… på fotografering i sovrummet.
Men den gamla stolen jag hittade på loppis fick bli nattduksbord.
Fortfarande är det viktigt för mig att sängen inte står fast mot någon vägg. Det finns en liten möjlighet att få ut den ännu mer mitt på golvet bara jag löst ”problemet med hyllorna” som inte visas på bild.
Och så där i övrigt är det NÖ- och KP-dag i dag. Har mycket att läsa i kväll!
Strök över adresserna på tidningarna och tycker att bilden på Nya Östis ser ut som en liten gris 😀
Det är ju knappt jag vågar säga det, i pur rädsla för att det ska knaka till igen…
Men knäet har blivit bättre. Det är i dag knappt två veckor sedan jag skadade det.
Tog cykeln till min mor som bor en dryg kilometers avstånd. Lämnade den där i vinterförvar och promenerade hem. Jag använder ett knästöd men har kunnat börja gå bättre i trapporna också.
Men behöver jag säga att jag är jätteförsiktig fortfarande?
Ön kallas Bornholm. Jag vet inte riktigt varför, jag lärde mig det faktiskt först i år – naturligtvis genom lokaltidningen Nya Östis.
Själv är jag född och uppvuxen i stadsdelen Garnison, men inte har jag tidigare hört någon tala om Bornholm 😀 Man lär sig så länge man lever!
… nästan i alla fall.
Det händer att jag drömmer om att resa bort nånstans.
Transsibiriska järnvägen måste bli av något tag, kanske på våren? Har en bekant här från Lovisa som kan tänka sig dela sällskap med mig. Jag tror att hon och jag skulle komma överens 🙂
En kryssning på Medelhavet skulle inte heller vara fy skam. Eller i Västindien. Men närmast vad jag just nu kommer en båtresa är troligen en färd över till Stockholm 🙂
Den här dagen började med ett jobb för Nya Östis. Trevliga människor och många riktigt små barn på plats!
Eftermiddagen har bestått av översättningsjobb och i kväll är det innebandy som gäller. Tors tredje match – hoppas det blir seger nu!
… och det får ta tid. Såsom så mycket annat i livet också måste få göra.
Jag talar om min bostad. Har bott här otroliga fem veckor och fyra dagar redan.
Sakta men säkert hittar saker sina platser, men ännu borde jag få hjälp med att flytta en del möbler där bara två armar och enbart mina krafter inte räcker till. Och hur ber man om den hjälpen utan att det här ska se ut som en desperat kontaktannons? 😀
Jag har en rymlig hall, men ett par kvadratmeter av dem är ”belamrade” med loppisgrejer. En sekretär, en liten byrå och en större skåp borde flyttas.
Jag hade lovat mig själv vara klar med all senast till sommaren 2017 så jag borde inte stressa 🙂 Men otåligheten i mig pockar på.
I dag har jag varit på en hantverksstafett i Kuggom traditionscentrum. Härligt med människor som värnar om gamla hantverkstraditioner, som gör sitt allt för att de ska leva vidare och för att slit-och-släng-samhället inte ska ta över. Mer om det senare i Nya Östis.
Jag har fått några nya arbetsuppdrag också. De är stimulerande och jag är tacksam ❤
Visade tidigare i dag hur det ser ut framför näbben på mig då jag jobbar vid datorn hemma. Så här ser det ut om jag vänder blicken till höger och inte har persiennen nedfälld.
Oftast jobbar jag ju hemifrån. För lokaltidningen Nya Östis och för olika andra uppdragsgivare. Jag tycker det är toppen att kunna göra så, känner mig privilegierad. Klart man ska ha disciplin för att få allt gjort, och jag anser att jag har det.
Får jag välja själv jobbar jag bäst med texter klockan 9-13.
Jag tror att många gärna skulle jobba på distans. Det där med fysiska arbetsplatser och låsta arbetstider, t.ex. 7 – 16 eller 8.30 – 16.30 känns förlegat.
Vad tycker du?
Väckning 7.30. Lite för tidigt om jag följer min naturliga dygnsrytm. Enligt den lägger jag mig 23-23.30 och vaknar 8.30.
Diverse privata ärenden 8.30-10.30. Sedan skrivjobb en timme, sedan pressinfo och skrivjobb igen. Efter det en del korrekturjobb för Nya Östis åtföljda av olika uppdrag som inte har med tidningen att göra.
Jag har riktigt fullt upp den här veckan och är tacksam för det, att jag HAR jobb.
På lördag har jag ändå tänkt koppla av lite, bland annat med besök hos frissan, håret bör toppas. På söndag åker vi till Villmanstrand med Tor, en utflykt jag ser fram emot även fastän den innebär en del jobb sen söndagskväll också.
Kan troligtvis efter det lägga ut fler bilder här som INTE platsar i tidningen. Tar jag 100 brukar max fem gå att publicera i samband med mina artiklar om innebandyn 🙂
Det var höstmarknad i Liljendal som är en del av Lovisa och där delade jag ut tidningen Nya Östis och pratade med folk. Jag är alltså bara en av många medarbetare på den ultralokala tidningen. Den har ingen anställd, alltså ingen med fast månadslön och tidningen har inte heller en redaktion. Men alla som skriver redaktionellt, på förhand överenskommet material, får arvode enligt utfört jobb.
Det här är helt enkelt ett nytt sätt att göra en tidning. Tillsvidare utkommer NÖ en gång i veckan.
Väldigt många kom fram och tackade för att tidningen finns. Det gör oss medarbetare varma om hjärtat ❤
Blir bara ett kort inlägg därför.
Fixade lite försäkringar på förmiddagen. Städade så gott jag kunde i sovrummet ett par timmar på eftermiddagen. Ska få en väninna på besök.
Det ger alltid lite extra motivation att ta itu med saker då man ska få en gäst.
Snart redaktionsmöte med Nya Östis där jag är en av medarbetarna.
De här mötena är faktiskt en av veckans höjdpunkter! 🙂
… är en ganska svår nöt att knäcka. Vad behöver man och varför?
Jag har ett arkiv över allt jag skrivit i olika tidningar under trettio år. Ni må tro att det handlar om ett antal pärmar… ska jag slänga dem?
Mina dagböcker och riktigt gamla fotografier kan jag inte kasta. Jag känner att jag blir helt historielös utan dem.
Har varit på en konstutställning i dag, ett jobb för tidningen Nya Östis. Jag tycker om då Galleri Theodor har så låg tröskel, där får allt från amatörer till etablerade konstnärer visa sina alster.
Jag får lite lust att börja måla igen när jag ser andras alster. Men så dyker tanken upp igen. Vad gör jag med alla teckningar och tavlor jag skapar då jag inte kan räkna med att någon vill köpa dem? 😀
Under flytten slängde jag bort största delen av de arbeten jag hade skapat på kursen för två år sedan. Många av dem var sorgearbeten efter skilsmässan och börjar känna att jag nu är klar med det mesta som hade med den att göra.
Nu har jag andra frågor att ta itu med.
Men de får ta den tid de kräver.
Det försöker jag fortsätta med.
Dels handlar det om att våga visa bilder på mig själv fastän jag här är förkyld och inte enligt egen åsikt alls till min fördel. Dels handlar det om att våga säga att jag tycker väldigt mycket om att vara en av medarbetarna på lokaltidningen Nya Östis.
I dag firades staden Lovisas namnsdag och därmed arrangerades marknad på torget. Nya Östis var där och delade ut dagens tidning och pratade med läsare. Det är helt underbart att möta folk öga mot öga. Att få höra deras åsikter om tidningen, vad de tycker att är bra och vad de anser kunde bli bättre.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 