pappa

Glad måndag, 25-08-2025

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Den första av mina stora solrosor håller på att slå ut. Igår var det Ukrainas nationaldag, så den hann nästan bli klar. De andra gula blommorna har lyst upp rabatten nästan hela sommaren, några är 1,5 meter höga. Solrosen som snart slår ut blir kanske 70 cm.

Tyvärr fick jag inte in skärpan på det som ser ut som en blivande kolv. I popcornsgräset, majsen, finns flera sådana här, de flesta är på väg och är gröna. Jag tror inte att de utvecklas till kolvar, men något slags blomning är det kanske ändå? De behöver säkert mycket värme en längre tid och hinner inte utvecklas så mycket mer, men roligt och spännande och glädjande är det ändå!

Och i dag är det pappas 101-års dag. Grattis till dig där nånstans som du finns, kära far ❤
Vi firar också Lovisa-dagen i dag i vår stad. Lovisas namnsdag.

Fönsterutsikter och fick mycket gjort

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Jag lyckades inte helt fånga det gula skenet igår kväll, men med nattinställningen fick jag den här bilden då jag hade kameran nästan fast i fönstret.

Mariegatan söderut, också foto taget genom fönstret. All snö är borta, det är plus sex grader, vilket jag gläder mig åt. Hann två gånger använda icebugsen, men nu är det åter barbacke.

Tog idag med mamma, 90 år, till Tokmanni där hon fick pröva vinterskor och hon hittade ett par. Hon köpte även annat hon länge talat om att hon behöver och avslutningsvis likörkarameller som hon älskar. Dessutom råkade vi träffa mammas kusin Maj-Len. Det var kärt återseende, de två har inte setts på länge ❤

Imorgon är det fars dag i Finland. Min syster och jag förde ljus till pappas grav redan i dag och placerade även ut grankvistar runt ljungen. ”Älskad, saknad” står det på mitt ljus. Mer än 46 år sedan han gick bort, och hundra år skulle ha ha fyllt i år.

Vid gravgårdens parkeringsplats finns de här vackra mossiga stenarna. Hela gamla kyrkogården omgärdas för övrigt av en vacker stenmur, hur gammal som helst och massor av mossa finns också på den.

Dagens fråga, och tåliga blomster!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Dagligt skrivförslag
När känner du dig som mest produktiv?
Visa alla svar

Svaret för min del på dagens WordPress-fråga är: Förmiddagen.
Jag stiger gärna upp först kring 9–9.30, men efter det kommer jag igång direkt och kan jobba med fart några timmar. Skriver artiklar om vardagar, redigerar och publicerar andras artiklar osv. Då jag skrev mina romaner var jag också produktiv på förmiddagarna. Men visst skrev jag också sena kvällar och en bit in på nätterna.

Det är blommorna förde vi till pappas grav den åttonde april. Efter det har det såväl regnat som snöat, så vi tänkte med syrran att penséerna nog fått stryk och måste bytas ut. Döm om vår förvåning och stora glädje då vi igår den 27 april så att blommorna var precis lika fina som då vi lade ut dem två och en halv vecka tidigare. Inte ett blad hade gulnat, ingen blomma behövde plockas bort. Krukans innehåll såg ut som om det var helt nytt!

Vy från gamla kyrkogården österut över Lovisaviken. Ungefär här som jag står när jag tar bilden vilar min pappa.

Dagens fråga hos Orsakullan

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Den lyder så här: Har våren kommit till dig ännu?
Svar: Ja, våren är här med besked. Såg nässelfjärilen igår och två citronfjärilar idag.
Snön smälter med fart, mopedknatter har hörts många dagar redan och motorcyklisterna börjar synas ute på vägarna.

På gamla kyrkogården såg det ut så här i dag. Här verkar det vara långt till våren.
Det beror på att gravplatserna ligger bakom en stor åsrygg och det är endast morgonsolen som hittar hit. Vi lyckades ändå ta oss fram till pappas grav för att sätta ner en påskblomma där och två ljus. På julen såg man inte ens gravstenen, nu såg vi halva och skaren bar oss fram.

Det är i dag 45 år sedan pappa beslöt sig för att lämna oss och livet. Tycker det inte var länge sedan jag grät då det hade gått 30 år, den milstolpen var extra svår. Och för fem år sedan sade vi ”fyrtio år sedan han gick bort”. I kärt minne alltid bevarad 🙏❤

Kvällsfest och dagens fråga

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Känslosam och trevlig fest också ikväll då före detta chefredaktören på Loviisan Sanomat avtackades och den nya tog över. Jättefin och god plockmat. Härligt att träffa många vänner och bekanta som jag inte sett och inte hunnit prata med på länge ❤

På kvällen brukar jag fylla i boken ”En fråga om dagen”. Och tänk att dagens fråga var ”Vad skulle du vilja säga till din pappa?”

Just i dag. På hans födelsedag.
Mitt svar: Grattis på 98-års dagen ❤ Har saknat dig 44 år och förstår i dag att beslutet du tog 1978 var svårt. Älskar dig ❤

Lovisas namnsdag och vernissage

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det känns som att det här har varit en bra dag.
Flaggan i topp då Lovisa firar sin namnsdag. Ett enormt myller av folk på stan. Bra med tanke på företagare och marknaden på torget. Tycker att folk håller bra avstånd, så nu då vädret fortfarande gynnar utomhusvistelse känns det inte så oroligt – men jo, coronan lurar liksom hela tiden bakom hörnet.

