lönerna redan sedan tidigare är låga 😦

Men Nya Östis fungerar som ett företag och vi måste också överleva… Få annonsörer att tro att det lönar sig att annonsera, och se till att prenumeranterna får en tidning som de uppskattar högt.

Dagens ljuspunkt var luciakandidaternas sångövningar. Bild från den finns på Nya Östis Facebooksida 🙂

 

Posten strejkar, vi tar till kreativa lösningar

Det var nog mycket bra att jag inte på förhand kunde ana vad poststrejken i Finland kommer att innebära för Nya Östis… då hade jag blivit sömnlös.
Ett par dagar har nu gått till att hitta på kreativa lösningar för att få ut tidningen i alla fall.

Det är fint att rätten att strejka finns, men ibland undrar jag om inte vissa strejkande insatser skjuter sig själv i benet. Vi har hittat nya samarbetspartners som gladeligen hjälper oss att få ut tidningen. Inte gratis förstås, men så att tidningen kommer ut inom rimlig tid och inte först till jul eller efter nyår…

Tog en promenad för att få frisk luft efter allt jobb vid datorn och i telefonen. Det här är gamla Societetshusets och bibbans bakgård.

Glädjande är det också att många läsare engagerar sig och vill hjälpa oss bära ut de extra exemplar av tidningar som vi låter trycka. Men distribution är inte en så enkel fråga. Enligt lagen har vi inte rätt att lämna ut prenumerantregister.

Många läsare är nästan desperata. De säger att de MÅSTE få Nya Östis, de saknar inte andra tidningar, men nog sin lokala tidning. Vilket gör oss varma om hjärtat ❤ Och då är man åter beredd att jobba hårt för att läsarna ska få sin tidning.
Undantagsvis kommer den att vara tillgänglig digitalt under strejken. Men alla har ju inte dator, surfplatta och smarttelefon.

Så det är så här min vardag ser ut just nu.

På promenaden gick jag förbi rådhuset. Vackert inte sant?

… och K-Supermarket har jag inte fotograferat från den här vinkeln förr 🙂

På begäran, gröna kappan!

Någon skrev här bland kommentarerna på bloggen att jag måste visa en bild på kappan, då jag bär den. Så jag passade på i dag att be vår annonsansvariga Annette ta ett foto då vi delade ut gratis tidningar i bygden.

Två gånger om året har vi så kallad storspridning för Nya Östis. Vi sköter den själva, det känns säkrast, kostnadseffektivt och mest hållbart så. Vi för små buntar av tidningen till bibliotek (här är vi i Pernå kyrkby), till cafeterior, restauranger, bensinstationer, små köpcentrum och till olika allmänna utrymmen.

Torsdag – det är dagen då

Stämning med ljus.

… jobbet med Nya Östis har rotts i land. Det är dagen då tidningen kommer ut om allt går som det ska och det har det för det mesta gjort. Utdelningen kan halta ibland, men vi har alltid lyckats producera tidningen.

Torsdag är dagen då jag lite kan varva ner efter redaktionsmötet och se fram emot en halv ledig fredag och en hel ledig lördag innan jobbet åter börjar på söndag. Då brukar jag skriva ledaren och nu blir det också innebandyreferat eftersom säsongen kör i gång på lördag!

Tomatfamiiljens skuggspel.

Den här torsdagen har också bjudit på varierande väder. Allt från stilla strilande regn till korta skurar av ösregn. Men också blåst och sol. Jag gillar tomatfamiljens skuggspel mot väggen 🙂

Fikus robusta, även fönsterfikus kallad?

Den här växten fick jag av min dåvarande make 2009 då jag blev nyhetschef på Östra Nyland. Det är en seg och tålig växt och om det är en fönsterfikus så kan jag säga att den trivs vid fönstret 😀 Då jag googlade kom jag fram till att den kanske också kallas fikus robusta.

Fem en fredag, MEDIA

Det här är en serie som jag har hoppat på hos elisamatilda. Veckans frågor  är ju lite extra intressanta för mig som dagligen jobbar med media, och som har gjort det sedan 1987. Människors medievanor har ju verkligen ändrats på de trettiotvå åren.

Tidningarna jag prenumererar på – jo, jag betalar också för tidningen som jag jobbar på 🙂

Vilken typ av media betalar du för?
– I första hand papperstidningar. Tidningen jag jobbar på, Nya Östis, och lokalkonkurrenten finska Loviisan Sanomat. Utöver det ett paket som kallas 5+2 där jag får HBL fem dagar i veckan och regiontidningen Östnyland två gånger i veckan.
Jag läser många nyheter och artiklar även digitalt men betalar inte för dem.

När läste du senast en fysisk dagstidning?
– Som av föregående svar framgår, jag läser dagligen papperstidningar.

Hur mycket av ditt tv-tittande sker enligt tv-tablån, mot för streamande via playtjänster?
– Jag läser sällan tv-tablåer. Jag vet på ett ungefär när mina favoritprogram på tv kommer. Dessutom zappar jag rätt mycket mellan olika kanaler 😀
Några playtjänster streamar jag nästan aldrig.

Vad har varit en stor lokalnyhet den senaste veckan där du bor?
– Tyvärr ett par olyckliga bränder, en restaurang drabbades i ett 1700-talshus och i går eldhärjades ett våningshus.

Vad senast ångrar du att du klickade dig in på?
– Inget jag direkt ångrar, jag väljer vad jag vill läsa. Men ibland låter jag mig luras med i flödet av allehanda nyheter och då många i dag är negativa påverkar de mig och skapar en viss stress.

