När det råder kaos ute i världen har jag ännu större behov än annars att ha ordning på hemmaplan. Då tidningen började vara så gott som klar städade jag en hylla i ett skåp och efter det fick jag början på ordning på papper som jag behöver i vardagen. Pärmar finns redan i ett skåp, papper till skrivaren, Nya Östis fakturor och annat som hör ihop med det administrativa som jag sköter varje vecka. Men det skåpet är redan fullt så det behövs lite annat förvaringsutrymme också.
Allt är inte helt i ordning här ännu men jag har fått en god början. När jag ser bilden störs jag av att två krukor inte är svarta, mörkbruna eller grå! Och att det finns en prislapp kvar på en kruka. Den ska rivas bort ögonaböj 🤣
Sov lite bättre förra natten. Rastlöst var det men jag grubblade inte på nåt. I går ville jag njuta av Mandelmanns Gård, men kriget tog även det programmet då Sveriges statsminister höll tal. Det var också viktigt, så jag nöjer med med att kolla reprisen som jag hoppas sänds på söndag, för jag kan inte se detta program via datorn.
Någon månad efter att covid-19 bröt ut i mars 2020 insåg jag att vi inte kan fortsätta jobba såsom vi gjort då vi gjorde layouten för Nya Östis. Vi gör jobbet i ett litet rum där vi också höll våra redaktionsmöten innan pandemin bröt ut.
Men då rummet är litet blev det praktiskt omöjligt att få hjälplayouten att fungera då bara en person kunde vistas där. Vi ville till varje pris undvika smittorisk då vi har medarbetare som av olika anledningar tillhör riskgrupper. Många är dessutom egenföretagare och redaktionen är sårbar om många insjuknar.
Efter diskussioner ansvariga emellan i vårt team beslöt vi att jag tar den ena layoutdatorn hem till mig. Jag tänkte ju inte då att pandemin skulle bli särskilt långvarig. Huvudsaken var att vi kunde sköta våra jobb smidigt.
Denna stora layoutdator landade då på mitt stora bord i vardagsrummet.
Layoutdatorn.
I dag fick jag hjälp med att flytta layoutdatorn. Skärmen väger en hel del och det gör även centralenheten.
Äntligen fick jag tillbaka mitt stora bord i vardagsrummet. Där sitter jag och pusslar, men pusslet syns inte på bilden för det ligger längst till höger. Här kan jag nu också jobba vid min bärbara dator. Utöver den har jag en arbetsdator i sovrummet som i min lilla tvåa också är arbetsrum.
Så ni kan förstå att Nya Östis och mitt jobb som privat medieföretagare är en livsstil 😀
Min privata bärbara dator.
Alla saker har ännu inte hittat sin rätta plats men det håller på att arta sig! Efter det här, nån gång längre fram på våren, ska möblerna också byta plats. HAR man inte projekt så GÖR man tydligen sådana åt sig 😀
Det bästa med de tre lediga dagar jag snart har haft är att jag kunnat och fått sova som en tonåring till 11 eller 12 på dagen. Och att jag dessutom har haft tid att röja här hemma och sortera papper. Det ger mig sinnesfrid.
… vill jag ha då jag jobbar. Just nu känns det ännu mer angeläget än någonsin att få allt förtecknat, med papper och penna i en kalender, och som kom-ihåg-listor på Word-dokument som går att skriva ut via datorn.
Telefonens och Googles kalendrar i all ära… men sviker tekniken mister du allt det där viktiga. Plötsligt finns inget kvar. Således är det dubbelgardering som gäller.
Papper och penna är fortfarande överlägsna arbetsredskap. När jag intervjuar någon, inte står jag där och gör anteckningar på telefon, inte på padda heller 😀
Nytt år, nya möjligheter, och fram för allt – nya utmaningar 🙂
Att skriva ner saker gör också att mitt visuella sinne aktiveras. Och så får jag bort saker ur hjärnkontoret 🙂
Alla som känner mig och som vet hur jag brinner för det riktigt lokala i samhället. Tveka inte när det gäller att ta kontakt och säga hur ni vill att lokaltidningen Nya Östis ska utvecklas.
Och nej, jag är inte ny chefredaktör, någon hann redan fråga det på stan.
Min nya titel (redaktionschef) är inte heller viktig i sig, men något namn ska uppdraget ha, det handlar ju också om ansvar.
För mig är samarbete på alla nivåer viktigast, och att tidningens alla medarbetare känner sig involverade, delaktiga.
Det kan låta som runda ord, klichéer, men jag försöker hela tiden öppna läget och skapa ännu bredare kontaktytor där läsare och vi som jobbar med tidningen kan mötas som vanliga människor. Alla är värdefulla, alla har sin viktiga uppgift att fylla.
På Nya Östis finns inga trösklar, inga artiklar är för små, inga tips för obetydliga. Tidningen vill vara riktigt människonära ❤
Utan hetvägg som vanligt, och med mandelmassa om jag får välja.
