Har ännu massor av bilder kvar från Supermässan i Tammerfors där jag var den 17 april. Mässan hade fyra teman – trädgård, inhemska resmål, mat & vin och grejer för samlare.
Vissa bilder har jag kategoriserat, som Trädgårdstipsen och lite annat smått och gott. Men nu visar jag ett svep av allt möjligt.
… tänker jag på den här bloggaren 🙂
Hon skriver om mycket annat också, korta och ofta skojiga inlägg med fina bilder!
Så den här bilden förärar jag min vän i Sverige!
Tog en liten promenad till samlarmässan i högstadiet. Letade efter gamla påskkort men hittade inga som var tomma på baksidan. Så det blev att gå till R-kiosken i stället. Där var utbudet riktigt bra så jag kom hem med några kort och frimärken.
Det var härligt frisk luft där ute. En temperatur på tre grader, lite dimma och en sol som gjorde tappra försök att tränga sig fram.
Senare i dag fortsätter jag med den fjärde delen i serien om Nätdejting.
Samlarmässan arrangeras i Lovisa två gånger per år. Den här bilden publicerades en gång i tidningen Östra Nyland, under vinjetten ”Aatos okända”. Lovisabon Aatos Åkerblom lever inte längre men på sin tid var han ett byoriginal. Han vandrade och cyklade runt och fotograferade människor, landskap och byggnader i trakten.
De bilderna, av vilka många bara fanns som gamla negativ, har räddats av en annan Lovisabo, Eddie Bruce. Han har också räddat gamla smalfilmer, vykort, kvitton från affärer – för att nämna en bråkdel av hans kulturgärning.
Jag kände igen mig själv på bilden i tidningen och nu hittade jag det uppförstorade originalet på samlarmässan. Det är jag som har den roliga ljusbruna mössan 🙂 Trädet fanns nära mitt barndomshem och jag klättrade ofta där med mina kompisar.
När jag cyklade här förbi i dag påmindes jag åter en gång om att min hemstad är fantastiskt fin. Jag älskar den, också på vintern då den ligger nästan öde.
Men det kanske blir så då man blir äldre. Man vet var rötterna finns. Som ung vill man bara bort, det ska vara fart och fläkt och nya intryck. Man förlöjligar småstaden, kallar den byhåla. Men sällan är väl något bättre där borta – borta kan vara bra, men hemma är bäst. Och byhåla kan man säga med kärlek i rösten också 🙂
I dag inleddes evenemanget Lovisa Historiska Hus, som arrangeras för åttonde gången. Det är svårt att beskriva hur det ser ut och känns då det till en stad som har 17 000 invånare kommer minst 10 000 människor till.
Och då ska vi komma ihåg att mer än hälften av våra 17 000 invånare bor ute på glesbygden.
Stadens alla gator och flera öppna platser, sådana som sandfotbollsplaner, är fyllda av parkerade bilar. I den gamla stadsdelen och på torget är det smockfullt med folk.
Många har kommit för att besöka vanliga människors hem, 44 objekt visas i år, en del av dem ligger utanför stadskärnan.
Men många nöjer sig med att bara besöka marknaderna, samlarmässan eller utställningarna.
Jag beundrar verkligen folk som orkar hålla på med gamla hus. Som paret Karvonen som köpte lärarinnan Ester Berlins hus vid Saltbodtorg (bilderna ovan). Huset heter nu Vackerbacka, och kanske backen inte är så vacker just i dag då den svämmar över av gamla stockar och bräder. Men otroligt mycket har hänt på ett år.
Och bara det att det finns människor som värnar om gamla byggtraditioner. Som har ork att vänta tio år innan de kan flytta in i sitt härliga hus.
LHH gästades av Svenska folkpartiets ordförande, försvarsministern Calle Haglund, till vänster. Här intervjuas han av Östra Nylands frilansreporter Inge, som också bloggar här.
I Haglunds följe ses Tom Liljestrand, i mitten, och Roger Turku till höger.
Evenemanget LHH fortsätter söndagen den 26 augusti.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 