… fotograferade jag, inspirerad av en bloggvän i Sverige, rätt ofta brunnslock. Det här fina fanns i San Remo i Italien. Om det är ett brunnslock egentligen vet jag inte, men det fanns på marken. Fastän det här lika bra kunde vara något som finns på en vägg, beroende på hur man ser på bilden.
Veckans utmaning hos Elisamatilda!
Skulle du hellre ha 10 hobbys eller 1 passion?
– En passion låter inte så illa, men börjar då tänka på kärlek ❤ Har gärna många hobbys fastän jag inte hinner med så mycket mer än mitt jobb. Jobbet är således en hobby, pusslen ett annat, skriva dagbok, läsa, blogga… ja, jag vill ha flera hobbys.
Vad är det konstigaste i ditt kylskåp?
– Där finns inget konstigt alls, kollade nyss men kom inte på nåt som skulle vara konstigt eller inte höra hemma där 😀
Vilken är den vackraste plats du har sett?
– Finns många vackra platser och först kommer jag att tänka på sandstränder av olika slag. Sedan furstendömet Monaco innan det byggdes ut alldeles förfärligt. Kanske den så kallade James Bond ön i Thailand ändå vinner priset. Men min hemstad Lovisa är också en otroligt vacker plats med sin närhet till havet ❤
Vilken låt har du spelat mest den senaste veckan?
– Lyssnar inte så mycket på musik men har en spellista på Youtube. ”Just idag är jag stark” med Kenta är fin, ”Jotain niin oikeaa” med Juha Tapio och ”Sinä ansaitset kultaa” med Jari Sillanpää.
Är du en sparare eller spenderare?
– Både och. Har ett konto där det finns en buffert om det skulle gå så att jag blev allvarligt sjuk eller arbetslös. Annars bryr jag mig inte så mycket om vad saker och ting kostar, så länge jag tycker att jag har råd med dem. I den mån som det betyder att alla ska överleva, och jag spenderar så mycket på lokal nivå som jag kan. Jag ger också pengar till olika välgörenhetsändamål.
I dagens läge reser åtminstone inte jag. De längsta resorna jag har företagit mig de senaste månaderna är till Kuopio på innebandymatch i höstas. Utöver det har jag besökt grannstäderna Kotka och Borgå. I februari 2020 var jag i Stockholm, före pandemin bröt ut.
Nu inskränker sig mina resor till dem jag gör via teven. På den svenska kanalen Godare blir det matresor och många andra sevärda reseprogram visas också. Norge runt är kul och ett annat program som visar Norge från luften.
Fyra tisdagar får jag också resa till Mandelmanns gård. Bilden tagen via teverutan.
Det börjar bli tomt i bildarkivet nu också. Men några överlopps ”när-ska-jag-använda-de-här”-bilder finns kvar
På en utflykt till Strömfors för nån vecka sedan tog jag en bild av det här konstverket som smederna i bruksmiljön gjort.
Det ser lite ut som ett kors. Eller som en människa som sträcker ut händerna för att omfamna någon. Eller som är uppgiven över coronasituationen.
Såg ett program på tv i dag. Det där som berättar om par som letar efter sina drömhem utomlands, i Spanien, i Frankrike, i Italien.
I dagens program, som förstås inte är pinfärskt, sade kvinnan i familjen att det inte känns som ett problem att flytta bort från Wales. Hennes döttrar med familjer och vänner kan ju när som helst flyga ner och hälsa på.
Så lite vi visste då, om hur fort allting kan bli annorlunda.
När det i dag talas så mycket om att vi inte ska vistas ute bland människor, eller i stora folksamlingar, om vi inte måste – har jag ju det bra med mitt ibland tämligen isolerade jobb.
I går var jag på ett café på en utställning. Konfronterades förstås med pengar och ett antal personer, men nån risk måste man ju ta.
I dag jobbar jag bara hemifrån. Då passar det bra med en arkivbild på bloggen.
Ska om en dryg vecka på en kryssning till Sverige. Kryssningsfartyg är ju sånt som många säger att man borde undvika. Men än har vi inte avbokat. Jag är just nu mer orolig för alla stormar vi haft och troligen kommer att tvingas stå ut med även framöver.
Coronaviruset i sig är inget att skoja så mycket om, men stormar förstör också människors glädje att umgås och röra på sig, att resa och se världen.
… att först planera och drömma, kolla kartor, bekanta mig med hotell och omgivning via olika webbsidor.
… att komma bort från vardagslunken hemma, fastän den är bland det värdefullaste jag har.
… att vidga mina vyer, eventuellt få använda mig av språkkunskaper, eller lära mig nya fraser och ord.
