Nya_Östis

Nu får det bli lite juligt här…

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

… det är ju trots allt ändå bara dryga två veckor kvar till julafton.
Jag har fått de första julkorten, långväga ifrån. Från andra sidan jordklotet faktiskt, och då är det bra att vara ute i god tid.
Posten i Finland har inte heller blivit överöst med rosor på senaste tid. Det är inte brev- och postbärarnas fel… utan något annat som haltar betänkligt i systemet.

De här kortet kom ändå fram och jag tackar för det. Har ett fadderbarn i Bolivia och fick hälsningar från henne via en tolk.

Hälsningar av fadderbarnet <3
Hälsningar av fadderbarnet ❤ Vackert bolivianskt hantverk.

Och så hade vi julmarknad på torget i Lovisa i dag. Vädret var ganska grått och ruggigt. Jag delade ut ett femtiotal Nya Östis-tidningar där. Kul att prata med läsare och eventuella kommande prenumeranter.

Har tagit massor av julinspirerade bilder med tanke på tidningens paradsida den 22 december. I dag valde vi ut en bild av tolv, resten publicerar jag här på bloggen! Om det är just min bild som landar på NÖ:s parad inför jul vet jag inte, men det är kul att kunna bidra med förslag.

Ängeln var en av favoriterna, men nu publiceras den här i stället :-)
Ängeln var en av favoriterna, men nu publiceras den här i stället 🙂

Jul med Ernst!

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Skrev den här veckan med rätt kort varsel en kolumn till Nya Östis.
Jag grep tag i ämnet jul, eftersom tidningen kom ut den första december.
Eller rättare sagt skrev jag om de dygn vi har kvar till jul.
Om väntan på julen. Som jag önskar ska bli fridfull för alla.

Jag skrev också om det som många kallar ”klyschan-leva-i-nuet”.

Jag övar på att reflektera över det jag gör. Jag känner fingertopparna mot tangentbordet då jag skriver, och doften av hyacinten som letar sig från rum till rum.
När jag är ute och promenerar hör jag hur snön knarrar under skon, upplever isskorpan som brister då jag stiger på den.
– – –
Vinterns vackraste högtid är snart här. Låt din väntan på den blir fridfull. När julaftonen kommer ska vi inte vara slutkörda som om vi nyss spurtat i mål efter vårt livs tuffaste löptävling. Vägra stressa.

Jag försöker leva som jag lär.
Jag försöker leva som jag lär.

Och IKVÄLL är det dags för första avsnittet i Jul med Ernst.
Kan det bli mysigare?
Jo, förstås, om man INTE gillar Ernst.
Men ser ni – JAG gillar Ernst ❤

(ps. blev lite platt fall här…ser att Jul med Ernst börjar först 8.12…) 😀

Månadsbilden, december

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Den här bilden på kalendern med bilder av Minna L Immonen tycker jag otroligt mycket om. Den ger mig riktig julstämning.

I dag skriver jag också en kolumn i Nya Östis som handlar om mitt sätt att se på livet just nu. Vad väntan på jul kan vara, för vi ska ju inte stressa.
För min egen del talar jag om att, så konkret jag kan, leva i nuet. Det låter som en klyscha, men många gånger är det lättare sagt en gjort att fånga stunden.

Och att vara tacksam för det vi har och får. Även motgångarna i livet.

"Saunan lämmitys" står det under den här bilden. Bastun ska värmas.
”Saunan lämmitys” står det under den här bilden. Bastun ska värmas.

En hörna får ännu vänta…

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

… på fotografering i sovrummet.
Men den gamla stolen jag hittade på loppis fick bli nattduksbord.

Den stora nallen är 50 år gammal, en barndomsvän. Den lilla fick jag för inte så länge sedan av min vän Dimi. Ikoner och andra små gåvor finns här också.
Den stora nallen är 50 år gammal, en barndomsvän. Den lilla fick jag för inte så länge sedan av min vän Dimi. Ikoner och andra små gåvor finns här också.

Fortfarande är det viktigt för mig att sängen inte står fast mot någon vägg. Det finns en liten möjlighet att få ut den ännu mer mitt på golvet bara jag löst ”problemet med hyllorna” som inte visas på bild.

Köpte ny säng innan jag flyttade - otroligt skön!
Köpte ny säng innan jag flyttade – otroligt skön!

Och så där i övrigt är det NÖ- och KP-dag i dag. Har mycket att läsa i kväll!

Strök över adresserna på tidningarna och tycker att bilden på Nya Östis ser ut som en liten gris 😀

hemma_tidningar

Knäet har blivit bättre

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Det är ju knappt jag vågar säga det, i pur rädsla för att det ska knaka till igen…
Men knäet har blivit bättre. Det är i dag knappt två veckor sedan jag skadade det.
Tog cykeln till min mor som bor en dryg kilometers avstånd. Lämnade den där i vinterförvar och promenerade hem. Jag använder ett knästöd men har kunnat börja gå bättre i trapporna också.
Men behöver jag säga att jag är jätteförsiktig fortfarande?

I stadsdelen Garnison finns två åar. Förgreningen av ån gör att då de två delarna går samman igen lite längre fram
I stadsdelen Garnison finns två åar. Förgreningen av ån mot norr gör att det bildas en liten holme eftersom flödena åter går samman lite längre ner mot söder.

Ön kallas Bornholm. Jag vet inte riktigt varför, jag lärde mig det faktiskt först i år – naturligtvis genom lokaltidningen Nya Östis.
Själv är jag född och uppvuxen i stadsdelen Garnison, men inte har jag tidigare hört någon tala om Bornholm 😀 Man lär sig så länge man lever!

