En vän som besökte marknaden på torget i dag fick den här chokladkyssen från Svenska folkpartiets tält. Min första tanke var ”vem har suttit och klistrat de där nyckelpigorna på kyssarna”? Och sedan ”hur tänker man efter att man suttit och pillat med femhundraåttioåtta nyckelpigor”?
”Grrr … jag vill aldrig i mitt liv se en nyckelpiga mer, åt fanders med hela partiet!” 😀

Dagens andra skratt fick jag då min vän Mona som jobbar på R-kiosken ringde och frågade varför jag skickat ett meddelande på finska till kiosken där jag ber dem ringa mig före halv två.
Hahahaa! Jag hade fått fel telefonnummer av finska skolans kanslist och trodde jag hade bett en lärare ringa till mig.
Allt möjligt sysslar dom förvisso med i R-kiosken i dag. Där får man ut paket och pass och där kan man köpa det mesta man behöver. Men att dom hade tagit över utbildningssektorns ansvar var nytt för mig 😀

Ja, och så tar vi dagens gråt till sist. Hade skrivit ett tackbrev till min ex-make. Faktiskt kommit på femton saker att tacka honom för. Att läsa upp dem högt i terapin var jobbigt men jag är glad för att jag gjorde det ändå. Att jag inte bara helt stum gav papperet till honom.
Nu fick jag åter en punkt satt i den långa sorgeprocess som en skilsmässa innebär.

Tårarna rann, jag snörvlade och snöt mig, stapplade på orden, läste och grät, grät och läste… men jag klarade mig genom hela listan och jag förstår att det jag gjorde var något viktigt – en stor del av det som allt handlar om. Att förlåta, att kunna se något bra i det som hände och att kunna gå vidare i livet.