Rubriker är svåra

… ibland även då jag skriver blogginlägg.
Med åren har jag lärt mig vissa knep då det gäller att skapa tidningsrubriker. Men då menar jag ändå inte rafflande sådana som ger en massa klick. Nya Östis har en webbsajt, men den är inte beroende av klick. Vi säljer inte annonser till den eftersom vi inte har de resurser som krävs för sådant i dagsläget.

Sajten är mera en informativ sådan med kontaktuppgifter, prenumerationsformulär och en del lockbeten till papperstidningens innehåll.

Bänkar i kyrkoparken.

I samband med att jag behövde ett foto till en nyhet i morgondagens tidning tog jag den här bilden. Jag minns att jag för kanske fyra år sedan tänkte att jag någon dag ska kunna sitta här hand i hand med en ny partner. Men den dagen har inte kommit än 😀
Mycket tålamod får gumman ha!

Rådhuset.

Man ska inte överanstränga sig , så jag vände bara på klacken i parken och tog en bild till.

Månadsbilden, augusti 2019

Muminfamiljen på upptäcktsfärd. Det här är augusti månads bild i min kalender.

I skogen finns det mycket att upptäcka, tänker Muminfamiljen. Små kryp som klättrar omkring, fåglgar som sjunger. Ett träd har fallit och ser kanske lite hotfullt ut med sina rötter.

Muminpappan och Mumintrollet har ryggsäckar på ryggen. Lilla My är sin vana trogen redan på språng mot nya äventyr. Muminmamman står lugn och stilla, förundrad över naturen och tillvaron.

Tänk om vi alltid kunde bevara vår sunda nyfikenhet. Inte den elaka förföljande nyfikenheten, men nyfikenhet på vad varje ny dag har att erbjuda.

I dag börjar en ny epok i mitt liv då jag tillträder som chefredaktör på lokaltidningen Nya Östis. Det känns både roligt och spännande. Jag har bra medarbetare att luta mig mot och jag hoppas att de också känner att de kan luta sig mot mig.

Vardag är vardag

Ett arkivfoto. Taget hos en väninna. Stora fönster utan gardiner, med utsikt över havet. Tänk att sitta och spela piano där, om man kunde klinka nåt annat än Idas sommarvisa 🙂

… det kom vi fram till efter mitt förra inlägg.
Då någon jobbar så mycket som jag finns det inte mycket spännande att skriva om 😀
Vardagen är vardag, som får enstaka avbrott om man reser bort eller går på en fest.

Sedan kan det också inträffa olyckor, man kan bli sjuk, få hjärtesorger att skriva om. Gärna skulle jag skriva om lycka och kärlek, om en sådan kom in i mitt liv. Tänk att åter någon gång få uppleva pirr i magen, hur det är att vara kär ❤

Men jag sitter mycket hemma vid datorn och ger ut texter. Jag har skrivit min första ledare som chefredaktör för Nya Östis, den som är tänkt att komma ut den första augusti.

Jag planerar kommande tidningar, har kontakt med kollegor som också jobbar hemifrån och mejlar med frilansare. Det är nog inte riktigt det ultimata läget för att hitta drömprinsen 😀

 

Fin fest i går, tack alla som kom!

Då klockan närmade sig halv åtta hade molnen skingrats och himlen var blå.

Det var full fart på Nya Östis läsarfest i går. Scoutföreningen serverade kaffe och bulle som vi hade köpt. Medarbetarna från NÖ stod vid ett bord intill där festdeltagarna fick fylla i gratis lottkuponger. I slutet av kvällen lottade vi ut fyra fina vinster.

Programmet bjöd på musik, sång och dans. Många säger att det här är sommarens höjdpunkt, man kommer till Skeppsbron för att träffa bekanta som man kanske annars inte ser så ofta. I början av kvällen var det lite molnigt, men inget regn föll och vid halv åtta kom solen fram.

Så många kom fram och pratade, kramade och gratulerade till nya jobbet. Det känns bra att staka framåt härifrån. Ett fungerande arbetskoncept behöver inte ändras, men klart att jag har en del idéer på vad jag vill tillföra tidningen. Men allt det där blir aktuellt först i augusti och senare under hösten och vintern.

Eget glas med till festen

I dag firar vi Nya Östis läsarfest på Skeppsbron. Jag lät frissan sätta in ett litet glas och några små vita blommor i mitt hår, festen till ära 😀

Den ser stor ut här, hårprydnaden, men är lagom liten 🙂
Hufvudstadsbladet flaggar för Pride i dag.

I huvudstaden var det Prideparad i dag. I Lovisa arrangeras den första veckoslutet i juli.

Det finns ju många tankar och åsikter för och emot de sexuella minoriteterna. Jag tycker vi ska stå upp för allas rätt att vara den han eller hon är. Kärlek är aldrig fel, så länge den bygger på just det – ömsesidig kärlek och respekt.

Vi på Nya Östis får också ibland höra att vi ger för mycket utrymme åt regnbågsrelaterade artiklar. Eller att vi ger plats åt Prideupprop i vår Facebookgrupp. Då det gäller artiklar försöker vi hålla balans mellan allt. Alla gillar inte sport, alla gillar inte kultur eller kommunalpolitik. Alla gillar inte regnbågsfamiljer, men alla gillar inte religioner och traditionell kyrka heller.

Så det är en balansgång för en tidning som kommer ut bara en gång i veckan. Att inte ha för mycket eller för lite av något.

Men i kväll firar vi Nya Östis läsarfest på Skeppsbron och dit är alla välkomna!