parmesan

Stämningsfull middag

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Degerby Gille, det äldsta huset i Lovisa, har jag skrivit om förr. Restaurangen som finns där är väldigt populär. Stämningen gemytlig, maten god, betjäningen förstklassig. I går åt jag Alla hjärtans dags-meny på kvällen där med en väninna. Vi satt i nästan tre timmar och njöt.

Förrätten var en sallad med parmesanost, toppad med en jordgubbe.

Huvudrätten yttrefilé från en gård som föder upp nötkreatur i Liljendal i Lovisa. Jag är inte riktigt en vän av getost så den lämnade jag, men allt annat, och potatisen som inte syns på bilden, var utsökt gott.

Fräscha blommor på bordet, levande ljus och till efterrätt en chokladtryffelkaka toppad med vitchoklad och maräng.

Det blev en fin kväll, och de är just de här minnena jag vill spara i mitt hjärta.
Det finns många människor som tycker om mig. Det ska jag alltid tänka på i de stunder då jag får mothugg. Då som jag känner att jag trycks ner, tillrättavisas och då jag upplever att människor pekar på mina fel och brister.

Just då ska jag inte glömma att det finns några få personer som jag alltid kan lita på. De vet själva vem de är. Jag tackar dem för att de finns ❤ och hoppas att också jag upplevs som ett stöd i alla väder för dem.

Caritas modifierade pasta al forno

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Så här såg min pasta al forno ut då den åkte in i ugnen. Toppad med mozzarella.

Så här såg rätten ut då den kom ut ur ugnen.

Jag gör nästan aldrig exakt så som det står i receptet att man ska göra. I stället är jag lite som svenska kocken i The Muppet Show – jag hummar och mummar och slänger i råvarorna lite så där ditåt.
I köttfärsrätter tycker jag att det nästan alltid – enligt receptet – ska vara oförskämt lite kött i rätten. Jag vill inte då jag äter anse att det är som om jag vunnit på Lotto då jag får syn på köttfärs i rätten. HURRAA! Jag hittade en färsbit!
Det kan hända att jag skulle ha fått en rejäl smocka av kocken Paolo Roberto, han är ju boxare, om han hade vetat hur jag våldförde mig på receptet. Bland annat lämnade jag bort rödvinet och fuskade med såsen (körde påsmix).

En spännande nyhet för mig var basilikabladen. De doftade starkt innan de gick ner i färsblandningen. Vågade inte ta mer än tio blad och klippte dem i bitar. Med facit på hand hade jag mycket väl kunnat ta 15 blad.

Det exakta receptet till denna mycket goda rätt finns här.
Och för att citera kocken själv: ”Den här maträtten är det maddalonesiska svaret på lasagne, vars smak de flesta ju känner igen. Som utmanare spöar pasta al forno lasagne sju dagar i veckan, eller åtminstone sex. Använd gärna ekologiska varor till den här rätten”.