nyår

Över nittio bilder senare…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
En kvart kvar till tolvslaget. Skål!

Tittade på Bingolottos nyårs-uppesittarkväll och lite hockey då Finlands U20-juniorer mötte USA i grundserien i VM. Orkade ändå inte se matchen till slut.

Sedan gick jag ut på balkongen för att försöka få bilder av ”de pengar som brändes upp i grannskapet” – för att citera en väninna.

Det var inte lätt att få bilder, och speglingar syns i fönsterglaset, för jag ville inte öppna det. Tänk om en raket kommit inflygande 😀

Det här med raketer delar folks åsikter. Det märkte jag då jag i Nya Östis Facebookgrupp delade en länk till artikeln om nyårsfirandet på Skeppsbron. På FB kom det flera åsikter för och emot fyrverkerier. De som ogillar sättet att fira har djur som är rädda för smällarna, och andra tycker att vi borde tänka mer på miljön eftersom raketer skräpar ner och innehåller kemikalier.

Jag brände inga fyrverkeripjäser i år. Glömde till och med att bränna de sista tomteblossen… 😀

Bättre än så här blev det inte…
… tvärtom kunde det bli skojigt och galet som det här…
… eller som det här. Jag tog över nittio bilder och fick två hyfsade 😀

Finland 100 år!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Man kan ha olika åsikter om fyrverkerier. Många djur är rädda och ägarna tvingas ta till olika knep för att de fyrbenta vännerna ska överleva den stress smällandet medför.
Somliga tycker att vi bränner upp pengar på helt onödiga saker då det finns människor som svälter i världen.

Lovisa stad har under många års tid tagit emot nyåret på torget, redan klockan 18 med en familjefest. Det har många varit tacksamma för, medan andra att ett löjes skimmer fallit över staden… ”inte är det ju nytt år ännu klockan 18”…

I går togs det nya året in vid Skeppsbron. Fyrverkeripjäserna sköts upp från ena ändan av gästbåtsbryggan, på rejält avstånd från publiken som samlats på stranden. Gissningsvis var över tusen personer på plats för att välkomna det nya året, som samtidigt är Finlands 100-årsjubileum.

Med tanke på jubiléet, och det faktum att det inte på många år arrangerats något pampigt vid tolvslaget i vår stad, tycker jag det här var värt pengarna – trots att de bokstavligen gick upp i rök 🙂

Grattis Finland, hela året!

Skyltsöndag, den 1 januari 2017

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer
En skylt i närheten av det så kallade Döda torget i Täby centrum. Till höger i bakgrunden nya kommunhuset som håller på att byggas.
En skylt i närheten av det så kallade Döda torget i Täby centrum. Till höger i bakgrunden nya kommunhuset som håller på att byggas.

Hoppas att poliserna har haft en tämligen lugn nyårsnatt – det kanske är att önska för mycket, men önska får man.

Tog många bilder av skyltar och fina väggar då jag var på Sverigeresan i mitten av december. Så ni får se dem ett tag framöver än 🙂

Händer inte så mycket…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… i mitt liv just nu. Tittar ut genom fönstret. Gräsmattan på grannens gård är grön 🙂 Solen lyser.
Jag har jobbat några timmar för vår lokaltidning Nya Östis. Gått en promenad på stan, bland annat för att hämta ut pengar från en bank där jag inte ens är kund. Summan var 13,80 euro, avsändare trafiksäkerhetsverket och min bil (som jag kallade Svensson och sålde för flera månader sedan).

Det var förstås en trevlig nyårsgåva , får väl använda den till en flaska mousserat. Det var nåt slags skatteåterbäring. Inte är dom snabba att agera på skatteverket… men tammetusan om jag inte är snabb som företagare med mina skatter, DÅ hör dom fort av sig.

Lysande blomma hos vännen Inga i Sverige.
Lysande blomma hos vännen Inga i Sverige.

Men som sagt… det händer inte mycket i mitt liv just nu, men jag är nöjd ändå.
Jag har en del tankar och mål så här inför det nya året. Men det handlar inte om specifika nyårslöften. Det gäller mer sådant som har med aktiva val att göra, såsom jag bestämde inför sommaren 2016 att den skulle bli den bästa på länge, en sommar då jag gör sådant jag vill göra.

