Först en bild från arkivet. Fotograferat i juli 2010.
Skyltarna finns på Skeppsbro-området.
På samma området tog jag en bild i går på Vårskare-jippot.
Skyltsöndag, den 13 mars 2016
Skeppsbron
NU är det vår!
Jag överraskade mig själv med att köpa en påse som innehöll frön till påskgräs. Och inte nog med det! Jag öppnade påsen och sådde dem i jord 🙂
Ni ska få följa med projektet – få se om det blir nåt gräs!
Annars tror jag att jag kan inviga balkongen i dag. Inte flytta ut möbler och blommor än, men sitta där en stund och njuta av den värmande solen.
Det var första gången i dag jag kunde ha dörren till balkongen öppen en längre stund. Så härligt då den friska luften kommer in, då jag hör fåglar kvittra och kraxa där ute. Snön droppar från taket och ett avlägset brus från motorvägen hörs igen.
Känslan är väldigt speciell. Våren är här ❤
Hade veckoslutsjour i dag. Mer om vad som hände på Skeppsbron kan ni läsa här.
Och så en bild från Lovisa. Här har flera elskåp försetts med konstverk. Det här finns nära Skeppsbron, varifrån turbåtar går ut till den historiska fästningsön Svartholm.
Fredsforum
Lovisa fredsforum firas för 29:e gången i år. Via den här länken hittar du som är intresserad av programmet mera information, dock bara på finska 😦
I går kväll började programmet nere vid Skeppsbron med diskussion bland annat om läget i Ukraina. Där talade riksdagsledamot Pekka Haavisto, han som var presidentkandidat i förra valet.
Sedan gick ljuståget till badstranden där lyktor lades ner i havet till minnet av Hiroshima.
Programmet pågår hela veckoslutet, bland annat med seminarier på restaurang Kapellet, sångfest i parken, fredsplättar på torget, konst, musik för unga m.m.
Bilder från strandområdet
I dag inleds evenemanget Small Ships Race med bland annat tävlingar för segel- och allmogebåtar. Festen och tävlingarna fortsätter i morgon.
Det regnade och åskade i morse och en bit in på eftermiddagen men lyckligtvis sprack molntäcket upp lagom till tävlingsstarten.
Här kommer ett bildsvep.
Jag har åter hört lögner om mig själv i dag. Svårt att värja sig mot dem. För att inte säga att det är helt omöjligt att göra det.
Uppskattar verkligen stort dem som kommer fram till mig och frågar om något de hört verkligen stämmer. Man vet var man har sina vänner.
Alla bryr sig ju inte om att ta reda på sanningen.
Något jag lärt mig under det tuffa året jag har bakom mig är att inte tro på allt folk säger. Ni vet det där med ”han sa att hon hade sagt att han hade sagt”.
Ni som känner mig och vill veta hur jag mår, som är intresserade av min version av mitt liv – ta modigt kontakt när vi ses.
Rosenbröllop i Lovisa
I fjol var det jobbigt för mig att se rosenbröllopsparets lycka på Skeppsbron. Jag hade precis förlorat mitt livs kärlek till en annan kvinna, men bet ihop och tänkte att jag tar en timme i taget. Och jag måste lära mig klara av att se andra människors lycka fastän mitt eget liv hade slagits i spillror.
I år kändes festen på evenemanget Rosornas Charm helt annorlunda. Jag tänkte inte lika mycket på krossade löften utan mer på att ett äktenskap och en bröllopsfest är en del av livet. Somliga håller ihop för evigt efter det avgivna löftet, andra gör inte det – och orsakerna till uppbrotten varierar.
Vädret var helt fantastiskt och min kväll började med skumpa hemma med en före detta kollega och hans flickvän. Sedan fortsatte vi till Saltbodan och då mina vänner lämnade mig för att åka hem och grilla hittade jag både nya och gamla vänner.
Cyklade hem strax före elva på kvällen. Det var nästan tjugo grader varmt och jag behövde varken tröja eller strumpor.
Jag vet att det kommer svackor också i framtiden i mitt liv. Men just den här kvällen kände jag mig både lycklig, självständig, vacker och stark.
