Bilder från skärgården

I går var jag på ett skärgårdsställe där en yrkesfiskare berättade om sitt jobb för politiker och riksdagsledamöternas assistenter. Skarven utgör ett problem, sälarna ett annat. Arbetsdagarna är långa och semestern kort. Men jobbet ger en viss frihet och närheten till naturen tror jag en fiskare älskar.

Gillar motljuset i den här bilden.
Gillar motljuset i den här bilden.
Oj då, jag fick inte horisonten riktigt rak.
Oj då, jag fick inte horisonten riktigt rak.

Det blåste en hel del i går och ute vid det rätt öppna havet kände man fukten och kylan som påminde om att hösten är i antågande.

Den här veckan har jag kört 310 kilometer, alltså dryga trettio mil, i jobbet. Har besökt Liljendal, Strömfors och Borgå. Senast i dag var jag i Horslök på Sarvsalö och vägen dit är nästan fem mil i en riktning.
Körde dit och tillbaka i ösregn. Hoppas vi får bättre väder till veckoslutet då vi har Lovisa Historiska Hus. Min artikel om Päivi Storgårds hem hittar du här.

Gråare än grått

… är måhända det här huset, Byagården på Sarvsalö i Pernå. Åtminstone så här utifrån sett.

En central plats på Sarvsalö.
En central plats på Sarvsalö.

Men gården är viktig för dem som bor på ön. Och speciellt för seniorerna. Jag var där som reporter på deras verksamhetsstund i dag. Mycket gemytlig stämning inomhus, och glimten i ögat på deltagarna fastän det inte alltid bara är en dans på rosor att åldras.

Vädret har också varit jättegrått i dag. Snål blåst, snöblandat regn, gråare än grått.
Men jag försöker tänka positivt. Om vi aldrig har sura, kyliga och blåsiga dagar – kan vi njuta av sol och värme då, om de fanns precis alltid?
Och även om ytan är grå hos en människa till exempel, kan insidan vara fin, så som den är när det gäller det här huset.

Och ännu ett plus med det här vädret. SÅ syrerik luft.
Det kommer dom där dagarna i sommar då vi har +35 i skuggan och pustar då vi inte hittar svalka nånstans, kläderna klibbar fast i huden och många har svårt att andas.