Nya_Östis

Avancerar långsamt

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

… men det gör ingenting. Det betyder bara att vi har vackert väder. Sedan om det blir kallt och regnigt, blåsigt och busväder överlag – då har jag mer tid att pussla 🙂

Det har varit mest mulet i dag men ändå +17 – +19 grader. Inget regn över mitt hus, men hörde att det hade både regnat och haglat på andra håll inte långt från Lovisa.

I dag städade jag med en kollega vårt kontor, eller egentligen flyttade vi undan lådor så att städföretaget kommer åt att tvätta golvet. En chefredaktör och en annonschef gör alltså lite allt möjligt i ett litet företag. Ofta sitter jag och sprättar upp kuvert med fakturor och korsord också.
Då tänker jag ibland att skulle alla bara veta vad allt man gör, långt borta från chefsglamouren – om en sådan nu finns.

Och om någon undrar varför vi har fakturor på papper så är det för bokföringens skull… så det där med papperslöst samhälle tror jag inte riktigt på. Och inga digitala korsord heller för NÖ:s del, tack 😀
Sitt nu ute i solen och försök fylla i ett sådant på en surfplatta!

Annonschefen gav mig goda pizzasnurror ❤ Tyvärr åt jag upp dem så fort att jag inte kom ihåg att ta ett foto!

Som nån gång förr i tiden…

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

… kändes det då kollegan Nette och jag pilade iväg på utryckning i dag.
Alltså med förr i tiden menar jag, såsom det gick till då jag jobbade på tidningen Östra Nyland 1987-2014.

Man hör att sirenerna ylar. Det är brandkårer och ambulanser, och det slutar inte yla på några minuter. Då vet man att det är nåt större på gång. Kollar Tilannehuone, en sajt som listar en del av utryckningarna.

Rakennuspalo – Loviisa – keskisuuri (byggnadsbrand – Lovisa – medelstor).
Samtal till räddningscentralen, som kan ge en ungefärlig adress. Hoppa i Nettes bil och hon trampar på gasen. Femton kilometer senare ser vi de första brandbilarna som väntar vid huvudvägen. Föraren i en av dem säger längs vilken väg vi ska köra, ”men åk inte ända fram, det är smala vägar och trångt där”.

Bara ruiner återstår av uthusbyggnaden.

Ingen kom till skada i branden. Uthuset hade brunnit ner då vi hann fram. Eftersläckning pågår och en brandmästare ber oss att inte komma närmare för snart blir det nytt tryck i slangarna och brister nån av dem kan det gå illa för oss.

Det är kruttorrt i terrängen och här ligger sommarstugorna tätt. Många grannar är oroliga för det blåste också lite i dag.

Ganska trångt om saligheten i skogen på smala vägar.

Intervjuar några grannar. Talar med räddningspersonal på plats, de få som har tid med sånt och som dirigerar trafiken. Känner röklukten i mina kläder och jagar bort sommarens första myggor som verkar gilla mig.

Återvänder till staden, skriver artikeln. Sätter en länk till vår artikel på Tilannehuone.

När jag kollar bilderna i mobiltelefonen (tog övriga med systemkamera) har jag tagit även den här. En slangorm 🙂

Vi är inte ensamma om att vara ensamma

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Temat i kvällens ”Efter nio” på Yle fem var osynlighet. Det var ett intressant program. Osynlig kan man känna sig då man är ensam, men i programmet intervjuades också en kvinna som i 28 års ålder fick veta att hon var adopterad. Programmet avrundades med trollerikonster.

Två intervjuer gjordes på distans, det som blivit allt mer vanligt i dag. En svensk psykolog (på skärmbilden) hade mycket intressant att säga. ”Vi är inte ensamma om att känna oss ensamma i dag” – om vi gör det. Alla känner sig inte ensamma, och en del är mer vana vid att vara det än vad andra är.

Att vara socialt isolerad någon vecka eller någon månad är inte farligt. Det är ok så länge ensamheten inte puttrar på för länge, sade psykologen.

Pågår isoleringen länge löper ändå många risk för att bli nedstämda, irriterade, orkeslösa och att drabbas av sömnstörningar. Därför är det viktigt att ha vissa rutiner.

