I går var det strålande vackert väder och sommarvärme på många platser där det var lä. Inte så ofta vi har haft så fint och varmt väder innan valborgshelgen, och absolut ingen snö kvar.
Här njuter vi på släktens sommarställe av matiga lunchmackor. Picknick-korg och en flaska mousserat syns också på bilden.
Det ser ut att bli ytterligare en fin dag, så kameran får hänga med på dagens utfärd, om den görs med cykel eller till fots återstår att se.
Hade inte gjort paj på länge så nu var det dags.
Köpte färdig pajdeg som var lätt att trycka ut i formen. Utlovades att den inte skulle fastna fastän formen inte smordes och löftet höll.
Fyllningen består av stekt gul lök, röda paprikatärningar och 400 gram köttfärs kryddat med salt, svartpeppar och lite pizzakrydda.
Två ägg, två deciliter matlagningsgrädde, en skvätt mjölk, salt och peppar till äggstanningen.
Pajen toppades med tomatskivor, svarta oliver och riven ost.
30 minuter i 225 graders ugnsvärme.
I all hast lägger jag in några bilder här från kryssningen med Viking Grace. Båten går mellan Åbo och Stockholm, varje dag. Kryssningen är 23 timmar lång, starten från Åbo sker 20.55.
Mycket fick vi vara med om på resan, jag kanske lägger ut fler bilder senare. Men en av höjdpunkterna, utöver besöket på kommandobryggan, var frukosten i restaurang Oscar. Utsikten var så här magnifik, i priset ingick ett glas mousserat och i bakgrunden ljöd stilla pianomusik.
Tar det säkra före det osäkra. Kyckling är väl ändå kyckling?
Men vem vet? I Liljendalrevyn i går sa dom nämligen att närproducerad norsk lax visade sig komma från Chile och att den smakade häst 😀
Bläddrade i min favorittidning Unelmien Talo ja Koti. Den kommer ut med bara ett nummer per månad så jag hinner läsa den från pärm till pärm.
Den här bilden gav mig verkliga vårkänslor. Snart börjar solstrålarna värma också på min balkong. Det blir påsk och då köper jag de första liljorna.
Känner ni hur livet återvänder?
I synnerhet då man gör det ordentligt, till exempel med mejlen. Och besvarar alla enkäter som kommit.
Och här blev man ju fast direkt. Vad har jag klämt i mig den senaste månaden. Blev nog ett kryss i så gott som alla rutor…
Det är inte några maskar det där vita om nu någon trodde det. Riven ost är det förstås, och paprika, isbergssallad, mozzarella och ananas. Rödlöken åt vi upp igår. Det är rester från festen, hur gott som helst också i dag.
I Åbo lärde jag mig känna Melli. En vattensköldpadda som äter var tredje dag. På sommaren är hon mer snabbfotad än man kan tro då hon får vara ute i trädgården en stund. Hon kan övervintra i grönsakslådan i ett kylskåp men behöver inte göra det i den här familjen.
Då hon har ätit kryper hon upp på en terrass i akvariet för att sola under en lampa.
I lördags mötte Tor Åbolaget TPS i innebandyligan. TPS låg sexa i tabellen och Tor sjua tre poäng efter. Det blev seger för oss med siffrorna 8-5. Så skönt efter den där hemska 10-1 förlusten i Uleåborg.
Visst kan man stå här och posera efter en seger med 8-5! Hemresan på fyra timmar i bussen gick också lekande lätt.
Idén till den här salladen fick jag av min barndomsvän Eivor. Den har Guuben och jag ätit hemma i dag.
Det var Eivor och hennes man jag besökte i Åbo. Åkte dit på fredag kväll och så hade vi hela lördagen på oss innan vi gick på matchen TPS-Tor på kvällen.
I salladen finns en mix av nötter, fruktbitar och russin, gul paprika, grönsallad, gurka och olika ostar (svart Koskenlaskija, rödstämplad edamerorst och brie).
Med salladen åt vi nachos som toppats med köttfärs och en blandning av salsa och creme fraiche samt riven ost.
Det här kortet välkomnade oss ute i hallen, även farstun kallad, i går kväll. Kräftskiva väntade alltså på K16!
Dekorationerna i fönstret syns inte så bra då bilden togs i motljus då det ännu var ljust utomhus. Men verandan är mysig.