Ett gammalt hus är borta
I går började det dyka upp bilder på Facebook av det här huset som fanns vid Strandvägen i Lovisa. Jag fotograferade det i våras och tänkte att någon dag ska jag skriva ett blogginlägg och fantisera om vad allt här kunde finnas. Men nu är huset borta…
Fastän jag är född i början av 1960-talet minns jag inte vad här fanns under 1900-talet. Som barn bodde jag i stadsdelen Garnison men fastän den inte ligger väldigt långt borta rörde jag mig sällan i de här trakterna som liten. På FB skriver man att här åtminstone funnits en verkstad och någon hade köpt sin första bil här.
Under modern tid har här funnits olika affärer och en loppmarknad. I övre våningen arrangerades några gånger julmarknader för hantverkare. Det var precis de potentialen jag såg för byggnaden. Men jag antar att huset var i dåligt skick. Mycket hade fått förfalla och slutligen blir det ju så att det kostar för mycket att renovera så att en byggnad uppfyller alla krav som finns speciellt om den ska vara i allmänhetens bruk som affär eller restaurang.
Kul ändå att jag hann få en bild av huset, nu är det lättare att minnas vad som en gång fanns på den här platsen, alldeles i närheten av Skeppsbron som är en av Lovisas sommaroaser.
Traditionell mors dag
Redan i går fick mor en stor ampelväxt av sina döttrar. I dag blev det ett par små gåvor till och sedan bjöd vi henne traditionellt på middag på Café Skeppsbron. Det är restaurangen som syns borta till höger.
Lika traditionellt är det att mor och jag sköljer ner maten med varsin Black Russian på Café Saltbodan.
Och eftersom jag inte frågade lov av mor då det gäller att figurera på bild på bloggen så nöjer jag mig med att visa en bild på mig själv.
BILDER från vintriga Lovisa
Passade på denna vackra vinterdag, med minus fyra grader och lite sol, att tillsammans med min syster åka runt och ta några foton.
Kongolesiska rytmer
I väntan på gruppen Mouva Musica som spelade kongolesisk rumba på Fredsforumet som arrangeras under helgen.
Träffade en kollega som jobbar på samma bolag som jag men i en annan stad. Fick en varm kram och en givande diskussion om min livssituation. Men självklart pratade vi mycket om våra jobb också 🙂
Rytmiskt medryckande toner bjöd Mouva Musica på och dansgolvet var fullt av människor som gungade eller hoppade i takt till musiken.
De flesta som kommer med cykel till området parkerar dem under pilträden intill paviljongen. Lövverket skimrade vackert i gatlyktans sken men att fånga det på bild med mobiltelefonens kamera var svårt.
I dag fortsätter jag packa och försöker få klart så mycket jag kan. I morgon går första flyttlasset. Det känns både overkligt och spännande men också ganska skönt.
Senare under veckan får jag hjälp av en vän att packa upp en del av lådorna. De kostar ju varje dag så jag ska försöka få dem tömda så fort det går, men allt kan inte placeras ut i bostaden på grund av den pågående renoveringen.
Min kväll
På väg till ett möte på Saltbodan på kvällen hade jag tänkt cykla fram till Skeppsbron och ta en bild av fartyget J.L. Runeberg. Men där var rätt mycket folk och jag lider ännu av känslan att folk tittar på mig och tänker ”där är hon som övergivits av sin man”, ni vet – allt tissel och tassel som småstadscharmen bjuder på. Jag vet ju aldrig heller om jag ska råka på henne, makens nya, i vimlet.
Jag hade jag tänkt skippa mötet jag skulle till där på Saltbodan. Hade redan sms:at ordföranden och skrivit jag orkar inte, det går inte… Men hans svar var ett vänligt och uppmuntrande vi behöver dig, snälla kom… och jag ångrar inte att jag släpade mig dit. Hans fru hade också skickat med en vacker pion som uppmuntran ❤
På sommarstället plockades den här sängen ner från vindsvåningen. Många barn har sovit i den och nu står turen för ytterligare ett barnbarn att sussa här. Lite finjusteringar och sängkläder behövs dock 🙂
Och kvällen avslutades i trevligt sällskap på sommarställets veranda.