Detsamma tänker jag nu inför 2017. Det finns saker jag vill göra, mål jag vill nå – men jag behöver inte uttala dem för någon annan än för mig själv.

raketer

I samband med ett jobb jag gjorde på stan i dag köpte jag några enkla små raketpjäser till nyåret 🙂

 

Arkivet – och bild från Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer
En av fasaderna vid Lovisa torg, Brandensteinsgatan.
En av fasaderna vid Lovisa torg, Brandensteinsgatan.

Det här är en av pärlorna jag hittat i mitt bildarkiv. Jag kan inte begripa att den inte landade på min blogg nyåret 2012-2013, för det är då den är tagen denna vackra Lovisafasad.

På den tiden fanns ännu affären och cafeterian Lilla Hugo här. I dag finns här en annan restaurang, Sakura Deli.

Nyåret i BILDER

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
Gåva av min vän A-L. En Heineiken-öl med Spectremotiv och ett vackert Maria Drockila-ljus.
Gåva av min vän A-L. En Heineiken-öl med Spectremotiv och ett vackert Maria Drockila-ljus.

Hade inte tänkt göra något speciellt på nyårskvällen. Titta på U20-Lejonens match mot Tjeckien i gruppspelet i VM och efter det Bingolottos nyårskväll. Det kändes som ett riktigt lagom lugnt och mysigt program.
Men så ringde min väninna A-L vars nyårsplaner plötsligt hade ändrats. Vi beslöt att kolla en del av hockeymatchen hos mig och sedan gick vi ut och åt på restaurang.

Min favorit, pepparbiff.
Min favorit, pepparbiff.
Efter det peppriga smakar det gott med lite glass.
Efter det peppriga smakar det gott med lite glass.
En del av Drottninggatan.
En del av Drottninggatan.

Från matrestaurangen promenerade vi till Ölvin. Och jag vet vad min bloggvän BP i Stockholm tänker nu… INGA människor! Ja, så här kan det vara en nyårskväll då vinden från det öppna havet biter i kinden och invånarna väljer att fira hemma hos sig eller hos vänner eller på restaurang.

Vi skrattade ändå gott uppe på Alexandersgatan en bit härifrån. Inga människor i sikte, men plötsligt hördes ett knastrande och vinande ljud från en gårdsplan. Sedan small en fyrverkeripjäs i väg. Tänk ett sådant osannolikt sammanträffande det hade varit om raketen träffat mig i baken. EN raket och bara TVÅ flanörer så långt ögat kunde nå… 😀

Det nya året skålades in med några glas mousserat.
Det nya året skålades in med några glas mousserat.
Vid tolvslaget kollade vi när andra sköt fyrverkeripjäser.
Vid tolvslaget kollade vi när andra sköt fyrverkeripjäser.
Årets första selfie. Ska försöka vara modig och sätta ut flera sådana även i framtiden :-)
Årets första selfie. Ska försöka vara modig och sätta ut flera sådana även i framtiden 🙂

God fortsättning på det nya året. Inom kort ska jag såsom traditionen numera förpliktar presentera lite statistik över det gångna bloggåret.

Varken korv eller potatissallad

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer
Mums mums!
Mums mums!

… här vankas pizza till nyår. I morgon är jag bjuden på fest så följande gång jag tillreder mat blir väl på lördag, då ska det lyxas till med kycklingfiléer.

En finsk tradition (kanske svensk också?) är att äta kokta korvar, vi kallar dem knackkorvar i Finland 🙂 Till det äter många potatissallad.

Jag har nu ledigt i tolv dar. Mot slutet av min semester åker jag till Sverige för några dagar.

Men så skönt det är med inga måsten. Jag håller på att städa, eller närmare bestämt sortera papper och andra saker. Några små julprydnader, presentpåsar som kan återanvändas, omslagspapper, klisterbilder till julpaket m.m. är nu på sin plats i skrubben.
Jag har uttalat många BRAVO för mig själv redan i dag 🙂

En mindre glamorös bild men det är i alla fall ordning och reda :-)
En mindre glamorös bild men det är i alla fall ordning och reda 🙂

Årets sista dag

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Snart vänder vi åter ett blad i livets bok, 2015 blir 2016.
Snart vänder vi åter ett blad i livets bok, 2015 blir 2016.

Visst känns det lite speciellt med ett nytt år. Fastän det bara är en dag som övergår i en annan, precis som under resten av året.