… att få träffa nya människor i en annan kultur.
Resa vill jag så länge jag orkar och alltid då jag har råd med det.
Detta är del 27 av 31 i Orsakullans utmaning i mars.
Det talas mycket om att vi ska leva i nuet. Att göra det är en konst, och jag tror att jag har blivit allt bättre på att vara närvarande på många olika sätt.
Gårdagen är ett minne blott, om framtiden vet vi intet.
Men nog måste vi få drömma och planera. Det handlar ju om att ha framtidstro och just nu har jag det.
För tillfället väntar jag på en massa olika saker. Och då jag är en otålig person är denna påtvingade väntan, det vill saker som jag inte KAN forcera, säkert riktigt nyttig…
Jag väntar på
– att få nyckeln till nya bostaden så att jag kan ta mått på utrymmen och börja bära in en del små grejer där
– att äntligen blir klar med tömningen av några skåp här som jag nu bor, att få gamla pärmar ut och endast det mest viktiga från arkivet sparat
– att flyttföretagets bil kör mina saker till nya stället i slutet av augusti
– att få komma i väg till Moraitika på Corfu med en god vän
Via mitt jobb för Nya Östis har jag chans att uppleva allt möjligt trevligt.
Klart att jag kan gå på en utställning utan att göra det som ett jobb, men som journalist får jag ju alltid träffa konstnären på plats. Höra henne eller honom berätta om sina tankar.
Och just det var väldigt givande i dag. Jag kände något slag av själarnas gemenskap med Sari Olin som är en av utställarna i Theodor de närmaste tre veckorna.
Mer om utställning finns här. Och ännu mer förstås i torsdagens tidning 🙂
Tankar kring den stundande resan lovade jag också bjuda på, för jag tänker ju på den varje dag nu 🙂
Resan betalades i dag, avfärd blir det i början av september. I går frågade en väninna ”varför bad du inte mig med?” … och då sa jag som det är, att det känns svårt att ”tigga” om sällskap. Dessutom finns ju alltid tanken där om att den man reser med måste vara funtad på samma sätt som jag.
Den här gången vill jag inte ha någon aktiv semester med långa promenader i hettan, inga bergsbestigningar, inga museer och fornlämningar. Jag vill sitta på balkongen och dricka vin, jag vill sola, bada, läsa, skriva. Jag vill äta gott och strosa runt i närmiljön. Hotellet är litet, orten där jag bor likaså.
Väninnan tyckte lika. Så nu åker jag inte ensam 🙂
Men vi är personer som också kan vara för oss själva, jag tror det kommer att funka bra! Och klart att det är roligare att tacka ja till en utflykt, till att åka in till Corfu stad, kanske hyra bil – då man är två. Det är sådant som jag eventuellt inte hade gjort ensam.
När huvet har varit fullt av tankar och åtaganden de senaste dagarna behöver jag nu ta det lugnt. De flesta artiklarna är klara, och i morgon får jag gå på massage.
Jag gillar inte måsten, men de finns dessvärre. Det handlar om att tjäna sitt levebröd eftersom jag tyvärr inte ännu kan leva helt utan pengar. Men jag vet att jag klarar mig med lägre inkomster än förr. Jag är inte den enda som ”har det knapert”.
Jag försöker styra mina åtaganden, göra sådant jag tycker känns bra och värdefullt, umgås med människor som tycker om mig. Då känner jag att jag investerar i mitt återstående liv.
Det gäller att acceptera läget. Leva i nuet. Att inte ta bekymmer över sådant som jag inte kan ändra eller påverka. Att andas lugnt och djupt.
Jag känner lycka för varje ny dag. För det mesta har jag förmånen att möta nya människor. Den här veckan kan jag redan räkna till två personer som jag aldrig mött förr.
Jag skulle vilja resa mer, men just nu har jag inte råd. Då blir en tur över till Stockholm en höjdpunkt. Vill jag se Afrika eller USA får jag tillsvidare nöja mig med att läsa böcker och tidningar, och se på tv.
Men det är mer än vad många andra i världen kan drömma om i dagens hårda värld.
Eftersom jag är bortrest några dagar nu, gör jag förhandsinställda inlägg.
Era kommentarer blir inte heller synliga innan jag godkänt dem, och jag kanske inte kan göra det under resan – vi får se!
Ha tålamod, tids nog läser och godkänner jag dem 🙂
Jag tar till en symbolbild. Mandelskorpor som jag gillar!
Och olika slags frågekonstellationer på bloggarna gillar jag också.
Det har visat sig att en del läsare även gör det, på det här sättet lär vi känna varandra! Hittade frågorna hos Ögamotöga, har modererat dem lite.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 