Glad måndag! 18-12-2017

Nu gör jag åter något otypiskt östnyländskt. Jag glädjer mig offentligt åt de  gratulationer jag fick då jag blev utnämnd till redaktionschef på Nya Östis, och även åt alla hälsningar jag fått under veckorna som gått efter det.

Jobbet är roligt och givande, men ändå inte enbart en dans på rosor. Små taggar får man allt räkna med att få i fötterna nån gång.

Jag känner att jag nästan spricker av idéer och vilja att utveckla tidningen. Samtidigt vet jag att det handlar om en stor balansgång där såväl medarbetare som läsare ska få vara med. Inga stora förändringar sker över en natt. Och inga jättestora sådana behövs heller. Närmast handlar det nu om att lyckas justera små saker som har med läsvänligheten att göra.

Men jag tror att om jag har ett öppet sinne och samarbetar över bred front och om viljan att skapa någon väldigt lokalt tillsammans finns hos fler än bara hos mig – DÅ fortsätter tidningen må bra!

Blommor jag fick för ett par veckor sedan.

Glad måndag till alla! Uppmuntra varandra, visa omtanke och respekt.

Ordning och reda

… vill jag ha då jag jobbar. Just nu känns det ännu mer angeläget än någonsin att få allt förtecknat, med papper och penna i en kalender, och som kom-ihåg-listor på Word-dokument som går att skriva ut via datorn.

Telefonens och Googles kalendrar i all ära… men sviker tekniken mister du allt det där viktiga. Plötsligt finns inget kvar. Således är det dubbelgardering som gäller.

Papper och penna är fortfarande överlägsna arbetsredskap. När jag intervjuar någon, inte står jag där och gör anteckningar på telefon, inte på padda heller 😀

Nytt år, nya möjligheter, och fram för allt – nya utmaningar 🙂

Att skriva ner saker gör också att mitt visuella sinne aktiveras. Och så får jag bort saker ur hjärnkontoret 🙂

Alla som känner mig och som vet hur jag brinner för det riktigt lokala i samhället. Tveka inte när det gäller att ta kontakt och säga hur ni vill att lokaltidningen Nya Östis ska utvecklas.

Och nej, jag är inte ny chefredaktör, någon hann redan fråga det på stan.

Min nya titel (redaktionschef) är inte heller viktig i sig, men något namn ska uppdraget ha, det handlar ju också om ansvar.

För mig är samarbete på alla nivåer viktigast, och att tidningens alla medarbetare känner sig involverade, delaktiga.
Det kan låta som runda ord, klichéer, men jag försöker hela tiden öppna läget och skapa ännu bredare kontaktytor där läsare och vi som jobbar med tidningen kan mötas som vanliga människor. Alla är värdefulla, alla har sin viktiga uppgift att fylla.

På Nya Östis finns inga trösklar, inga artiklar är för små, inga tips för obetydliga. Tidningen vill vara riktigt människonära ❤

Möte under bar himmel

… vad kan vara bättre än det? Vi blev bjudna på så mycket gott hos två kollegor på Nya Östis. Utomhus i en lummig trädgård på en av sommarens bästa dagar. Vi fick hembakt bröd, bondost, rulltårta, glass… gissa om man rullade hem? 🙂 Tusen tack till värdarna ❤

Vackert dukat och vackert dekorerad bondost!

Jag är ganska trött just nu. Det har varit en intensiv dag. Men jobbet med arkivet, det vill säga spara-slänga, fortsätter. Jag vill att flytten ska bli smidig.

Det ska INTE behövas femtio flyttlådor den här gången…

Investerar i smått och gott för nya bostaden. Bland annat en badrumsmatta. Angående eventuella något större investeringar fattar jag inga beslut nu. Vill se hur mina ägodelar sätter sig på nya stället först.

Dagen i bilder

Försäljning på torget, charmfaktor tycker jag.

Dagen började med att jag kollade priserna på produkterna på torget. Vi gör lista på dem varannan vecka i Nya Östis.

Blomsterarrangemang.

Jag tycker vi har oerhört fina blomsterarrangemang i staden och vill ge beröm för det. Mycket klagas det om till exempel via Facebook, nyligen var det någon som skrev om blommor som SAKNADES vid busstationen. Varför se det som man inte har, i stället för att se det som FINNS?

På SUP-bräde i Strömfors bruksmiljö.

Då jag hade fotograferat två hus som är med i Lovisa Historiska Hus i Strömfors bruk fick jag syn på det här. En lugn miljö att lära sig paddla på SUP-bräde. Men jag skulle inte ha velat falla i vattnet där bland alla näckrosor… 😀

Ganska bråda tider

Mycket intressant att läsa!

Ska snart ut på två uppdrag för Nya Östis. Sedan ska två hus fotograferas inför evenemanget Lovisa Historiska Hus.

För att få allt viktigt gjort innan semesterresan behöver jag göra listor där jag kan bocka av saker och ting. Papperskalendern är också ett viktigt redskap.

