Via mitt jobb för Nya Östis har jag chans att uppleva allt möjligt trevligt.
Klart att jag kan gå på en utställning utan att göra det som ett jobb, men som journalist får jag ju alltid träffa konstnären på plats. Höra henne eller honom berätta om sina tankar.
Och just det var väldigt givande i dag. Jag kände något slag av själarnas gemenskap med Sari Olin som är en av utställarna i Theodor de närmaste tre veckorna.
Mer om utställning finns här. Och ännu mer förstås i torsdagens tidning 🙂
Tankar kring den stundande resan lovade jag också bjuda på, för jag tänker ju på den varje dag nu 🙂
Resan betalades i dag, avfärd blir det i början av september. I går frågade en väninna ”varför bad du inte mig med?” … och då sa jag som det är, att det känns svårt att ”tigga” om sällskap. Dessutom finns ju alltid tanken där om att den man reser med måste vara funtad på samma sätt som jag.
Den här gången vill jag inte ha någon aktiv semester med långa promenader i hettan, inga bergsbestigningar, inga museer och fornlämningar. Jag vill sitta på balkongen och dricka vin, jag vill sola, bada, läsa, skriva. Jag vill äta gott och strosa runt i närmiljön. Hotellet är litet, orten där jag bor likaså.
Väninnan tyckte lika. Så nu åker jag inte ensam 🙂
Men vi är personer som också kan vara för oss själva, jag tror det kommer att funka bra! Och klart att det är roligare att tacka ja till en utflykt, till att åka in till Corfu stad, kanske hyra bil – då man är två. Det är sådant som jag eventuellt inte hade gjort ensam.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Det börjar bli bra med resan. Nu har du fått sällskap också. 🙂
Ja, jätteroligt!
Jag vågade satsa på det, då jag vet att vi funkar ihop och vi kan också vara för oss själva.
Du är en bra journalist Carita…kommer bli en toppenresa!!! 😀
Tack! Få se om jag skriver nåt därifrån – i artikelväg alltså – hade bara tänkt semestra, skriva dagbok, kanske början på en roman 🙂
Det kommer säkert att bli en fantastisk resa . och så bra med resesällskap som har samma behov – och inte ställer krav 🙂
Kram
Ja-a, exakt så tänker jag också.
Jag vill inte resa med nån som har krav, aldrig nånsin mer.
KRAM!
sidubara…sådär bara så kan det bli lite nya planer,roligt,spontant,rätt!
Ja, nu känns det som att jag har lite flyt 🙂
Tror nu att du och jag kunde vara fina reskompisar också, nån gång!
Det var roligt att du fick sällskap och underbart att ni ändå kan gå egna vägar om någon av er känner för det. Så ska det vara.
Gillar konstverket. Det sätter igång tankeverksamheten. Tittade länge på din bild.
Allt känns symboliskt nu. Utställningen, själarnas symfoni.
Att jag hittade en vän att resa med.
Kram och tack till uppmuntrande dig!
Så härligt med likasinnat resesällskap. Tänk att det ordnar sig bara så där!
Ja, och sedan var det två till som sa att de gärna reser med mig – bara att meddela nästa gång jag vill iväg, och kolla om det passar.
Så glad jag blir ❤