Det blir troligen bara korta inlägg under några dagar nu.
Jag har en gäst från Sverige och vi ska äta lunch hos andra vänner snart.
Den här buketten tar jag med mig.
Hoppas värdarna blir glada 🙂
I kväll kanske det blir jazziga toner på Skeppsbron. I morgon frissa (igen!), för att få styr på luggen, kanske en snygg frisyr 🙂 Efter det Nya Östis läsarfest. Sedan eventuellt middag ute på stan också på söndag.
I Lovisa arrangeras också evenemanget Konungen kommer i morgon. Det blir exercisövningar, kanonskott, dunder och brak!
… firade vi i dag med Nya Östis, lokaltidningen som görs på ett unikt sätt.
Tidningen har ingen fast redaktion. Medarbetarna jobbar hemifrån och får arvode för utfört jobb, så kallade ackordlöner. Under ett par möten i veckan koordinerar vi det som behöver bevakas. Dessutom har vi kontakt via mejl, telefon och Messenger.
Jag tycker om det här sättet att jobba, det ger frihet åt mig.
Nya Östis bjöd på kaffe och bulle från torgbussen. Solen sken från en klarblå himmel.
Sedan besökte jag svenska högstadiet där jag själv var elev i mitten och mot slutet av 1970-talet. I dag är skolan stängd. Den har drabbats av problem med inomhusluften och ska rivas. Eleverna studerar i baracker på en sandplan intill.
Ett sista besök i skolan tillsammans med pensionerade lärare och annan personal skriver jag om i nästa nummer av Nya Östis.
Efter valborgshelgen inleds asbestsaneringen här. I sommar rivs byggnaden och en ny skola i trä byggs.
Jag har varit i farten sedan åtta i morse. Största delen av dagen gick till en del av ett stort översättningsjobb. Efter det satt jag på ett årsmöte och sedan ett par timmar på en lokal restaurang med två vänner.
I morgon firar Nya Östis – lokaltidningen som jag gör en del av mina frilansjobb till – två verksamhetsår. Det blir kaffe och bulle på torget mellan klockan 10 och 13. Brukar vara roligt att möta läsarna och få höra deras åsikter om tidningen!
Men nu blir det tv-soffan because I am worth it 🙂
Utsikt från tv-soffan, då blicken går lite förbi teven 🙂
… drycken lonkero, som jag skrivit om i olika sammanhang.
Som diskvatten har jag hört någon säga, men den är god. Inte väldigt söt, men såpass nog att en eller två brukar räcka.
Gin longdrink, hos oss kort och gott lonkero kallad. Uttalas lånkerå, med korta vokaler.
I dag har det varit kul att följa med statistiken då det gäller antalet sidvisningar på Nya Östis hemsida. Nyheten om kafeterian som söker ny företagare citerades i lokalradion. Det är alltid kul att få cred för något man varit först ute med.
Den tråkigare nyheten om mikroberna som upptäckts i idrottshallen hade alla också eftersom staden gick ut med ett pressmeddelande om det.
Solen har lyst från en klarblå himmel hela dagen och jag förde cykeln på vårservice. Det har blåst rätt mycket, sand yr upp från gatorna – men våren ÄR på gång 😀 !
Blev serverad kakao ur en fin kopp i dag – min idol Lilla My.
Jag har börjat känna av nyhetspulsen igen. Det var ett tag sedan.
Det fanns tider då jag inte orkade med den stress som nyheter innebar.
Då som jag var nyhetschef på Östra Nyland var det på sätt och vis ett dygnet-runt-jobb. Därför återgick jag till vanliga reporterjobbet.
Att jobba med nyheter på en regiontidning var inte heller min melodi. Jag vill helst referera, inte problematisera och ifrågasätta. Vissa nyheter kräver det greppet, men helst kör jag min egen stil och det får jag göra på Nya Östis. Att få ett förtroende känns stort – likaså det där med att människor litar på en och därför kommer med tips.
Eftersom NÖ utkommer bara en gång i veckan (torsdagar) är den inte en renodlad nyhetstidning. Men vi lyckas ibland vara först ute med vissa grejer ändå och sådana får fortfarande min puls att slå. Så än finns det lite liv i den ”gamla reportern” 🙂
Snyggt eller hur? Björkar (som har kapats för naturvård såvitt jag vet) pryder den här kafeterians fönster. Här pågår en utställning med naturfoton.
Ibland har jag ju skrivit om horoskop här. Hur roliga sådana är att läsa. Man tar dem oftast med en liten klackspark, men de här raderna från Året Runt för veckan 23–29 mars träffar tyvärr riktigt rätt för Tvillingen (mig).
Usch, så tråkig avunden är 😦
Du får en viktig roll i någon typ av grupp eller förening. Ofta agerar du bakom kulisserna, du drar i trådar och bestämmer mer än vad som först framgår. En person känner sig hotad av dig, troligen handlar det om avundsjuka.
Torget i vinterskrud i Lovisa. Jag gillar de här små gångarna som plogats upp i olika riktningar. Ibland är här torgdagar med försäljning, det är inte alltid så tomt som i dag.
… men mest har jag suttit inne, då jag haft så mycket att skriva.
Jag vet inte om jag här på min blogg introducerat Nya Östis webbsajt. Du som vill veta mer om sådant som hänt på lokalt plan i Lovisa kan gå in där. Där finns en artikel som berättar mer om vad vi vill med sajten, den ska alltså inte ersätta papperstidningen. Vi vill inte ge bort grejer gratis, vi vill att folk ska prenumerera på papperet.
