Suspekt paket väntas

Den här lappen fäste jag på dörren till vår lägenhet i dag.
I brådskan stavade jag Tallinn fel. Vilket måhända fick grannarna att tänka besynnerligt vad bråttom hon haft och konstigt så viktig leverans hon har att vänta.
Javisst, det var ett mycket viktigt paket på kommande.

Och paketet anlände med kurir, fem minuter över klockan ett.
Innehållet var dock inte så suspekt som någon kanske fantiserade om. Jag fick pappersprov, böcker och omslagsexemplar från tryckeriet.

Orsaken till att jag var tvungen att sätta lappen på dörren var att jag inte visste att paketet skulle vara så stort och att det skulle komma med ett bud just i dag. Exakt då jag hade fått tid hos frisören.

Annars hade vi ju en prima solig dag i dag och jag tillbringade fem timmar på Kretsgången. Fördelen med att ha fria arbetstider är att jag jobbar på förmiddagen innan solen börjat värma och fortsätter på kvällen efter att den gått ner.

De här pelargonerna har svärmor drivit upp från små skott i våras. I dag finns det tre så här stora växter på sommarstället.

Men att hösten också anlänt till sommarstället ser vi här. Svamparna förökar sig med en väldans fart i gräset.

Trettiotre år sedan pappa dog

Det är trettiotre år, sex månader och fyra dagar sedan min pappa valde att göra slut på sitt liv. Jag skulle fylla sexton den våren.
I början, under flera års tid, tänkte jag på honom varje dag. På trettioårsdagen efter hans död grät jag massor. Som om sorgen, insikten om att han är borta för evigt, kom ikapp mig först då.
Jag har aldrig känt hat eller ilska över hans beslut. Men ledsen och besviken har jag varit. Det blev ju så många varför obesvarade.
Tiden läker väl inte alla sår, men minnen bleknar. Man lär sig leva med det som hänt och jag har ju många väldigt fina minnen kvar av pappa. De försvinner aldrig.
I dag gjorde mamma och jag hans grav höstfin. Jag tycker inte det spelar så stor roll när man går till gravarna. Man går då man känner för det. Inte för att andra ska se om där är blommor eller ljus.
Pelargonerna var ännu så pass fina att vi inte tog bort dem. Ljungen är ny. Och vem vet när snön kommer och täcker alltsammans.
Kyrkogårdar är fina. Jag tycker om att gå där, sådana dagar då jag inte har bråttom. Och jag pratar gärna om, samt med, min pappa. På det sättet lever han vidare.