nyheter

I dag för två år sedan

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… satt jag och skrev i min dagbok. Klockan var 15.45 den 16 juni 2016.

Jag har sagt upp mig…
Hjärtat slår jättehårt…
Jag vill gråta.
Av rädsla och av lättnad.

Jag satte min tillit till en högre makt. Skrev att jag måste lyssna på mitt hjärta. Att göra så kan inte vara fel.

Jag vill känna tillit. Allt ordnar sig, på något sätt.

Jag ville känna arbetsglädje.
Jag ville inte längre gråta i bilen på väg hem från jobbet.
Jag var inte den där tuffe nyhetsjournalisten som ifrågasatte allt, jag ville inte ställa folk mot väggen. Skrev jag nyheter ville jag göra det på mitt sätt. Sakligt refererande.
Så jag lämnade min fasta anställning på ett medelstort företag inom mediebranschen.

I dag har två år gått. Hittills har allting ordnat sig. Jag har ett eget medieföretag. Jag har lärt mig jättemassor om allt från lagstadgade företagspensionsförsäkringar till skattetekniska frågor.

Alla de uppgifter som jag åtog mig 2016 (många bäckar små, blir en stor å) har jag inte kvar. Jag orkade inte jobba både vardagar och helger, det blev för splittrat.

Någon betald semester har jag inte haft på två år. Men jag har fått en helt annan frid och frihet i mitt liv.
Fortfarande vill jag lita på att allting ordnar sig. På något sätt gör det det, då man lyssnar till sitt ❤ .

 

Nyhetspuls

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer
Blev serverad kakao ur en fin kopp i dag – min idol Lilla My.

Jag har börjat känna av nyhetspulsen igen. Det var ett tag sedan.
Det fanns tider då jag inte orkade med den stress som nyheter innebar.
Då som jag var nyhetschef på Östra Nyland var det på sätt och vis ett dygnet-runt-jobb. Därför återgick jag till vanliga reporterjobbet.

Att jobba med nyheter på en regiontidning var inte heller min melodi. Jag vill helst referera, inte problematisera och ifrågasätta. Vissa nyheter kräver det greppet, men helst kör jag min egen stil och det får jag göra på Nya Östis. Att få ett förtroende känns stort – likaså det där med att människor litar på en och därför kommer med tips.

Eftersom NÖ utkommer bara en gång i veckan (torsdagar) är den inte en renodlad nyhetstidning. Men vi lyckas ibland vara först ute med vissa grejer ändå och sådana får fortfarande min puls att slå. Så än finns det lite liv i den ”gamla reportern” 🙂

Snyggt eller hur? Björkar (som har kapats för naturvård såvitt jag vet) pryder den här kafeterians fönster. Här pågår en utställning med naturfoton.

Ibland har jag ju skrivit om horoskop här. Hur roliga sådana är att läsa. Man tar dem oftast med en liten klackspark, men de här raderna från Året Runt för veckan 23–29 mars träffar tyvärr riktigt rätt för Tvillingen (mig).
Usch, så tråkig avunden är 😦

Du får en viktig roll i någon typ av grupp eller förening. Ofta agerar du bakom kulisserna, du drar i trådar och bestämmer mer än vad som först framgår. En person känner sig hotad av dig, troligen handlar det om avundsjuka.

Lokaltidningen behövs

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Bland annat det skrev jag i en kolumn i Nya Östis i dag. Där har jag ett av mina frilansuppdrag som jag gillar väldigt mycket. Jag har alltid tyckt om lokaltidningar där tröskeln för vad som publiceras är nästan obefintlig och växelverkan med läsarna stor.

Efter att ha jobbat ett och ett halvt år på en regiontidning tycker jag det känns som att komma hem då jag åter får skriva för en lokaltidning.
Efter att ha jobbat ett och ett halvt år på en regiontidning tycker jag det känns som att komma hem då jag åter får skriva för en lokaltidning.

Kolumnen handlar också om hur viktigt det är att alla blåser i samma glöd. Vill läsarna ha kvar sin papperstidning, må så vara att den utkommer bara en gång i veckan, måste de prenumerera på den. Ge bort tidningen i gåva, annonsera i den, kom med nyhetstips. Vi behöver alla varandra.

I en värld där du får mycket gratis på nätet och nyheter från hela världen, från stora centra och regioner i ditt hemland, som tutas ut via radio, tv och stora tidningar… i den världen är många beredda att betala för det totalt lokala som de inte får nån annanstans.
De vill läsa om människor de känner, om saker som ska hända eller som har hänt. De vill ha sportresultat och evenemangskalendrar. De vill ha det där riktigt lilla och människonära.

Så jag säger – länge leve papperstidningen och framförallt lokaltidningen!

Jag har överraskat mig själv…

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer

… inte bara med att seglatsen blev av.
Ett par andra projekt blir också av.
Jag träffar nya människor nästan varje dag.

Och så har jag sett så gott som alla fotbollsmatcher i årets EM från början till slut.
Trots det – jag har ett liv 😀

Här var ställningen ännu 0-0 mellan Ryssland och Slovakien. Kanske inte ska avslöja slutresultatet om någon bandat matchen och vill se den senare i kväll :-)
Här var ställningen ännu 0-0 mellan Ryssland och Slovakien. Kanske inte ska avslöja slutresultatet om någon bandat matchen och vill se den senare i kväll 🙂

Jag hoppas att jag redan nästa vecka kan berätta något av det jag gått och hållit för mig själv under månader…
Hatar att behöva hålla er på sträckbänken, tycker själv att ”säger man A så säger man B”. Men jag KAN inte säga något ännu, dels för att mycket är oklart, dels för att jag inte vill att nån ska sabba något för mig.

Att jag överhuvudtaget knystar något om att saker är på gång i mitt liv beror på att jag vet att de som känner mig väl märker att något håller på att hända. Jag har inte riktigt varit mig själv här på bloggen de senaste veckorna.

Men – håll ut en tid mina vänner – när jag låter ”nyheterna” brisera kommer mycket på en gång 😀