skotta_snö

Glömde åter fotografera…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… då jag gjorde snöarbete på mammas gård 🙂 I dag var snön lite tyngre. Inte värsta blötsnön men tyngre än den lätta frostsnön.

Jag ser det positiva. På dagen skottade jag snö på hemmagården, inte mer än en kvart och bara gången till källaren. Hos mamma tog det lite längre tid. Men jag tycker om att skotta snö, då tid finns och då jag får göra det i min takt och på mitt sätt. Det är bästa vardagsmotionen, jag känner att jag håller mig i form med allt detta, då jag också bär ved rätt ofta.

Mamma stod faktiskt och fönstret och applåderade då jag skottade. Det tycker jag var rart gjort ❤

Blir nu ett foto från mitt hem istället. Bondhörnan och dagboksskåpet där jag inte ännu tänt ljusen när bilden togs. Ett ledljus har jag på sekretären, lätt att flytta hit och dit och behöver inte tänka på underlaget osv.

Eftersom vi hade krångel med bilen några dagar samlade sig ärenden på hög och det krävde i dag fyra timmar att uträtta allt. Men det var riktigt skönt att få massor inköpt på en gång. Fem kassar släpade jag från porten över gården upp på terrassen vid halvfyratiden.

Torsdagar är ofta så kallade mamma-dagar, handla mat, uträtta andra ärenden, dosera mediciner, skotta snö ibland. Se till att hennes fågelvänner har mat. Men vad gör man inte för sin åldrande mor.

Ibland känns det som att orken är på upphällning, men ibland känns det också givande att finnas till.

Idag kan jag bara kolla på Tors innebandymatch hemma via datorn. Jag behöver elda ikväll eftersom jag har två frilansjobb imorgon och bastu efter det. Då blir det en dag paus med eldningen, och det går ännu an då det inte är så jättekallt just nu. Men kylan ska återvända, och då behöver jag elda så gott som varje dag.

Jag glömde ta foton…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… då jag skottade snö hos mamma eller då jag gjorde det här hemma vid källartrappan.
Gällde att passa på nu då det var det som på finska kallas pakkaslumi, alltså snö som är lätt för att det är så kallt ute (vi har minus nio grader). Blötsnö är ju något helt annat att jobba med.

Avkoppling på kvällen. En tidning från december då det gavs tips om julblommor och arrangemang.

I morse hade jag +16 grader inne, vilket beror på de kalla nätterna. Nu har jag eldat och kommit upp till +18 och jag har ju redan vant mig vid svala temperaturer. Har fyra tröjor, två par leggings och ett par yllestrumpor och då går det helt på riktigt inte någon nöd på mig. Jag skulle inte byta bort det liv jag har här i gamla huset mot ett bekvämare i ett våningshus.

Rutinerna är ändå helt annorlunda, till exempel då jag ska hämta in post. Jag kan inte vara säker på att jag får upp låset där då det varit plusgrader en dag och är jättekallt en annan dag. Då tar jag en påse med varmt vatten med mig. Låsolja funkar bara från och till.

Jag uppskattar också veckans bastutur enormt mycket.
Det här är lite som att bo på landet, men ändå mitt i stan. Förhållandena är enkla, samtidigt som jag har tillgång till elektricitet (snålar ändå med den), dator, teve (stort sällskap).

Nu har jag bott här ganska exakt ett halvt år. Jag har ännu inte upplevt en riktigt sträng vinter här, men inte heller en vår. Så det är våren jag väntar på 🌷🌷

Kalenderbild, dag 16

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Härligt med riktiga julkort ❤ Jag skickar inte så många i år och tror inte att jag får så många heller, men runt tio stycken kan det bli åt vartdera hållet. Tycker jag att jag missar någon, som jag själv får kort av till julen, brukar jag sända en nyårshälsning tillbaka.

Den här kalenderbilden (jag kör en sådan egen serie här) för dag sexton i december passar bra eftersom vi har fått massor av snö igen.

Vyn har tagits genom mitt köksfönster. Nästan fullmåne söndagen den 15 december.

