Min chef tycker att jag…

… behöver några dagar ledigt, så han (läs: mitt manliga jag) säger att jag kanske borde åka ut och segla några dagar. Endast där kan jag koppla bort helt från sådant som har med företaget att göra.
Han är mycket trevlig min chef ❤

Första doppet i havet blev så sent som den 20 juli. Tror att det inte var mer än femton grader men oj så skönt det var :-)
Första doppet i havet blev så sent som den 20 juli. Tror att det inte var mer än femton grader men oj så skönt det var 🙂

Efter att ha tvättat alla mina mattor (de är inte så många, jag har sparsamt av allt i sådan väg nu) var det skönt med ett dopp i havet i går. Här är det frågan om en lugn vik, men en del av havet och Finska viken ändå 🙂

Jag har haft så otroligt mycket att göra de senaste dagarna. Möten som har med mitt företag och kommande jobb att göra, möte med en förening där jag är sekreterare och med om att förbereda en sommarfest.

Jag har fotograferat historiska hus, skrivit artiklar både för bloggar och tidningar – och jag har själv gett ett par intervjuer.
Det är så roligt alltsammans men jag måste nu lyssna på min chef som säger att det är viktigt att vila. Jag bör ibland komma bort från allt som har med bestämda klockslag och deadlines att göra.

Så för säkerhets skull gör jag några förhandsinställda inlägg för fredag-lördag-söndag-måndag 🙂

Firade nytt hyreskontrakt med kaffe och kaka.
Firade nytt hyreskontrakt med kaffe och kaka.

Och så träffade jag min nya hyresvärd. Vi konstaterade att vi ”ingår registrerat partnerskap” och firade det med kaffe, chokladkaka, vispad grädde och hallonsås på Runda Munken i Lovisa.

Jag har trivts otroligt bra i min trea men tror att jag kommer att göra det i tvåan också. Mot slutet av augusti får ni se bilder därifrån.

 

Månadsbilden, juni

Naturblommor heter juni månads bild på kalendern av Minna L. Immonen.
Naturblommor heter juni månads bild på kalendern av Minna L. Immonen.

Den här sommaren ska bli bra.
Den här sommaren ska jag vara kapten på mitt livs skuta.
Det var jag inte sommaren 2014.
Då överskuggade den ofrivilliga skilsmässan allt.

Men den lärde mig också en massa nytt.
Till exempel att jag kan och vågar vad som helst.

När jag var yngre hoppade jag benji och fallskärm.
Dåtida pojkvänner frågade ”finns det inga lättare sätt att ta livet av sig” 🙂

Jag vet inte när jag började dra mig för att göra allt det där jag egentligen ville göra. Det tokiga, halvfarliga, äventyrliga.

Som att segla. Eller åka Transsibiriska järnvägen, Hurtigruten. Resa till Bolivia eller åka med Rosa bussarna.

Nu vet jag att jag kan gå min egen väg. Jag har redan seglat.

Tänkte kasta loss

… eventuellt redan på lördag. Ser ut att vara lagom vindar, inte så himla varmt, men det finns ju kläder. Och när man seglar ska det också finnas väder.

Jag är en novis, så det blir troligen ett äventyr jag aldrig glömmer. I värsta fall sitter jag bara och spyr 🙂 I bästa fall får jag ut något av seglatsen.

En gammal fru.
En gammal fru.

Aj, vart vi ska ta vägen? Nå, inte Karibien, inte ännu i alla fall.
En väninna trodde jag skulle segla ut till Svartholm som ligger sisådär fem sjömil bort (om jag räknat rätt, det är mycket sådant där att öva på, ser ni).

Nä, mitt önskemål är att få se öppet hav och inte bara syssla med söndagssegling i lugna vatten där solen skiner i ett och vinden knappt får tag i seglen.

Om tekniken funkar blir det något blogginlägg från resan. För vi har nog tänkt ta i land också, nånstans i Estland 🙂