skratt

Jag skrattar när…

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Jag skrattar ibland på bio då ingen annan skrattar. Några gånger har jag skrattat högt och sedan insett att jag var ensam om det.

Med människor som jag känner väl kan jag odla min speciella humor, men jag får ofta lov att akta mig i allmänna sammanhang och inte säga allt det JAG tycker är roligt… genom tiderna har jag fått en del förvånade miner som svar 😀

Jag skrattar hejdlöst åt humorprogrammet Svenska nyheter i Sveriges tv. Undrar om inte en del av de inslagen skulle anmälas i Finland. Svenskarna är bra på satir.
Nyligen skrattade jag då jag såg Marianne Mörck i Skavlan. Hon är ju bara så underbar!

Förr skrattade jag också så att tårarna rann då jag såg de finska programmen Manitbois och Pulttibois.

Ibland kan jag inte sluta skratta åt någon helt fånig sak. Och då någon annan faller in i samma hysteri är det svårt att sluta. Försöker man följande dag återge det roliga åt en tredje part är det inte längre lika roligt alls 😀

Det här är en del av Orsakullans utmaning, 31 frågor i mars.

Dagens skratt

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Skrattade gott i morse då jag läste citat från en bok som handlar om hur barn beskriver  mor- och farföräldrar. Den lilla notisen fanns i tidningen Året Runt.

Hahahaaa… pruttar och skyller på hunden 😀

I dag ska jag med mor till affären och sedan på massage. Kanske en vända till nya bostaden. Innan dess ett litet skrivjobb och i kväll – packa några lådor till!

Att älta saker är inte enbart negativt

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

… men visst har ordet älta en negativ klang. Sidan synonymer.se ger följande alternativa ord till älta:
1. knåda, blanda, bearbeta, massera
2. ideligen diskutera, tjata (om), tugga om, idissla, upprepa, mala, traggla

Livet är som en rosenbuske. Det har vissa törnen men livet bjuder också på vackra blommor och dofter.

För mig har det varit, och är förstås fortsättningsvis, guld värt att få älta saker. Det må vara vad som helst som hänt, men särskilt tråkiga händelser behöver bearbetas.

Då man har vänner som orkar lyssna, som gärna deltar i diskussionen på ett uppbyggande sätt, som stöder och ger råd, som inte ser ner på en och säger gaska upp tig, ta dig i kragen, nu slutar vi prata om det där tråkiga… då kan man vända tråkiga händelser till erfarenheter som ger styrka.

Med vännerna handlar det om att ge och ta. De har också gått igenom något svårt, eller berörs av det svåra jag har varit med om. Då hjälper samtalen alla parter.

Det är så viktigt, så helande att få prata, prata, prata.

Om jag tar min skilsmässa som ett exempel kan jag i dag skratta åt en hel massa av saker som skedde i samband med den. Jag skrattar åt mina egna reaktioner. En gång ville jag tvätta sätet i bilen efter att maken och hans på den tiden nya kvinna hade i åkt i den. Jag rusade iväg med tvättmedlet i högsta hugg och maken hojtade efter mig att jag inte skulle förstöra lädersätet i bilen men det sket jag ju i 😀

En annan gång exploderade annars så lugna, beskedliga, behärskade jag och rev sönder en flyttlåda eller slog maken med en disktrasa 😀 Och jag minns hur terapeuten sa, låt allt komma ut bara, du har visat alldeles för lite ilska i livet, gubben din klarar det nog.

Jag skrattar till och med i dag åt situationer som var hemska precis då de inträffade. Då jag blev utskälld på offentlig plats, då jag hotats osv.

Och allt det här är möjligt tack vare att jag fått älta alla saker upp och ner tusentals gånger, under gråt och skratt med goda vänner.
Så för min del har ordet älta en positiv klang. Synonymen för ordet i detta fall är BEARBETA 🙂

Lovisabilder – stadens museum

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Skulle hämta FasterAster från busstationen och hade plötsligt en timme ledig tid. Orken för sorteringen hemma tog slut efter några idoga timmar och då satte jag mig i bilen istället och körde runt.

Först åt jag en glass med smak av citronlakrits vid torget. Sedan styrde jag bilens front mot stadens museum.

Det ligger bara ett stenkast från mitt nya hem, så parken jag visar här kan jag ha picknick i om jag vill.
Utöver museiparken finns Kapellparken ännu närmare mitt hem.

Museiparken.
Museiparken.

Börjar med att visa parken bakom Kommendantshuset som är Lovisa museum. Är du intresserad av historia, läs mer om huset HÄR.
Visst är parken fin med sina ståtliga träd, jag fick ju med bara en del av dem på bilden.

Här går man in till museet, trappor upp till dörren finns det från höger och från vänster.
Här går man in till museet, trappor upp till dörren finns det från höger och från vänster.
En skylt som berättar lite historia.
En skylt som berättar lite historia.
Fin, gammal trappa.
Fin, gammal trappa.

Trappan finns på husets södra kortsida. Fin stenläggning tycker jag och bra att trappstegen inte snyggats till eller förnyats nämnvärt.

Husets baksida som vetter mot väst, mot parkområdet och mot svenska lågstadiet.
Husets baksida som vetter mot väst, mot parkområdet och mot svenska lågstadiet.

Nej, det går fortfarande inte en dag att jag inte skulle tänka på det som hände i maj. Första maj kommer för alltid att påminna mig om dagen då jag fick veta vad som pågått en längre tid bakom min rygg. Ytterligare några veckor senare beslöt sig min man för att lämna mig och samma dag börja ett nytt liv med en annan människa.

Som sagt, jag tänker på det där varje dag. Men jag märker också att andra tankar får plats i min hjärna. Och att jag fortfarande har kvar förmågan att skriva.

Så jag fortsätter skriva om mina känslor, men jag pratar också gärna om dem, så du som eventuellt tvekat och inte vågat ta kontakt då du ser mig – ta mod till dig bara. Jag är ofarlig 🙂 Och börjar jag gråta är det inte så farligt det heller. Dessutom har jag inte glömt hur man gör då man skrattar.