pajer

Visst älskar jag mitt jobb!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

För det mesta nuförtiden älskar jag mitt jobb som frilans.
Jag är inte fastanställd, jag deltidsjobbar, jag har inga fasta inkomster. De varierar från månad till månad. Men jag har klarat mig hyfsat nu över ett år, och försöker känna tillit – att allt ordnar sig även framöver.

I dag gick tiden ofattbart fort i ett mycket trevligt gäng. Det pratades och skrattades mycket.
Samvaron var viktigast. Även om det som gänget sysslar med fanns i fokus poängterade de att onsdagen är en av veckans bästa dagar. Då träffas gänget och de talar om allt mellan himmel och jord.

Ja, och så finns det några i gänget som tycker om att baka och att tillreda mat, som alla sedan får njuta av vid gemensamt bord. Helt underbart! Önskar att jag själv hade den talangen. Men jag är bra på något annat istället, försöker jag tänka. Jag kan skriva artiklar och reportage 🙂

Då jag lite visste vad som väntade mig, att vi skulle välkomnas varmt och få äta gott, tyckte jag att det här var det minsta jag kunde göra för att visa min uppskattning.

När reportaget väl har landat i tidningen visar jag bilder här och berättar mer om vad det handlar om 🙂

Den kommande veckan är intensiv med allt från anhörigvård till privata åtaganden, innebandymatcher och jobb för tidningar. Jag är glad för att det åter rör på sig, tiden går fort, dagarna blir längre och ljusare.

Fortfarande gäller tanken att jag ska ha ledigt, tomt i kalendern, två dagar i veckan. Få se om jag lyckas med det 😀

Veckans hälsosteg dryga 12 000. Färre än förra veckan (räknar från torsdag till onsdag). Ett par dagar var det himla kallt och då jag inte hade några jobb som drog mig ut tog jag det lugnt. Har en väninna här i Blogglandia som ibland också noterar 500-700 steg per dag och vi hurrar alltid lika mycket för varandra vare sig stegen är 100 eller 10 000 🙂

Hjärterum ger stjärterum

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Grannens vändagsfest, som firades i god tid före Alla Hjärtans dag eftersom hon är bortrest då, skulle jag ha missat om jag hade åkt till Uleåborg med innebandylaget, vilket jag hade planerat göra.

Men så kom det här med dygnsrytmen och behovet av lugn och ro, fasta arbetstider osv. Därför gick jag på grannens fest.

Ritva bor i samma våning som jag, så jag hade bara tio meter till festlokalen. Om jag räknade rätt var vi sjutton damer på plats. Hjärterum ger stjärterum även i en liten tvårummare!

Ritva tar ut skinkpajen ur ugnen.

Beundransvärt med personer som orkar ställa till med fest för så många personer. Vi fick paj och sallad, kaffe och kaka (som en annan dam i huset hade bakat), vin och likör.

Festmaten.

Värdinnans nallar satt snälla på rad då vi kom, men så fort som vi satt oss i soffan började de hoppa omkring och kunde inte vara stilla alls. De två på bilden uppförde sig någorlunda 😀

Ritvas busdjur.

Och såsom det brukar vara på alla bra kalas så fick gästerna en liten gåva med sig hem. Jag valde lotten med nummer 22 och vann ett häfte som blir en dagbok någon gång i framtiden.

Tack för en fin fest ❤ Jag trivs så bra i vårt hus med alla trevliga grannar!

Tacksam för mycket

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

Ett trevligt avbrott i vardagen i går. Ett möte med en förening där jag inte längre är sekreterare, så det är inte betungande utan mer berikande med umgänget. Antalet möten är också bara sex, sju per år.

I går hade mötesvärdinnan Barbro dukat upp så fint. Hon serverade pajer hon själv bakat, en med svamp och en med skinka.

En stor bukett med tulpaner prydde bordet och levande ljus förhöjde stämningen.

Den läckra pajen med trattkantareller från närbelägen skog.

Tacksam för vänner, bekanta, umgänge. Tacksam för jobbet som, trots att det är hektiskt och krävande ibland, ger mig så mycket. Jag har producerat och hanterat texter så länge jag kan minnas, och att nu få jobba med en superlokal tidning är berikande. Att dessutom få göra det hemifrån gör inte saken sämre.

Vissa dagar är jag helt för mig själv, men jag behöver ensamheten och friheten som den ger. Frihet att loda runt i nattsärken och okammat hår om jag vill.
Andra dagar träffar jag folk på möten, på evenemang, på intervjuer, på matcher och kontakt håller redaktionen nästan dagligen via mejl och telefon.

Tacksam är dagens ord ❤

Choklad-ost och några bilder från helgen

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Säkert mycket bra att använda i bakverk.
Säkert mycket bra att använda i bakverk.

Lite smygreklam blir det ju, men då vi såg den här osten i affären tänkte vi – vad smakar den måhända, choklad javisst, men ostchoklad? Helt gott faktiskt, men man glömmer fort att den har med ost att göra, den blir mer som vilken chokladkräm som helst.

I dag har jag också skrivit ett blogginlägg på arbetsbloggen. En av Hufvudstadsbladets redaktörer tycker det är opraktiskt att självständighetsdagens bal i år arrangeras i Tammerfors. Jag tycker att vår presidents beslut var bra!

Och så avslutningsvis en liten bildkavalkad.

Fick de här blommorna av svärmor och svärfar från Sverige för en dryg vecka sedan. De är fortfarande så här fina på balkongen. Jag har inte vattnat dem, de lär bara bli rangliga då.
Fick de här blommorna av svärmor och svärfar från Sverige för en dryg vecka sedan. De är fortfarande så här fina på balkongen. Jag har inte vattnat dem, de lär bara bli rangliga då.
Och då jag väl var där ute på balkongen passade jag på att ropa ”VÅREN, var är du?” Fick inget svar men jag hoppas jag väckte den i alla fall 🙂

Henry och Gunilla bjöd oss i går på tre olika jättegoda pajer med allt från skinka och paprika till tomat, lök, tonfisk och räkor.
Henry och Gunilla bjöd oss i går på tre olika jättegoda pajer med allt från skinka och paprika till tomat, lök, tonfisk och räkor.

Då jag inte är någon hejare på att vika servietter själv vet jag inte om det är lätt eller svårt att göra sådana som den här. Men jag tycker ändå det känns fint att få en sådan framför sig på ett dukat bord.
Då jag inte är någon hejare på att vika servietter själv vet jag inte om det är lätt eller svårt att göra sådana som den här. Men jag tycker ändå det känns fint att få en sådan framför sig på ett dukat bord.