Rutiner är således inte enbart av ondo, något trist. Fastän jag ibland tänker att många av mina dagar ser lika ut då jag jobbar från 9 till 17 eller ännu längre, måndag-tisdag-onsdag… för att få Nya Östis klar, varje vecka. Och då torsdagen kommer och tidningen ges ut, börjar samma procedur på nytt. Följande tidning ska planeras och produceras 😀

Men – jag tycker om mitt jobb. Jag är tacksam för att Lovisa har en superlokal tidning som kommer ut på svenska. I morgon fyller tidningen fem år! Det firas i jobbets tecken, men ett stort tack sänder jag redan nu till ALLA som var med om att se till att Nya Östis blev verklighet ❤

Nu är jag riktigt glad…

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer
Sol, ett par minusgrader, klarblå himmel. Eller nej, vad då klarblå? Där finns ju ett vitt streck! Just därför tog jag bilden.

… för det har hänt så många bra saker.
Om vi glömmer Coronaviruset och alla dess eventuella följder, så har det på mikronivå i mitt liv hänt sådant jag glädjer mig över.

Jag har inte längre ont i ljumsken. Jag kan gå normalt, lite längre sträckor varje dag. Magen som krånglade en tid gör det inte lika ofta längre. Jag sover bra om nätterna, förutsatt att jag håller samma rytm och inte vakar till tre på natten 😀

Saker går sakta framåt också på jobbet. Nya Östis koncept är unikt, det är en understödsförening som ger ut tidningen. Vi utgör ingen vanlig arbetsplats som till exempel kan erbjuda alla sociala förmåner. Det skapar allehanda utmaningar.
Men alla som börjar jobba hos oss vet vad de ger sig in på. En del är företagare, andra frilansare.

Och vi har hittills lyckats engagera bra medarbetare. Många säger att de vill jobba för bygden, för Lovisa, för det totalt och lilla lokala som alla vill läsa om. Det värmer mitt hjärta ❤

Nya medarbetare behövs då och då eftersom det finns äldre som vill trappa ner och även unga som lämnar Lovisa för att studera på annan ort eller utomlands.

På kvällarna brukar jag försöka släppa oro och bekymmer och grubblerier. Jag kan ändå inte lösa problem under natten.
I morgon är en ny dag och jag har inte ensam ansvar för allt.

Det lokala lockar

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

… är rubriken till den här artikeln som nyligen publicerades i Medborgarbladet. Tidningen är språkrör för Svenska folkpartiet och reportern Viktor Grandell var för en tid sedan i Lovisa för att intervjua mig.

Första uppslaget om Nya Östis.
Andra uppslaget om NÖ.

Det är alltid trevligt med PR för tidningen. Den är ju rätt unik då den ges ut av en understödsförening och utkommer en gång i veckan, med undantag för sista veckan i år då vi gjorde ett dubbelnummer på grund av julhelgen.

Tidningen har inga anställda, alla jobbar som frilansare eller via egna företag, såsom till exempel jag gör.

Den som är intresserad av att veta mer om NÖ torde kunna läsa artikeln via mina foton här 🙂

Glad juldag!

Caritas julkalender, lucka 18

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Vi har slutspurt med Nya Östis nu. På grund av julhelgen gör vi ett dubbelnummer, och det har funnits mycket att koordinera med det.

Tidningen kommer ut torsdagen den 19 december. Så som det nu ser ut har vi 48 sidor och vi hoppas att allt det tekniska funkar så att vi kommer i mål.

Bilden tog jag på Kungsdammens gård första helgen då julhemmen höll öppet.

Jag har inte hunnit skriva så mycket här. Ser ändå fram emot några lediga dagar inför och under jul. Bland annat har jag ett par innebandymatcher på programmet och en timme reiki-behandling.

Annars ska jag inte göra så mycket annat än pyssla och plocka här hemma. I lugn och ro kanske få ordning på det kaos som uppstod under några bråda arbetsveckor i november.

Och så vill jag läsa min vänners bloggar… Har försökt hänga med hos er, men känner att jag inte alltid mäktat med det ❤

Fina fönster, del 163

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Fönstret till Kungsdammens försäljningsbod är som en kalenderlucka 🙂 När bilden togs hade vi inte ännu snö. Nu har vi lite.

I dag hade vi jullunch med Nya Östis. Jag var väldigt trött efter gårdagens långa fullmäktigemöte där tråkiga beslut om byskolor fattades… Energin rinner av en på något sätt, fastän man själv inte kan göra nåt åt besluten. Många kommuner tvingas spara, det blir som en ond spiral.

