Den där kvällen för en dryg vecka sedan, då jag belönade mig själv med en stilla stund i naturen och fotograferade mycket, tog jag den här bilden av Alexandersgatan i Lovisa på väg hem.

Jag tycker om att pressa motivet en aning med teleobjektivet, men inte till oigenkännlighet.

Den här dagen blev bra trots att jag kände mig som en urvriden en trasa i morse. Hemvården för mamma börjar snurra på. Efter några veckor utvärderas vårdbehovet. Hon klarar rätt mycket själv, men vissa saker behöver hon hjälp med. Och vi anhöriga tar ju inga blodprov 😀 Fint att sådant kan göras hemma, behöver inte kuska henne till labbet.

Jag sov en halvtimme på eftermiddagen… vet inte när det skulle ha hänt innan. Bara då jag är rejält förkyld och febrig sover jag dagtid. Men nu lyckades jag ta en power nap, den behövdes!

Ser fram emot ett någorlunda normalt liv igen. Där jag hinner städa mitt eget hem, låta tvättmaskin och diskmaskin gå. Där jag kan sova de 7-8 timmar jag behöver. Ett liv som ger utrymme åt mig själv i den ensamhet jag behöver, tid för umgänge med vänner och mamma, samt ork för mitt givande jobb.