Så här dagen efter VM-finalen i hockey är det väl inte svårt att gissa vad mitt måndagsbidrag handlar om?

0-0 efter tre perioder. Schweizarna var som ettriga små röda myror och kämpade mycket bra. Bägge lagen hade sina chanser med skott i stolpar och aningen förbi. Finland fick ett mål underkänt på grund av hög klubba.

Ja-ja, vi är ju ett land där boboll är ett spel och då slår man bollen ungefär från den där höjden 😀 Men, rätt ska vara rätt och det var inget mål.

Vår kapten Aleksander Barkov har fått ta emot prisbucklan.

Tyckte jag synd om Schweiz? Stundvis, då jag såg fansen gråta på läktaren. Tredje VM-silvret, men än har laget inget guld… För Finlands del var det femte guldet sedan 1995.

Jag vet hur det känns att vara så nära, så nära… det var vi många gånger innan vi fick första VM-guldet. Och allt det här med spänning, bittra förluster och härliga segrar har jag upplevt också inom innebandyn de senaste trettio åren.

Ikväll ska hockeyguldet firas på Olympiastadion i Helsingfors. Jag ska kolla det via teven.

Natten till denna glada måndag kunde jag somna först halv tre. Jag går upp i varv och jag ville se intervjuerna och hur laget firade i omklädningsrummet efter matchen.

Såg till att jag hade sovmorgon idag, det behövdes. Lyckligtvis slutar festen i Helsingfors tidigt ikväll. Åldern har börjat kräva sitt och jag firar inte riktigt så som jag gjorde 1995 😀