Orsakullans_utmaning

Så är det dags igen

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… att ta itu med ett nytt pussel. Det känns roligt och bra efter några veckors paus!

Frågan i boken denna dag lyder så här: Är du lycklig? Varför eller varför inte?
Jag skriver att jag är lycklig och tacksam. Jag är hyfsat frisk, tror jag. Jag har vänner och jag har ett jobb.

Orsakullan frågar, eller ber oss fylla i: Som hund och katt…
Det ordspråket förknippas ofta med att människor strider, att de inte går ihop, beter sig som en hund och en katt då de möts. Men vissa hundar och katter kommer ju överens med varandra 🙂

Som hund och katt är du ganska långt beroende av människan.

Avslutningsvis lite prov på mod! Försökte få till några selfies i onsdags då jag hade varit hos frissan. De spegelvända bilderna blir ju inte bra, men när är vi nöjda med bilder vi tar av oss själva med mobiltelefonens kamera?

Nästa gång ska jag låta fixa ögonbrynen. Nu ska det bli lite ordning på gumman igen!

Fågel, fisk eller fintvätt?

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Det är frågan hos Orsakullan i dag. Jag förstår inte alls vad som avses med den, speciellt kombinationen med det sista ordet gör mig förvirrad 😀

Men är jag med i en utmaning ger jag ju inte upp bara för att jag inte begriper frågan och därmed inte vet hur jag ska svara på den. Jag gör mitt bästa och kör på!

Att man inte vet om en person är en fågel eller en fisk, det har jag hört.
Hade tvättmaskinen på i dag, men kör så gott som aldrig fintvätt, nästan alltid kulört på 40 grader.

Blir kanske tjatigt…

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

… men visst är det vackert med all snö! Den här bilden tog jag på väg hem från frissan i dag. Mycket skönt att få lite ljusare ton i håret och pli på luggen 🙂

Träden är så vackra och ännu vackrare blev det då solen lyste några timmar på eftermiddagen. Men snöröjarna hinner inte med. Det är många oplogade trottoarer och flera stora högar med snö som tar upp parkeringsplatser. Nå, månne detta inte smultit bort till midsommar? 🤣
Att göra detta jobb fyra dagar på raken känns inte direkt humoristiskt. Men hade jag inte gjort det hade bilen
a) varit täckt av en halv meter snö
b) varit omgiven av en minst lika hög snövall eftersom plog-teamet som putsar gatorna bara gör sitt jobb, står min bil på samma plats flera dagar får jag skylla mig själv
c) varit fastfrusen, troligen senast på fredag då det ska bli minus tio grader
Ena utfarten från min gård och två av flera grannhus. Som sagt, vackert med vit snö, men hur mycket ska vi få?

Trettondagsafton i dag, vad ska du göra, frågar Orsakullan.
– Ja, som sagt. Har varit i frissan och sedan ut på mat med min syster. Tidningen kom ut i dag då det är helg imorgon. Tog ledigt på dagen vilket betyder att jag ska jobba en stund nu på kvällen. Annars är det teve, tidningar, sortera papper och sånt som gäller. Har inte hunnit börja med pusslet än 🙂

Skyltsöndag, den 2 januari 2022

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Inte en regelrätt skylt, men olika andra texter med bilder duger ju också här i BP:s utmärkta bloggutmaning.

Jag hittade tillbaka till den här favoriten häromdan. Tunna rågbrödsskorpor, eller ordet det finska ordet lastu kan egentligen översättas med chips, spån eller flis. I detta fall passar rågchips bäst 🙂

Jag gillar havssalt i det mesta, även i choklad. På dessa brer jag antingen lite smör eller en liten klick naturell mjukost.

Då jag tar del av flera utmaningar på bloggosfären klämmer jag in Orsakullans fråga för andra januari i detta inlägg.

”Världsdagen för introverta är i dag. Är du extrovert eller introvert?”

Svar: Jag är både och. Ju äldre jag blivit, desto mer introvert faktiskt. Därför har coronan med sina isoleringskrav inte direkt påverkat mig. Jag har tyckt att det varit skönt att få vara för mig själv. Jag trivs ensam. Men – jag är också en social person som gillar att umgås med vänner. Jag är öppen och pratsam tillsammans med personer som jag litar på.

Om att lyssna till sitt inre, och svar på en fråga

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Den här pelargonen inne hos mig blommar inte längre, men tre står ändå gröna på fönsterbrädet. Ute på balkongen står två stora ännu i full blom!

Jag kombinerar nu ett vanligt blogginlägg med en utmaning. Frågan i bloggaren Orsakullans novemberutmaning är ”En bok som hör hösten till”. Mitt svar är att jag knappt hinner läsa böcker mer. På bordet bredvid sängen finns ändå ”Ett rikt och meningsfullt liv” av Alf B Svensson. Författaren är psykolog och föreläsare och han bjuder på inspiration och konkreta tips för ett liv som blir mer rikt på mening. Via detta halkar jag senare in på tankar och beslut som väcktes och fattades igår.

Jag har under flera månader läst ”Bara vara en trasa i Guds skimrande väv” av Katarina Gäddnäs. Går utmärkt att läsa ett kapitel då och då. Det är ingen handling man tappar bort sig i om det blir en paus på någon vecka i läsningen.

I går började jag läsa ”Nyckeln till dörren i muren” av Asger Albjerg. En varm och speciell humor. En annorlunda bok. Jag väntar mig ett meningsfullt och klokt slut på den.