Att få sitta ner och prata och skratta  med trevliga kollegor och äta gott kändes därför guld värt i dag.
Nya Östis-gänget utgör ett härligt team ❤

Åter en tidning klar

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Det här numret av tidningen går ut som storspridning i Lovisa och Lappträsk den 23 november.

Det känns märkligt att vecka efter vecka producera Nya Östis, men inte veta när den – på grund av poststrejken – når läsaren.

Jag önskar att poststrejken tar slut snart och att dagsutdelningen åter börjar fungera normalt.

Under strejken, som i dag pågått elva dagar, har jag förstått att NÖ är efterlängtad. Men nu är det tyvärr slut på våra krafter då vi inte har en stab med fastanställda – och inte heller en bottenlös brunn av pengar att ösa från. Härefter kan vi bara dela med oss av e-tidningen om strejken pågår länge 😦

Det är inte bara vi som påverkas ekonomiskt av detta. Strejker drabbar alla och på något sätt känns alla som förlorare.

Mycket tacksam är jag ändå för att jag bakom mig har en stab av medarbetare som varje vecka jobbar hårt för att tidningen ska komma ut och ha ett intressant innehåll. En del har jobbat extra mycket för att få allt att funka under strejken. Inga namn nämnda, inga då heller glömda.
Tack också till de läsare och prenumeranter som förstår att vi gjort allt vi kunnat för att de ska få sin tidning.

Jag önskar också att jag snart ska kunna skriva om nåt annat än strejken… dessvärre har det mesta av mina tankar i vardagen kretsat kring den.

Dagarna flyger iväg, snart är det påsk!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Så känns det många gånger, att tiden rusar. Om en dryg vecka är det december månad. Snart går vi mot ljusare tider och en ny vår.

I dag gjorde jag beställningen till Posten för nästa års distribution, det vill säga slog fast utgivningsdagarna. Det var då jag såg att påsken infaller i början av april och tänkte att inte är det lång tid dit heller 😀

Sedan ringde lokalradion och ville ha en intervju. Hur har Nya Östis klarat poststrejken? Finns det något positivt med den? Vad har varit jobbigt, osv.

Yle-repotern hämtar mig.

Jag frågade om det var ok att jag fotograferade Yle-bilen, så att jag en gång kan dokumentera min vardag, och det var ok.

Jag sätter senare ut länken till intervjun här, för det kan hända att den kommer ut först i morgon.

Uppdaterat kl. 20.19 den 20 november. Artikeln finns HÄR, jag ser ut som en sliten disktrasa men är säkert också det 😀

Den som inte har tandläkarskräck…

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

… kan troligen inte förstå vad en sådan handlar om. Att jag slutligen kom iväg den där gången i slutet av juli kan jag tacka en väninna för. Hon har också lidit av samma problem och hon följde med mig första gången och även i dag.

Jag fick genast förtroende för tandläkaren jag gick till då i juli. Men ve och fasa! Hon gick i pension då jag hade besökt henne bara två gånger. Stod således i dag inför samma skräck som i juli. Hur blir jag bemött? Vilka ingrepp väntar? Kommer jag att svimma för första gången i mitt liv?

Fick en liten tub med tandkräm, råkar vara samma som jag använder 🙂

Det var inte roligt att ligga där i stolen långt över en halvtimme. Jag har häftiga kräkreflexer, så direkt som en bit tandsten eller nåt annat åker ner i svalget på den liggande patienten kan ni föreställa er vad som nästan händer. Teamet som vårdade mig insåg att jag inte ska ligga i stolen.

För att göra en lång historia kort så säger jag bara att det gick bra, trots allt. Den unga kvinnliga tandläkaren var bra, sköterskan likaså.

Flera nya ingrepp väntar dock. Men jag vill få allting skött även om det så ska kräva ett år.

Tandläkarskräcken härstammar från min barndom, minnen som är över 45 år gamla har inte bleknat. Också som vuxen har jag blivit otrevligt bemött. Då slutar man kan gå till tandläkaren, och det är ju inte bra…

I dag har ruljansen som hör ihop med postens strejk fortsatt. Nya Östis är kär för väldigt många. Jag och många medarbetare fick massor av telefonsamtal och meddelanden då våra extra gratisexemplar tog slut. Vi har gjort så gott vi kunnat för att lappa där Posten inte gör sitt jobb, samtidigt som vi förstår att de anställda strejkar då deras löner kanske pressas ner 😦

Så här långt har jag kommit med pusslet. Ska fortsätta med det nu ikväll.