I Finland finns också syltalternativet, troligen även i Sverige? Och en massa fyllningar däremellan, sådana som choklad osv.
Lilla My vill också ha fastlagsbulle 🙂
Är en vän av ordning och reda. Rensar här hemma och donerade en kasse med grejer till lokala loppmarknaden i dag. Fler saker gick lyckligtvis ut ur mitt hem än det nya som kom in. Köpte EN förvaringslåda för två euro, den till höger på bilden.
Är egentligen inte alls en vän av rosa, men det får gå an då jag fick de bruna nyanserna att passa ihop.
Dagen började annars vid 7.30-tiden då jag knäppte på lokalradion och hörde min egen röst 🙂 Visste förstås att programmet hade gjorts, men inte när det skulle sändas.
Här finns länken till webbgrejen. På arkivbilden har jag fortfarande ljust hår. Trivs inte så bra med min färg nu, den blev för mörk. Korrigering görs på tisdag nästa vecka, då lär det bli något mittemellan ljust och mörkt 🙂
I kväll är det självständighetsdag och bal på slottet i Helsingfors.
Jag ska kolla den på tv:n, klä upp mig lite och tända blåvita ljus.
Jag tänker på min morfar som gav sitt liv för Finland.
2017 blir ett festligt år med många evenemang som påminner om det stundande 100-års jubileet. Finland fyller 100 år den 6 december 2017.
De här ljusen tänder jag i kväll.
Från det ena till det andra. Jag är åter mitt uppe i en städ- och sorteringsboom. Nu ska möblerna äntligen hitta sina rätta platser och jag hoppas få min stora spegel monterad i dag.
Som liten var jag en verklig slarvmaja. Jag delade rum med min syster. Hennes halva var alltid i ordning med sakerna i prydliga rader. Min halva var som efter ett bombnedslag och min säng svävade nästan i luften för att jag hade ett sådant virrvarr av saker i högar under den 🙂
På äldre dar vill jag ha ordning och reda. Jag vill hitta varenda sak, inte slösa tid på att leta.
I går ordnade jag mina värmeljus i en skolåda 😀
… som fyllde 40 år i går. Eftersom jag numera av någon outgrundlig anledning vill ha ordning och reda omkring mig bestämde jag mig för att få dagböckerna i rätt ordning i skrubben också.
… (som en parentes kan jag berätta att jag hade väldigt stökigt då jag var barn och ung, så mycket saker i en villervalla under min säng att den nästan lättade från golvet) …
Dagböckerna hade i och för sig hittills varit snyggt staplade på hyllorna i skrubben, men inte i rätt ordning år för år.
Största delen av mina dagböcker, men riktigt alla fick inte plats på bilden.
Sagt och gjort. Dagböckerna bars ut från skrubben och sorterades. Jobbet är inte helt slutfört än, det har krävt mer än två timmar.
Men att det tagit så lång tid beror på att jag fastnade i några dagböcker från slutet av 1980-talet.
Det är väldigt intressant att läsa om allt som hände då. Mycket av det där har jag glömt eller förträngt, eller också kom jag ihåg det på annat sätt. En hel del minns jag förstås också med glädje.
Som en resa upp till Enontekis i norra Finland, den sista biten gick med propellerplan. Jag hade bländats av solen ovanför molnen och öronen hade gått i lås, så jag tyckte stewarden utnyttjade en ”döv och halvblind gumma” då han prånglade en chokladask på mig. Men han var ju snygg, så jag förlät honom 🙂
… här vankas pizza till nyår. I morgon är jag bjuden på fest så följande gång jag tillreder mat blir väl på lördag, då ska det lyxas till med kycklingfiléer.
En finsk tradition (kanske svensk också?) är att äta kokta korvar, vi kallar dem knackkorvar i Finland 🙂 Till det äter många potatissallad.
Jag har nu ledigt i tolv dar. Mot slutet av min semester åker jag till Sverige för några dagar.
Men så skönt det är med inga måsten. Jag håller på att städa, eller närmare bestämt sortera papper och andra saker. Några små julprydnader, presentpåsar som kan återanvändas, omslagspapper, klisterbilder till julpaket m.m. är nu på sin plats i skrubben.
Jag har uttalat många BRAVO för mig själv redan i dag 🙂
En mindre glamorös bild men det är i alla fall ordning och reda 🙂
Tog ingen före-bild för det var inget jag ville bli påmind om.
ÄNTLIGEN ordning och reda på alla papper.
Har jobbat med det här från och till, rensat och mappat. Men det blev liksom aldrig riktigt klart. Förrän i dag då, efter tre timmars jobb.
Det känns som om också mitt inre fick en städning. Inte för att här fanns något otrevligt eller obearbetat, utan bara för att jag nu vet var jag har det jag behöver. Som till exempel biljetten till Rom 😀
En hel papperskorg blev full med sådant som kunde slängas. Påminnelser om ditt och datt, gamla fakturor och avtal från 2010… Vad tusan har jag sparat dem för?
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 