Det betyder att jag sover knaggligt igen ett par nätter. Vet inte om det alltid beror på månen, eller omdet bara är en slump, och sammanfaller med saker jag grubblar över. För i natt vaknade jag 03.38 och gick på toa. Såg då hurdant väldans oväder det var ute.

Det ledde till att jag började fundera hur tidigt jag måste ut på gården för att skotta fram bilen. Även frågan ”hur ser det ut hos mamma, kommer vi in på gården där då vi ska hämta henne för besöket på vårdcentralen?”

Alla gator i stan hade inte plogats, men en hjälpsam bekant till oss hade varit på mammas gård och skottat så pass att vi kom in med bilen. Han visste att vi hade ett besök hos vården att uträtta, så gissa hur tacksamma vi var med min syster då vi såg att vi slapp skotta snö hos henne 🙏

Är ni trötta på vinter-snö-bilder?

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Ja, då måste ni sluta läsa och titta NU! 😀

Här cyklar jag ner mot Rosenstranden på sommaren. Nu är cykeln i garaget i väntan på vår och jag promenerar med icebugs.

Här är jag på väg hemifrån mot syrran som bor en halv kilometer bort.
Uppgift tillsammans: gräva fram bilen som står parkerad på gata där plogbil kör förbi rätt ofta.
Mission completed, 45 minuter senare.

Efter det, köra bilen några varv runt stan.
Kolla läget hos mamma. Skotta upp en av två portingångar där.
30 minuter snöarbete till. Musklerna tackar 😀

Tillsvidare går allt det här helt bra. Jag är tämligen frisk nu, alltså flunsan besegrad antar jag.
Mitt knä håller för snöarbete.
Efter denna vardagsmotion åkte jag hem. Där väntade jobbet med att bära in ved från källaren. Klarade även det 💪

Så visst! De som sade i somras till mig, ”vänta bara då vintern kommer…” då jag var lyrisk över flytten till gamla trähuset, kan ju läsa detta nu och se mig skriva.

”Tillsvidare allt väl, jag har bott i gamla hus förr, jag vet att det kräver ganska hårt arbete ibland. Jag sover under duntäcken och har tillsvidare inte frusit en enda natt. Jag tycker om att elda, tillsvidare 😀 Någon gång på våren övergår boendet till ett annat slags njutning. Men man kan njuta av att bo så här också. Om man är beredd på omständigheterna och inte kräver att det ska vara +22 grader inne och bekvämt på många andra sätt”.

Det tuffaste snöjobbet jag minns

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Har i dag pratat med grannar och även med okända personer, så mycket som jag inte gjort på länge. För att jag helt enkelt rätt sällan ser andra människor här utanför. Men nu var ”alla” i farten. Bilar skulle grävas fram, och då talar vi inte om något smått putsningsarbete.

Jag fick hjälp av en kollegas son, hade inte han kommit hade jag inte orkat med jobbet.

Snön har packats hårt mot bilen då plogbilarna kört förbi. Först behövde den hackas i bitar, sedan bäras, skuffas, skyfflas bort – så att jag fick upp dörrarna.

Det är vackert med vit snö, det har jag sagt förr. Men de här mängderna börjar på många sätt vara tärande. Det som kändes bra i dag ändå var att många visade beredskap att på olika sätt hjälpa varandra. En granne sa att om jag inte kommer loss utan hjälp så drar han loss mig för att han har större bil. Men jag klarade mig utan draghjälp.

Det ska komma mera snö, och just nu känns det inte alls bra. Men det är inget annat vi kan göra än att ta en dag i taget.

Först skotta, sedan rita åtta

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Det är presidentval i Finland i dag. Första omgången, och det lär nog bli en andra om ett par veckor. Inledde valdagen med att skotta snö på sommarstället, som kommer att vara i viss användning också nu på vintern. Sedan traskade vi till vallokalen. Den svenske medborgaren väntade dock utanför, han får inte vara med och bestämma vem vi ska ha som president. Jag ritade en åtta i cirkeln för kandidatnumret. Det blev en röst både för Svenska folkpartiet och för den duktiga kvinnan Eva Biaudet.
I kväll blir det spännande framför tv:n. Min gissning är att Sauli Niinistö och Pekka Haavisto får mest röster.