Då ni som läser min blogg ibland frågat vad jag jobbar med är Bloglovisaen sak. Men bara en liten bäck av många små, som bildar en lite större å. Med bara ett uppdrag skulle jag inte klara min ekonomi 🙂
Också på den här sajten finns massor att läsa om Lovisa, också på finska.
Bastion Ungern i vintersolen.
Och så fick jag mitt andra postcrossingkort i dag. Det första kom förra veckan från USA, i dag fick jag ett från Indien! Jättekul!
Elephant on work står det bak på det här kortet som jag fick av en ung studerande kille.
Jag kom hem från Sverige vid 12.30-tiden i dag.
Satt sedan och jobbade fem timmar. Att packa upp och tvätta måste vänta.
Hade texter som behövde skrivas ut.
Sedan gick jag till vårt lilla köpcenter Galleria för att träffa finansminister Petteri Orpo.
Tycker han verkade vara en trevlig prick, och ganska stilig också.
Men då jag delar med mig av sådana åsikter på Facebook får jag också vara beredd på att alla inte inser att jag skriver nåt med glimten i ögat… 🙂
Här kan du som ännu inte bekantat dig med Nya Östis sajt göra det.
Vi tänker inte börja ge allt material gratis på nätet. Här lägger vi endast ut lockbeten till några få artiklar och hoppas att allt fler vill prenumerera på tidningen eller köpa lösnummer av den.
Framtiden är lokal och en ultralokal papperstidning överlever just därför.
Känner att tiden rusar just nu. Jobbmässigt är jag bokad varje vaken minut över en vecka framöver. Men det är kul! Och till alla er som läser min blogg och kommenterar här säger jag tack ❤ … jag gör svarsvisiter hos er så ofta jag hinner.
Låter det inte flashigt? Nu är det inte något flyg i första klass till Västindien som väntar. Men Stockholm är inte illa heller. Jobb förenas med nöje på resan. I morgon bär det av och på tisdag är jag hemma igen. Så de kommentarer ni skriver imorgon kväll och på måndag godkänner jag först på tisdag.
Har börjat packa 😀 Några vänner i Stockholm ska få ett par nummer av Nya Östis.Ett Lovisa-vykort.
Många i postcrossingen vill ha vykort från landet eller staden där du bor. Köpte några till i dag.
Sex av åtta kort har slumpats till Ryssland, ett till Storbritannien, ett till Tjeckien. Fyra har nått fram, fyra är ännu på väg till Russian Federation.
Nu ska jag jobba lite. Har ett större översättningsjobb på gång och ett projekt som pågår sex månader framöver. Dels ska uppdrag för det göras redan nu, dels ska kommande sådana schemaläggas noggrant.
Och så en lite skojig grej 🙂
I en väns telefon, bland kontakterna, har jag helt oförklarligt plötsligt fått namnet Marko! Telefonnumret är mitt, allt annat stämmer förutom namnet. Vännen har inte knapprat in det men då hon får samtal av mig står det ”Marko ringer”.
Jag som alltid tänkt ”om jag kunde få vara man ens för en dag i mitt liv” blev plötsligt det 😀
Då jag såg min bloggvän Kristallinas inlägg kom jag ihåg att jag också har en bild på rostkonst i mitt arkiv. Jag tog den i höstas i samband med en intervju för Nya Östis. Vi har en lokal konstnär, Torolf Eklöf, i Lovisa som är en hejare på att återanvända saker som andra slängt bort.
Vissa saker han gör används som prydnader i trädgården, men han har också tillverkat alla möjliga nyttoprylar av återanvänt material.
Torolf Eklöf har tagit tillvara rostigt material och format en orm av det.
Jag har alltid velat vara mig själv och jag vill stå för det jag tror på. Hit hör den riktigt lokala journalistiken. Det som jag nu ganska långt jobbar med.
Nog för att jag gör annat också, men ungefär hälften av min arbetstid ger jag till ultralokala Nya Östis.
Nu känns det också skönt att jag får skriva om mitt jobb, här på min privata blogg. Hur jag trivs med det jag gör. Det har nämligen inte alltid varit självklart. Det fanns tider då jag blev ombedd att skriva om jobbet på en jobb-blogg och om det privata livet på min privata blogg. Jag fick INTE blanda ihop dessa. Inte ens fastän jag enbart ville skriva i positiv ton om mitt dåtida jobb.
Det är klart att jag förstår att det var personer som inte gillade min privata blogg, som kallade den hatblogg, som såg till att jag skulle kuvas.
En av mina artiklar i dagens Nya Östis.
Jag önskar innerligt att den tiden är förbi nu.
Låt mig bara få vara ifred. Låt mig skriva det jag vill. I synnerhet på min privata blogg, som jag vill att ska vara ett uppmuntrande forum.
Låt mig också få vara en refererande, saklig journalist i nyhetssammanhang. Och låt mig få skriva om marthor som handarbetar utan att förlöjliga mig för det jag gör.
För alla som följt min blogg i åratal, ni som sett vad jag skrivit på Facebook, ni som läst mina artiklar i olika tidningar – ni som på riktigt känner mig.
Ni vet vem jag är. Ni vet vilka värden står mitt hjärta nära ❤
Det vet jag själv också. Och jag tänker inte låta mig kuvas.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 