Det var ett par plusgrader varmt i år, men vinden tilltog mot eftermiddagen. Tacksamma för att det inte regnade, konstaterade många. Och som bilden delvis berättar, det var trängsel där, på Malmgårds julmarknad. Ibland svårt att fotografera, om man inte bara ville ha människors ryggar med 🙂
Mera info om de öppna julhemmen finns här.
Och fler bilder visar jag i morgon 🙂
130 försäljare och tusentals besökare. Missade du marknaden i Malmgård i Pernå hinner du dit ännu i morgon söndag mellan klockan 10 och 16. Det som inte finns här i hantverks- och delikatessväg klarar man sig gott utan 🙂
Ja, och vad köpte jag? Två bröd, ett jästbröd och en skärgårdslimpa. En ekologisk disktrasa som kan tvättas i maskin och då den är slutsliten kan den sättas i komposten. Ett juligt ljus och lite julgodis slank ner i köpkassen och fingervantarna på bilden.
Allt det jag köper ska användas i vardagen eller också ätas, alternativt brännas upp 🙂
Hade ett uppdrag inom mitt företag i söndags och passade då på att föreviga det här söta sommarfönstret.
Del 122 i serien hittar du här.
På bloggens startsida under Kategorier hittar du alla fönster jag plåtat.
Jag har bott i samma trakter över femtio år. Men ändå finns det platser jag aldrig besökt, gator jag aldrig vandrat på, vägar jag inte kört längs, stigar jag inte upptäckt.
Egentligen är det ju rätt fascinerande 🙂 Att det finns mycket kvar att se, och framför allt att fotografera, i det jag kallar mina hemtrakter – alltså regionen Östnyland.
Å jobbets vägnar besökte jag Strömsland i Pernå i dag och passade då på att ta några foton där.
Den här idrottshallen byggdes för tio år sedan i dåtida Pernå kommun. I dag är Pernå en del av Lovisa stad.
Nästa vecka firar hallen med öppet hus, på fredag eftermiddag bjuder staden på kaffe och kaka. Själv spelade jag volleyboll rätt aktivt här då hallen var ny. Det var på bolagsserienivå. Men jag har faktiskt en bakgrund som seriespelare i division tre i Finland och i division två i Sverige. Men det är en helt annan historia 🙂
I morgon ska jag skriva ut intervjun jag gjorde med hallens vaktmästare. Och i morgon blir det också Let´s Go-mässa i idrottshallen i Lovisa, så just nu skriver jag mycket om sport och fritid.
Den som är intresserad av historia och vill veta varför hallen fått namnet Agricola kan läsa mera här.
Maken brukar sucka och stöna och fråga VAD är det som gör den där Ernst så speciell att alla kvinnor gillar honom?
Jag kan inte svara på frågan för jag tycker inte Ernst är speciell. Ni ser ju att till och med solrosorna ser lessna ut i hans sällskap.
Okay. Hans fötter är välvårdade där de nakna kliver upp för kalkstenstrapporna i det fantastiska nyrenoverade huset i ”Sommar med Ernst”. Men man undrar ju vem som betalar hela kalaset. Från manikyr till renovering.
Nä, tacka vet jag enkla små handgjorda grodor på något så genuint som Pernå höstmarknad. Här finns inga stora sponsorer bakom.
Läpparna är helt äkta, inget restylane här inte. Magarna är runda och goda, ingen fettsugning beställd.
Så vem vinner? Tillrättalagda Ernst, i vars progam allt går smidigare än på Strömsö? Eller de små grodorna i Pernå?
Skrev ju för ett tag sedan att jag då och då ska visa bilder från staden där jag bor. Lovisa finns i södra Finland och har cirka 15 600 invånare. Fusionerades 2010 med Pernå, Liljendal och Strömfors. Mer info om staden finns på Wikipedia och på Lovisas egen sajt.
Till vänster skymtar rådhuset (stadshuset) och apoteket. Till höger längst bort gamla posten, numera bland annat bostäder. I huset man bara ser en bit av finns bland annat gästateljé för konstnärer, delikatessbod och andra affärer.
Segermanska huset kallas den här byggnaden. Här har genom åren funnits allt från fotoaffär och diversehandel till socialbyrå och ungdomsdiskotek. Nu ligger här bland annat restaurang Bella Lovisa nere till vänster och Andelsbanken nere till höger.
I samma kvarter jobbade jag tidigare, Östra Nyland delade gårdsplan med nyss nämnda företag. Härifrån är det ungefär ett par hundra meter till ÖN:s redaktion där vi finns i dag, alltså vid Sibeliusgatan.
I dag var jag i Isnäs, som ligger i Pernå, som är en stadsdel i Lovisa. Tokigt känns det ju att kalla de små byarna stadsdelar men sedan 2010 är de som förr var Pernå, Strömfors och Liljendal kommuner en del av Lovisa stad.
Hur som helst var jag där på jobb, på ett möte som gav information om senaste nytt på vatten- och avloppsfronten.
Hade maken med som sällskap på resan, totalt sju mil lång. När vi var på väg hem sa han ”det är ju faktiskt ganska mysigt här ute på landet”.
– Jodå, svarade jag. Tills vargen och björnen korsar gårdsplanen. Eller tills knarkkurirerna uppenbarar sig.
En varg har faktiskt rört sig i Pernå och vem vet när björnen dyker upp. Knarkkurirer fanns här också (dock inte i stugan på bilden), men det fallet uppdagades och rättegången är avklarad.
Hur var det nu man sa? Något om ”i de lugnaste vattnen”…
Usch. Jag gillar inte alls tanken på att idyller ruskas om och förstörs då brottslingar får för sig att göra skumma affärer mitt på ljusa dagen. Då som folk minst anar det och på platser där många tror att grova brott aldrig kan hända.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 