Kollade nyss ett år tillbaka i bloggen och skrattade åt mina bilder av Craig, han flyttade ju in lagom till nyår i fjol 🙂 Och Adrian som fick en idé, om hur vi skulle bli av med denne Bond som han bara var lagom förtjust i.
Där fanns också bilder som visade hur kallt vi hade och hur mycket snö.

Jag minns att fjolårets jul gick relativt smärtfritt med tanke på alla minnen och att det var första julen som frånskild. Nyåret kändes av någon anledning tyngre och på bloggen skrev jag Jag kom ihåg fjolårets nyår då maken och jag sköt raketer och skålade i skumpa på det sätt vi alltid brukat. Med handlederna virade runt varandras, som ett slags kärlekslås.

I år då jag kom hem efter julaftonen hos min syster slog det mig att jag inte hade ägnat mitt ex och hans nya liv en enda tanke. Jag är inte heller speciellt orolig för hur den här sista kvällen på det här året kommer att kännas. Troligen sitter jag ensam hemma, det kommer en del bra program på Sveriges TV.

Men vet ni, det går ingen nöd på mig. Om jag inte hittar på något annat så höjer jag en skål för mig själv vid tolvsnåret. Livet är bra som det är ❤

Årets julklapp

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… för mig var den här selfiepinnen. Och selfiepinne är i sin tur ett av flera nya ord på Språkrådets nyordslista 2014.
Annars lär årets julklapp varit aktivitetsarmbandet.

En mycket uppskattad julklapp. Selfiepinnen som är ett stativ i form av en armförlängning som kan användas för att ta självporträtt.
En mycket uppskattad julklapp. Selfiepinnen är ett stativ i form av en armförlängning som kan användas för att ta självporträtt.

Ser nu att jag borde ha putsat telefonen innan jag fotograferade, men… ska jag ha en vardagsblogg ska den visa sanningen 🙂

Den här selfiepinnen symboliserar en del av mitt liv just nu. Jag har ingen sambo eller äkta hälft som kan fotografera mig, och då kommer pinnen väl till pass. Nu slipper jag förvrängda ansiktsbilder och en arm som ser extra tjock ut.

För att ännu återgå till julen och nyåret kan jag säga att julhelgen förlöpte bra. En kväll firade jag med systerns familj och andra kvällar med vänner.
Att nyårskvällen skulle kännas extra svår hade jag inte väntat mig, men redan kvällen innan var jag ledsen.
Jag kom ihåg fjolårets nyår då maken och jag sköt raketer på släktens sommarställe och skålade i skumpa på det sätt vi alltid brukat. Med handlederna virade runt varandras, som ett slags kärlekslås.

Nå, nu har det låsets brutits upp och nya vindar blåser i mitt liv. Nyårskvällen blev helt bra trots allt. En stund var jag med min syster och sedan sköt vi fyra små raketer hos mor. Vid tolvslaget stod jag ensam på balkongen och tittade på fyrverkeripjäserna som andra avfyrade.

Så här nästan på dagen åtta månader efter första maj då mina framtidsdrömmar krossades kan jag säga att livet går vidare. Svackorna är inte lika många mer, gråtattackerna färre.
Men inte är jag riktigt så glättig som jag kan verka här på bloggen. Ändå är den ett andningshål. Här får jag respons och kramar och uppmuntrande ord – och jag hoppas många av er vill följa mig också under 2015 – då jag med öppna sinnen vill gå mot nya äventyr.

Brände upp fyra euro

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar
De sprakade, small och rykte.
De sprakade, small och rykte.

Som jag skrev i årets sista inlägg skulle jag köpa tomtebloss men plötsligt stod jag där med fyra små miniraketer i min hand. Vet inte hur det gick till men å andra sidan kostade de bara fyra euro och slutligen hade vi riktigt kul för den summan. Och inte tycker jag någon kan beskylla mig för att vara en miljöbov heller. Mor lovade plocka bort skräpet följande dag, för att jag sa att hon inte fick röra vid dem genast då vi hade bränt dem.

Riktigt vackert tyckte vi.
Riktigt vackert tyckte vi.

På Facebook skrev jag så här:
Var nyss och skrämde… nej alltså roade, min kära mor med fyra raketer. Gjorde så som finnar mest, hade inga skyddsglasögon, var onykter och lyckades precis halka i skydd av bilen (som en annan rattade) innan det började smälla och gnistorna flög åt alla väderstreck. Efteråt låg röken tät över moderns gård så ingen såg när den skyldiga avlägsnade sig.
Sign. Är gooär ti yvidriva.