Tacksamhet och lycka, med mina mått mätt

Tacksamhetskalenderns frågor och mina svar för igår och i dag.

20 oktober: Vilken talang gör ditt liv lättare?
Att jag har förmågan att uttrycka mig i skrift. Jag är inte lika bra på att hålla tal.
Således har det blivit ett enormt antal artiklar och även några böcker.

21 oktober: Vilken plats är du glad för att du upptäckte?
Utomlands: Island. I Finland: Äppelviken där jag nu bor.

Se bara på bilden till vänster. Utsikten från min arbetsplats här hemma en solig dag i oktober.

Bilden till höger är ytterligare ett tacksamhetsbevis. Att jag har många vänner och bekanta. En av dem, Päivi Melamies, har skrivit en bok om sin släkt. Jag intervjuade henne i dag, och kort sagt uppmanar hon alla att ta vara på historier du hör dina äldre släktingar berätta. Anteckna allt, skriv dagbok, intervjua vänner och bekanta, spara foton men inte enbart på telefon och i molnen.

Berättelser kan inte längre återges då en människa gått bort. Fakta kan du hitta och släktforskning är en annan sak.

Något annat helt vardagligt som jag känner stor tacksamhet för är att jag kan sitta i mitt kök. I ugnen sprakar en eld. Jag har börjat lägga ramen till ett pussel av van Haasteren. De enda pusslen jag lägger numera.

Jag ändrar inte namnet på min blogg till Tacksamhetsbloggen fastän jag gott och väl kunde göra det. För även om jag fortfarande möter motstånd, och inte har hittat livets pusselbit, och allt är inte guld och gröna skogar. Så ser jag ändå det som ÄR guld för just mig. Allt möjligt smått i vardagen.

Och namnet på bloggen? Nej, Adrian Debutsky skulle bli mycket förnärmad om hans efternamn försvann.
Jag har lovat honom att så länge som jag lever, så länge finns också han ❤

Hoppa på tåget, svar och citat

Temat för Hoppa-på-tåget-utmaningen är pusselbitar/bitar. Jag som lagt massor av pussel de senaste fem åren hade lätt att hitta en bild. Jag lägger pussel vanligtvis från hösten, över vintern och en bit in på våren, men på sommaren har jag paus.

Jag har fortsatt fylla i boken En fråga om dagen, som jag började med den första januari 2022. Jag lägger alltid handen över fjolårets svar medan jag skriver in årets så att jag inte påverkas av det jag skrev ett år tidigare. Intressant sedan att kolla hur jag svarade på samma fråga ett år innan.

Orsakullans fråga, eller mening vi ska fylla i, berätta något mer om, är i dag ”Under solen, en varm sommardag”. Jag svarar: Tycker om sol, men ligger inte längre och solar mig. En varm dag njuter jag i skuggan eller är vid havet där det ofta blåser lite.

Och så en allmän bild av folkmassan på öppningsdagen av bostadsmässan den sjunde juli. Då var de som köpt VIP-biljetter och inbjudna på plats under mässans tre första timmar.
Endast ryggar – jag vet 😀 Men jag har ändå lyckats få MÅNGA människor på bild. Och de står alla och lyssnar på dem som talar på scenen där borta.

Jag har läst ganska mycket den här sommaren. Sommarboken av Tove Jansson är klar. Ordets Gåva med citat från Tove Janssons produktioner har jag hållit på med sedan maj 2022. Jag tar några sidor i taget, läser med eftertanke. Läser också väninnan Päivi Melamies bok ”Kotona Loviisassa” (Hemma i Lovisa) och ett kapitel då och då i Olof Röhlanders ”Bli din egen bästa vän – konsten att odla mod och skörda drömmar”. Vissa böcker har texter som behöver tid för att mogna, jag vill ta dem till mig och låta allt sjunka in.

Och slutligen ett citat från Ordets Gåva, kapitlet Ensamhet och utanförskap:
”Ser du, det är så mycket som inte får rum om sommarn och hösten och våren, sa hon. Allting som är lite skyggt och lite märkvärdigt. Somliga slags nattdjur och folk som aldrig passar in nånstans och som ingen tror på. De håller sig undan hela året. Och sen när det är lugnt och vitt och nätterna blir långa och alla andra har gått i ide – då kommer de fram.”
Ur boken Trollvinter

Underbar kväll med vernissage

Mina vänner Ann-Britt och Päivi ställer ut tavlor gjorda av gamla smycken i restaurang Locale som ligger nära kyrkan i Lovisa. Under många månader har de köpt gamla kasserade smycken, brutit dem i delar och gjort små tavlor av bitarna. I dag var det vernissage för utställningen. Härlig stämning!

Utställarna fick många gåvor. Bland annat de här ståtliga buketterna av tulpaner.

Det är underbart att umgås med goda vänner man känner sedan länge tillbaka. Men lika härligt att träffa nya människor. Somliga kunde jag namnen på utantill sedan tidigare, men hade inget ansikte för dem. Ikväll fick jag det.

Tack till alla som var där ❤