Igår fattade jag beslutet om att inte gå på en fest i helgen. Jag känner mig obekväm, dels med att gå utan avec till en tillställning där majoriteten utgörs av par, dels för att jag inte har så fina kläder som deltagarna förväntas ha på festen. Där är alltså en viss klädkod. Jag vill inte köpa en ”galaklänning” för jag kommer knappast att använda den en gång till. Ett par väninnor lämnade också återbud till festen, vilket hade fått mig att känna mig ännu mer vilsen.

På en fest ska man vara glad. Jag vill också kunna gå till en fest utan att känna krav på klädsel och utseende. Det fanns en tid då jag älskade att klä upp mig och sträva till att vara ”kvällens drottning”. Men den tiden är sannerligen ett minne blott. Minns de festerna med glädje, men i dag rör jag mig hellre i mindre sällskap där jag får vara helt mig själv.

Jag behöver inte gå klädd i trasor. Jag tycker visst man ska klä upp sig då man går ut med vänner. Det handlar om att ta hänsyn till sin omgivning. Men på fester där männen ska ha kostym eller frack och kvinnorna helst långklänningar, där känner jag mig i dag bara obekväm 🙂

Från mitt hem…

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

… är dagens ”fråga” eller påstående, dagens ord, mening, som Orsakullan har i sin septemberutmaning.
Jag hinner rätt sällan vara med i den men gör mitt bästa. Hon ger ord som inleder en mening för varje dag i månaden och så hakar vi andra bloggare på 🙂

Från mitt hem hade jag denna utsikt i går då jag stod på balkongen. Det brummade, några förare använde signalhornet. Köer bildades. Vad var på gång?

Jag satte förstås ut bilder på Facebook och fick ganska fort svar. Lovisa Night Cruising med över hundra deltagare 🙂

Från mitt hem är det 200 meter till torget.
Från mitt hem har jag fin utsikt åt två väderstreck och ofta vackra solnedgångar.
Från mitt hem ska ingen behöva gå ut ledsen ❤ jag vill att mina vänner ska trivas och kännas sig såväl välkomna som trygga här då som de kommer hit.

Äta bör man, annars… dör man?

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Dagens utmaning hos Orsakullan är ”Äta bör man annars?”.

Sådan tur jag då hade att bli bjuden på lövbiff i samband med en intervju!

Även om det var ett jobb jag gjorde kändes de tre timmarna tillsammans med två vänner avkopplande. Att inte hela tiden sitta ensam hemma vid datorn blir allt viktigare.

En kort kvällspromenad gjordes till Kvarnåsen då jag hade fått tips om att kvarnens vingar skadats av stormen. Då tidningen kommer ut först om en vecka satt jag ut en av mina bilder i Nya Östis Facebookgrupp.

Hoppas verkligen att kvarnen ska renoveras. När det kan göras och hur dyrt det blir har jag ingen aning om. Får ta och kolla med någon på Lovisa stad senare.

Två utmaningar i en smäll

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Hos Orsakullan finns en trevlig utmaning där hon ger inledningen på en mening och så ska vi andra fylla i resten. Eller på något sätt ge meningen en fortsättning. Jag har inte tagit del av den på ett tag, men ska då och då åter försöka göra det.

Den 16 april är orden som gäller ”Jag föll pladask”…
Man kan ramla på näsan och det har jag väl gjort ett antal gånger. Sedan finns det några få män jag fallit pladask för. En av de första gångerna det hände var då jag träffade Marcus från Tyskland på en semesterresa i Rimini, Italien. Vad han gör i dag och var han håller hus är en gåta för mig.

Hos Elisamatilda handlar det om Konsumtion och där ska vi svara på fem frågor som vanligt.

Vad för ”onödigt” skulle du köpa om du hade obegränsade resurser?
– En svart Volvo av sportmodell, och så där på sidan om skulle jag också köpa en liten sommarstuga utan bekvämligheter. Jag skulle hela tiden betala till nån annan för allt jobb som måste göras för att stugan ska hållas i skick 🙂

Vad skulle du inte sälja i ditt hem ens för alla pengar i världen?
– Svår fråga. Äger ganska lite. Troligen en sekretär som jag har ärvt eller det intyg som finns inramat på väggen, som mormor fick av president Mannerheim efter att morfar stupat i kriget mot Ryssland.

Konsumerar du någonting mer än vad du tror andra gör?
– Ostar och framför allt vitmögelostar 😀

Vad är något du sällan lägger pengar på?
– Jag röker inte så det går INGA pengar till cigaretter. Lägger sällan pengar på smink numera.

Finns det något du köper till andra, men aldrig till dig själv?
– Rött vin. Om någon vän vill ha det, men köper aldrig rött till mig själv.

Det bästa med mina föräldrar är att…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… de är och var mina föräldrar och att de träffade varandra och gav liv åt min syster och mig ❤

Min pappa gick bort 1978 då jag skulle fylla 16. Min mamma har jag kvar.

Det bästa med dem är också att de lärde mig allt möjligt. Gav mig upplevelser, såväl hemma på gården som ute till sjöss dit vi ofta åkte med vår öppna träbåt Puck.

Tack för livet ni gav mig ❤

Pappa jobbade på tryckeriet som faktor. Han var en noggrann och rättvis person. Mamma jobbade en kort tid på daghem men senare i en livsmedelsaffär, mestadels som kassa.

Ju äldre jag blivit, desto mer förstår jag att uppskatta allt mina föräldrar gjort. Klart att allt i livet inte varit solsken och så att vi ständigt skulle ha tyckt lika.

Men en mamma och en pappa är alltid en mamma och en pappa, som man värnar om och älskar på sitt eget sätt, livet ut.

Det här är en del av Orsakullans bloggutmaning, 31 dagar i mars.