Jag kan se på kräftor, också röra vid dem, men att börja krafsa i dem för att få ut något att äta… Nä, det får andra göra. Jag förstår att det är själva grejen med det där plocket som utgör en stor del av nöjet. Bäst att inte gå in på mina tankar kring kräftor (min make är faktiskt Kräfta, hahaa) – för då är jag säkert ute på allt för djupt vatten, och får alla kräftälskare emot mig.
Så här kan det se ut då kräftälskare är i farten. Skalen på de små röda vännerna var rätt hårda den här gången så det blev extra mycket jobb och därmed kladd 🙂
Jag siktade in mig på de här kräfttillbehören och tömde en HEL flaska.
Kryddost, paprika, kex och annat tilltugg fanns också om man inte blev mätt på kräftorna. Och även om jag inte åt kräftor själv tror jag mig veta att man inte blir mätt på fyra, fem sådana 🙂
… och mera smått plock här … så ingen gick hungrig hem från verandan.
———————
I dag gör jag de sista ändringarna i bokens manuskript, om paketet från lektören anländer vill säga. I kväll börjar jag laya sidorna.
Jag är inte utrustad med speciellt mycket tålamod, men det är något jag måste ha nu de här tre-fyra sista veckorna innan boken kommer från tryckeriet.
Och tänk att jag lyckats hålla pärmbilden hemlig…
Jag skulle SÅ gärna vilja visa den åt hela världen redan i dag. Argh!
… en lika underbar moussetårta som min vän Benita bakat… För den är inte köpt på bästa konditoriet fastän man hade kunnat tro det.
Jag och kakor går inte riktigt ihop. Äta dem, det kan jag, men baka… Jag tror jag saknar det tålamod som krävs då man ska vispa grejer. Ingredienserna blandas inte tillräckligt väl. Och gelatinbladen som ska vara med i den här kakan skulle antagligen bara klumpa sig och sedan skulle de skratta åt mig från kakans innandöme. Om det överhuvudtaget skulle bli en kaka av denna form. Jag antar att min kaka bara skulle bli en odefinierbar klump…
Benitas kaka var i alla fall försvinnande god! Tusen tack för att vi fick smaka på den. Och bordet var vackert dukat till förrätten också. Fyllda paprikor, en fräsch sallad med bland annat melon och ett slags gratäng på köttfärs och philadelphiaost med nachos till. Nam nam!
Jag kastar mig alltid fördomsfritt in i det mesta. Hittar recept och tänker jamen, det där ser ju lättlagat och gott ut. Sedan visar det sig att det, åtminstone för mig, krävs tre gånger längre tid än det stod i receptet att få allt färdigt. Det kanske i sin tur beror på att jag ofta beter mig som Svenska Kocken i The Muppet Show. Hippidippiduu säger jag och slänger i lite av det ena och lite av det andra. Inte är det så noga med måtten.
Att få smördegsbitarna att bli lagom tunna, breda eller runda var inte så lätt. När jag gjorde den 26:e biten hade jag dock fått in snitsen så pass att jag skulle våga be om prövoanställning på bageri. Bäst gick det då jag delade smördegsplattan i sex lika stora bitar och först efter det kavlade ut var och en skilt för sig. Fyllningen består av köttfärs, stekt lök, röd paprika och äggstanning, samt extra ost och halv körsbärstomat som topping.
Känner mig riktigt trendig och bling-blong på bloggen nu då jag bidrar med ett recept och dessutom svettats vid ugnen för att få till de här mumsigt matiga mackorna.
Men riktigt så där som i programmet Stömsö gick det ändå inte till. Brödet är Rainbows Ciabatta som jag bara penslade med vatten och lade in i ugnen, 12 minuter, 200 grader.
Kycklingfiléerna är Pirkkas, -30 procent på priset. Sju stycken kostade 5,60 euro. Jag låter dem vara 2 x 30 minuter i marinaden i en form, 175 grader. Vänder på dem efter första halvtimmen. Låter dem sedan ännu torka i ytterligare 30 minuter på plåt.
Brödet fuktade jag lite med sweet chili sås. Sedan bredde jag smör på halvorna, lade på några salladsblad, kycklingbitar och paprika. Tomat och äpple serverades skilt, likaså öl, vin och vatten.
Gott-gott!