Det har nämligen dykt upp en del angenäma överraskningar i mitt liv.
Jag känner äntligen att jag börjar ha lite flyt, att hösten kan bli hur härlig som helst, att jag inte är en evig loser 🙂

Tålamod har krävts. Men jag känner mig bönhörd ❤

Annorlunda utställning

Via mitt jobb för Nya Östis har jag chans att uppleva allt möjligt trevligt.
Klart att jag kan gå på en utställning utan att göra det som ett jobb, men som journalist får jag ju alltid träffa konstnären på plats. Höra henne eller honom berätta om sina tankar.

Och just det var väldigt givande i dag. Jag kände något slag av själarnas gemenskap med Sari Olin som är en av utställarna i Theodor de närmaste tre veckorna.
Mer om utställning finns här. Och ännu mer förstås i torsdagens tidning 🙂

Jag vill skydda dig från allt ont heter det här verket.

Tankar kring den stundande resan lovade jag också bjuda på, för jag tänker ju på den varje dag nu 🙂
Resan betalades i dag, avfärd blir det i början av september. I går frågade en väninna ”varför bad du inte mig med?” … och då sa jag som det är, att det känns svårt att ”tigga” om sällskap. Dessutom finns ju alltid tanken där om att den man reser med måste vara funtad på samma sätt som jag.
Den här gången vill jag inte ha någon aktiv semester med långa promenader i hettan, inga bergsbestigningar, inga museer och fornlämningar. Jag vill sitta på balkongen och dricka vin, jag vill sola, bada, läsa, skriva. Jag vill äta gott och strosa runt i närmiljön. Hotellet är litet, orten där jag bor likaså.

Väninnan tyckte lika. Så nu åker jag inte ensam 🙂
Men vi är personer som också kan vara för oss själva, jag tror det kommer att funka bra! Och klart att det är roligare att tacka ja till en utflykt, till att åka in till Corfu stad, kanske hyra bil – då man är två. Det är sådant som jag eventuellt inte hade gjort ensam.

Bilder från lördag och söndag

Igår firade Nya Östis läsarfest på Skeppsbroområdet. Många människor i rörelse, och trevligt att få höra kommentarer av läsarna som gillar sin tidning. Jag försöker fokusera på god energi. Det var lätt en sådan här kväll. Inte ett surt ord av nån!

I början av kvällen var det ännu inte tjockt med folk men ett par timmar senare blev det trängsel.
Båtar vid Skeppsbron.

Från det här området har jag visat bilder förr, och månne det inte är en av sommarens mest fotograferade platser i Lovisa.

Gästbåtshamnens lilla infokiosk.
Café Skeppsbron.

Här åt svenska gästen, min mor, syster och jag i dag. Eller egentligen satt vi i ”glasburen” till vänster men av den syns bara en bit.

På Café Saltbodan blev det efterrätt.
Bryggan med allmogebåtarna. Och visst är trädet fint!?

Bjuden på lunch

Det blir troligen bara korta inlägg under några dagar nu.
Jag har en gäst från Sverige och vi ska äta lunch hos andra vänner snart.
Den här buketten tar jag med mig.

Hoppas värdarna blir glada 🙂

I kväll kanske det blir jazziga toner på Skeppsbron. I morgon frissa (igen!), för att få styr på luggen, kanske en snygg frisyr 🙂 Efter det Nya Östis läsarfest. Sedan eventuellt middag ute på stan också på söndag.

I Lovisa arrangeras också evenemanget Konungen kommer i morgon. Det blir exercisövningar, kanonskott, dunder och brak!

En trevlig 2-års fest

… firade vi i dag med Nya Östis, lokaltidningen som görs på ett unikt sätt.
Tidningen har ingen fast redaktion. Medarbetarna jobbar hemifrån och får arvode för utfört jobb, så kallade ackordlöner. Under ett par möten i veckan koordinerar vi det som behöver bevakas. Dessutom har vi kontakt via mejl, telefon och Messenger.
Jag tycker om det här sättet att jobba, det ger frihet åt mig.

Nya Östis bjöd på kaffe och bulle från torgbussen. Solen sken från en klarblå himmel.

Sedan besökte jag svenska högstadiet där jag själv var elev i mitten och mot slutet av 1970-talet. I dag är skolan stängd. Den har drabbats av problem med inomhusluften och ska rivas. Eleverna studerar i baracker på en sandplan intill.
Ett sista besök i skolan tillsammans med pensionerade lärare och annan personal skriver jag om i nästa nummer av Nya Östis.

Efter valborgshelgen inleds asbestsaneringen här. I sommar rivs byggnaden och en ny skola i trä byggs.

Oj, dagen flög iväg

Jag har varit i farten sedan åtta i morse. Största delen av dagen gick till en del av ett stort översättningsjobb. Efter det satt jag på ett årsmöte och sedan ett par timmar på en lokal restaurang med två vänner.

I morgon firar Nya Östis – lokaltidningen som jag gör en del av mina frilansjobb till – två verksamhetsår. Det blir kaffe och bulle på torget mellan klockan 10 och 13. Brukar vara roligt att möta läsarna och få höra deras åsikter om tidningen!

Men nu blir det tv-soffan because I am worth it 🙂

Utsikt från tv-soffan, då blicken går lite förbi teven 🙂