Änderna kvackade högt och ljudligt där de simmade i den västra förgreningen av ån.
Änderna kvackade högt och ljudligt där de simmade i den västra förgreningen av ån.

Halva oktober har gått…

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… nästan i alla fall.
Det händer att jag drömmer om att resa bort nånstans.
Transsibiriska järnvägen måste bli av något tag, kanske på våren? Har en bekant här från Lovisa som kan tänka sig dela sällskap med mig. Jag tror att hon och jag skulle komma överens 🙂

Konstverk från Galleri Theodor tagen tidigare i höstas.
Konstverk från Galleri Theodor tagen tidigare i höstas.

En kryssning på Medelhavet skulle inte heller vara fy skam. Eller i Västindien. Men närmast vad jag just nu kommer en båtresa är troligen en färd över till Stockholm 🙂

Den här dagen började med ett jobb för Nya Östis. Trevliga människor och många riktigt små barn på plats!
Eftermiddagen har bestått av översättningsjobb och i kväll är det innebandy som gäller. Tors tredje match – hoppas det blir seger nu!

Det tar tid…

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

… och det får ta tid. Såsom så mycket annat i livet också måste få göra.
Jag talar om min bostad. Har bott här otroliga fem veckor och fyra dagar redan.
Sakta men säkert hittar saker sina platser, men ännu borde jag få hjälp med att flytta en del möbler där bara två armar och enbart mina krafter inte räcker till. Och hur ber man om den hjälpen utan att det här ska se ut som en desperat kontaktannons? 😀

Bland annat sekretären de här sakerna står på ska flyttas, två andra skåp likaså.
Bland annat sekretären de här sakerna står på ska flyttas, två andra skåp likaså.

Jag har en rymlig hall, men ett par kvadratmeter av dem är ”belamrade” med loppisgrejer. En sekretär, en liten byrå och en större skåp borde flyttas.
Jag hade lovat mig själv vara klar med all senast till sommaren 2017 så jag borde inte stressa 🙂 Men otåligheten i mig pockar på.

I dag har jag varit på en hantverksstafett i Kuggom traditionscentrum. Härligt med människor som värnar om gamla hantverkstraditioner, som gör sitt allt för att de ska leva vidare och för att slit-och-släng-samhället inte ska ta över. Mer om det senare i Nya Östis.

Jag har fått några nya arbetsuppdrag också. De är stimulerande och jag är tacksam ❤

Utsikt från arbetsplatsen

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer
Tror att det alltid är vackert här.
Tror att det alltid är vackert här.

Visade tidigare i dag hur det ser ut framför näbben på mig då jag jobbar vid datorn hemma. Så här ser det ut om jag vänder blicken till höger och inte har persiennen nedfälld.

Oftast jobbar jag ju hemifrån. För lokaltidningen Nya Östis och för olika andra uppdragsgivare. Jag tycker det är toppen att kunna göra så, känner mig privilegierad. Klart man ska ha disciplin för att få allt gjort, och jag anser att jag har det.

Får jag välja själv jobbar jag bäst med texter klockan 9-13.

Jag tror att många gärna skulle jobba på distans. Det där med fysiska arbetsplatser och låsta arbetstider, t.ex. 7 – 16 eller 8.30 – 16.30 känns förlegat.
Vad tycker du?

Riktigt fullt upp nu, men trivs!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Har inte hunnit fotografera så mycket annat än bilder till mina artiklar och andra jobb... så det får bli en symbolbild, ytterligare ett minne från Trädgårdsföreningens utfärd. Någon sa att den här växten är giftig, men jag minns inte vad blomstret heter.
Har inte hunnit fotografera så mycket annat än bilder till mina artiklar och andra jobb… så det får bli en symbolbild, ytterligare ett minne från Trädgårdsföreningens utfärd. Någon sa att den här växten är giftig, men jag minns inte vad blomstret heter.

Väckning 7.30. Lite för tidigt om jag följer min naturliga dygnsrytm. Enligt den lägger jag mig 23-23.30 och vaknar 8.30.

Diverse privata ärenden 8.30-10.30. Sedan skrivjobb en timme, sedan pressinfo och skrivjobb igen. Efter det en del korrekturjobb för Nya Östis åtföljda av olika uppdrag som inte har med tidningen att göra.
Jag har riktigt fullt upp den här veckan och är tacksam för det, att jag HAR jobb.
På lördag har jag ändå tänkt koppla av lite, bland annat med besök hos frissan, håret bör toppas. På söndag åker vi till Villmanstrand med Tor, en utflykt jag ser fram emot även fastän den innebär en del jobb sen söndagskväll också.
Kan troligtvis efter det lägga ut fler bilder här som INTE platsar i tidningen. Tar jag 100 brukar max fem gå att publicera i samband med mina artiklar om innebandyn 🙂

Liljendahl i Liljendal

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Det var höstmarknad i Liljendal som är en del av Lovisa och där delade jag ut tidningen Nya Östis och pratade med folk. Jag är alltså bara en av många medarbetare på den ultralokala tidningen. Den har ingen anställd, alltså ingen med fast månadslön och tidningen har inte heller en redaktion. Men alla som skriver redaktionellt, på förhand överenskommet material, får arvode enligt utfört jobb.
Det här är helt enkelt ett nytt sätt att göra en tidning. Tillsvidare utkommer NÖ en gång i veckan.
Väldigt många kom fram och tackade för att tidningen finns. Det gör oss medarbetare varma om hjärtat ❤

Jag tycker om att träffa läsare, prata med dem och höra vad de tycker att tidningen är bra på och vad som kunde bli bättre.
Jag tycker om att träffa läsare, prata med dem och höra vad de tycker att tidningen är bra på och vad som kunde bli bättre.