… en lika underbar moussetårta som min vän Benita bakat… För den är inte köpt på bästa konditoriet fastän man hade kunnat tro det.
Jag och kakor går inte riktigt ihop. Äta dem, det kan jag, men baka… Jag tror jag saknar det tålamod som krävs då man ska vispa grejer. Ingredienserna blandas inte tillräckligt väl. Och gelatinbladen som ska vara med i den här kakan skulle antagligen bara klumpa sig och sedan skulle de skratta åt mig från kakans innandöme. Om det överhuvudtaget skulle bli en kaka av denna form. Jag antar att min kaka bara skulle bli en odefinierbar klump…

Benitas kaka var i alla fall försvinnande god! Tusen tack för att vi fick smaka på den. Och bordet var vackert dukat till förrätten också. Fyllda paprikor, en fräsch sallad med bland annat melon och ett slags gratäng på köttfärs och philadelphiaost med nachos till. Nam nam!