rabarber

Fem en fredag, känslostatus

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Jag känner mig inte som ett visset rabarberblad 🙂 Jag ser det vackra i det förgängliga, och så som solen lyser på bladet, skapar skuggor och kontraster, så lyser den också ibland i våra liv. Just nu ösregnar det ute. Men vi har haft en fantastiskt fin sommar i år och det här vattnet behövs. Det blir sol snart igen!

Hos Elisa är det Känslostatus som gäller.

Hur känns det i kroppen?
Helt bra, något att vara tacksam för 🙏

Hur känns det i huvudet?
Också bra. Igår var en tung dag, den här dagen ska bli mycket bättre.

Hur känns det med en ny säsong?
Om vi talar om hösten som säsong så känns det helt bra det också. Jag älskar sommaren, men har börjat acceptera också andra årstider, alla har sin charm. Avses ny säsong i teve, också kul med nya program. Och ny innebandysäsong börjar den 15 september, ännu mer kul!

Hur känns det efter igår?
Nu känns det åter bra. Igår var jag ledsen från och till. Sedan brukar jag resa mig och ”damma av mig skräpet”.

Hur känns det med helg?
Välkommet, skönt. Ska träffa vänner på lördag och även på söndag då det är innebandymatch.

Ett blad som tappades från min kroton. Den är annars helt grön, men ibland släpper den förstås ett eller två blad 🙂 Tycker den här bilden passade in nu när jag också hade rabarberbladet här.

Löv har börjat komma ner från träden i omgivningen, men mycket är fortfarande väldigt grönt här. Både gräsmattor och träd. Hösten får fortsätta vara varm ☀

BILDER och recept på rabarberkaka

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

På onsdag efter att filmteamet hade lämnat oss skurade Guuben terrassen. Inte för att teamet hade skräpat ner, men fåglarna bajsar ju var de vill...
På onsdag efter att filmteamet hade lämnat oss skurade Guuben terrassen. Inte för att teamet hade skräpat ner, men fåglarna bajsar ju var de vill…
I morse sken solen och vi tog en omväg till affären. Fick syn på en fågel som kommit något på spåret - hahaa! Tror inte att den har tappat spåret.
I morse sken solen och vi tog en omväg till affären. Fick syn på en fågel som kommit något på spåret – hahaa! Tror inte att den har tappat spåret.
Tänkte att då solen inte gassar kan jag lika väl baka en kaka. Plockade rabarber på sommarstället. Skulle ha cirka 500 gram och vägde dem i handen. Ganska nära kom jag ju!
Tänkte att då solen inte gassar kan jag lika väl baka en kaka. Plockade rabarber på sommarstället. Skulle ha cirka 500 gram och vägde dem i handen. Ganska nära kom jag ju!
Skar rabarberstjälkarna i bitar och bredde ut dem på en plåt med bakpapper. Strödde socker över.
Skar rabarberstjälkarna i bitar och bredde ut dem på en plåt med bakpapper. Strödde socker över. Det här momentet tog lite tid, så man kan gott börja med det och först efter det smälta smörblandningen och blanda de torra ingredienserna.
Ännu inte uppskuren och fin så som i de bästa matbloggarna. Men så här såg kakan ut då den kom från ugnen.
Ännu inte uppskuren och fin så som i de bästa matbloggarna. Men så här såg kakan ut då den kom från ugnen.

Och här kommer receptet – som jag hittade på nätet. Minns inte vem jag lånade det av men på utskriften står det i alla fall ”Christines rabarberpaj”.

Skär 500 gram rabarber i små bitar. Lägg dem i en ugnsform (jag använde bakplåtspapper och en plåt med höga kanter). Strö lite socker på rabarberbitarna.

Smält 150 gram smör. Häll i 0,5 dl sirap och 1 dl grädde. Vispa ihop och dra kastrullen från värmen.

Rör ihop 2 dl mjöl, 2,5 dl havregryn, 1 tsk bakpulver, 2 dl socker.

Blanda samman röran av torra ingredienser med det smälta smöret/sirapen/grädden.

Bred smeten över rabarberna, grädda i 25-30 minuter i 175 grader tills ytan är lite knäckig.

Avnjut med glass eller vaniljsås, eller något annat gott du kommer på.

Bilder – våren är här!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Avnjöt den riktigt första, soliga och varma vårdagen på K16 i dag. Fick rätt snart syn på en skalbagge. Har lite obehag för dem, men tänkte att Gubben Gud har inte skapat baggen utan orsak. I fjol krossade jag i misstag en bagge och jag kan än i dag höra hur det lät då hans liv slutade under ett av fyra stolsben. Jag tänkte att den här baggen nog hade kommit för att hämnas sin mördade släkting, men han anföll mig ändå inte.

Ett annat av Gubben Guds underverk är rabarbern. Från denna färgglada knöl växer det snart fram saftiga stänglar och stora gröna blad. Med hjälp av de stora fina bladen och cement kan man göra praktiska trädgårdsprydnader. Men vill ni veta hur det går till måste jag vända mig till min svägerska för att få exakta råd.

K16 med anor från 1800-talets slut. Makens farmors farmor och farfar byggde den här oasen som många, många släktingar efter det fått njuta av.

Som små solar välkomnar minipåskliljorna oss till bakgården.
Och jag tänker att jag aldrig någonsin mer vill ha bråttom. Man kan inte rusa förbi det här. Man kan inte rusa genom våren och maj månad. Jag vill inte missa den skira grönskan, igen en gång fråga mig ”när hände allt detta, vart tog våren vägen”. Jag kräver att få tid att utforska Gubben Guds ALLA underverk.