Som ni ser – ingen enorm trängsel, men det var tacksamt med människor i rörelse på Lovisadagens marknad ändå.

Drottninggatan ska bli enkelriktad och arbetena har pågått hela sommaren. Jobbigt för företagarna längs gatan, men det kommer att bli fint då det är klart, tror den eviga optimisten Carita.

Via ekologiska frissan för att köpa balsam, sedan till gravgården med en bukett blommor till pappas grav. Han skulle ha fyllt 96 år i dag ❤  om han hade fått leva längre än till 1978 då han gick bort innan han fyllde 54.

Jättefina macrones.

Dagen avslutades med vernissage på Art Gallery. Visst har jag ett trevligt jobb. Får träffa massor av olika människor, dricka ett glas mousserat och lite så där på sidan om få höra vad som är på gång i vår stad 🙂

Undrar nu när jag ska hinna visa alla bilder jag tog på resan förra veckan?
Nå… hahaa… kommer säkert dagar då det regnar eller då jag av andra anledningar inte kommer bort hemifrån och då bildarkivet behövs 😀

Skärtorsdag

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Ordet ”skära” får mig att tänka på något jag hörde då jag bodde i Sverige. Finnen med kniven i handen lär ha sagt: ”inte säära, paara rispa” 😀

Ganska mycket jobb hade jag ännu i dag, men jag trivs med det jag gör då jag får göra det i egen takt. Ska försöka hålla ledigt fredag och lördag. Lyx med två dagar utan tidningsjobb, men efter det är det bara att kavla upp ärmarna igen!

Överlämnade en liten påskgåva till en av grannarna som är 70+ och därmed isolerad. Fick ett kort och en skraplott av henne ❤ Chokladen köpte jag själv från blomsteraffären bakom hörnet – där finns annat än blommor också 😀

I dag gjorde jag (mitt företag) ett avtal med en privat aktör inom hälsovården.
Efter det förde min syster och jag blommor till pappas grav. Det är 42 år sedan han gick bort ❤

Vi handlade lite till mamma och mötte henne på trappan där vi kunde utbyta några ord. Annars är det telefonsamtal som gäller under dessa tider med undantagstillstånd.

Vårtecken! En fluga har vaknat till liv eller kommit in någon väg i köket. Man hinner glömma bort hur irriterad man kan bli på dem om de väcker en med sitt surr någon tidig morgon 😀

I kväll fortsätter jag säkert pussla. I går hade jag kommit så här långt.

Lade ljus på gravarna i dag

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

I går ösregnade det från och till längs eftermiddagen. Inte idealiskt att gå till kyrkogården för att bli blöt och inte ens veta om ljusen skulle klara att brinna i väder och vind.

Gick istället i dag.

Hjältegravarna i Lovisa finns på nya kyrkogården.

Vid morfars gravsten lade jag ner det här ljuset. Han stupade hösten 1940. Således fick jag aldrig träffa honom. Ju äldre jag blir, desto mer tänker jag på allt som våra soldater gjorde för att bevara Finlands självständighet. Min morfar var 37 år då han gick bort och kroppen återfanns aldrig. Men i kriget dog också pojkar som var kring 20 år och yngre. Ofattbart. Och så krigas det fortfarande i vår värld.

En av portarna till gamla kyrkogården.

Här ligger min pappa, min mormor, morbröder, en kusin, farbröder, farfar och farmor (henne träffade jag heller aldrig), och många andra nära och kära, vänner och bekanta.

Från gamla kyrkogården ser man ut över Lovisaviken.

Våren, våren! Vart försvann du?

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Våren visade sig bara på lördag och söndag här. I dag har vi endast +3 grader. Himlen är grå. Det kom lite snö natten mellan måndag och tisdag.

Skönt att få jobba inomhus. En liten översättning. Annars massor av texter som ska ut till torsdagens tidning. Planering av kommande tidningar, ett jobb som pågår vecka ut och vecka in.

I dag är det 41 år sedan min pappa gick bort. Vi ska föra blommor till hans grav. Här på bloggen hyllar jag hans minne med den här uppsättningen som jag fotograferade på vårmässan i lördags.

Det är också Mikael Agricola-dagen, finska språkets dag. Agricola verkade i Pernå, som i dag hör till Lovisa. Numera heter våra sammanslagna församlingar också Agricola svenska församling.

Våren och värmen, solen och alla blommor… kom tillbaka!

När jag mötte sorgen…

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Orsakullans utmaning i dag är ”När jag mötte sorgen…”
Sorg har jag upplevt många gånger, varje gång en kär person eller ett djur går bort, men jag väljer att skriva om två sorgliga upplevelser.

Den största sorgen drabbade mig en dryg månad innan jag skulle fylla 16. Den 9 april 1978 blev en förfärlig dag och en chock som lämnat djupa spår. Efter den dagen fanns inte min pappa mer.

Den här lyktan pryder ibland min pappas grav.

Så många frågor blev obesvarade och det gick många, många år då jag tänkte på pappa varje dag. Den här våren är det 41 år sedan vi fick sorgbeskedet.

Den andra stora sorgen var förstås skilsmässan 2014. Att bli övergiven ytterligare en gång, lämnad utan svar på oändligt många frågor, blev enligt terapeuten en stor chock för mig. Allt det gamla kom upp till ytan.

Då personer man håller av, älskar, litar på… bara försvinner… då blir sorgen enorm. Den tar tid att bearbeta, men får man hjälp med att göra det, kommer man upp till ytan igen och klarar av att andas. Fastän man trodde att man aldrig skulle kunna göra det igen – andas, leva och skratta.