Har nu kommit så långt i mitt nya liv att jag tar mig an nya utmaningar utan att darra allt för mycket på manschetten. I går funderade jag hur jag ska hitta till den adress jag fick, 12 mil väster om Lovisa. Har ingen gps i bilen. Men i morse kom jag på att jag har ju en surfplatta med ett kartprogram.
Damen föreslog i och för sig helt plötsligt att jag skulle göra en u-sväng mitt på Ring I men jag struntade i hennes vansinniga förslag och hon planerade om min rutt. Vägarbeten kan ju göra vem som helst snurrig, och speciellt yr i skallen må en dam som befinner sig inne i en surfplatta bli 🙂

Min bil kallas Svensson som en del av er vet. Han tyckte om att komma ut på en långtur, totalt 24 mil. För det mesta blir det annars korta färder för hans del i Lovisa centrum.

Och vet ni det kändes så fantastiskt att bara fara iväg och känna att jag klarar vad som helst. Ett helt nytt liv har börjat. Och som beställning spelades en massa fina låtar på Radio Nova. Kaija Koos ”Vapaa” (sv. Fri) var den första. Sedan kom Samuli Edelmanns ”Mahdollisuus” (sv. Möjlighet) och de orden gick rakt in i mitt hjärta. Han sjunger om hur en färd ibland kan kännas farlig, den sköra lilla människan tar sina första försiktiga steg på den nya stigen, hon ramlar men reser sig igen. Och resan, det nya livet, är full av möjligheter och små underverk.

En del av dem fick jag uppleva i dag och därför är jag just i dag lycklig.
Livet är här och nu. Livet är inte det som var i går och om morgondagen vet vi ingenting.