Det är ju så man knappt tror sina ögon. Vem ger sig på en fattiggubbe, må vara att han är en staty. Misshandlar honom med en ishacka för att komma över pengaskrinet han bar.

Ingen vet hur mycket pengar försvann men de summor som människor hade donerat var tilltänkta för diakonin. Nu har man istället varit tvungna att restaurera gubben.

Med vad tänker folk egentligen i dag? Eller tänker man över huvud taget? Hur desperat ska man vara för att slå sönder en fattiggubbe? Stjäl man pengar för att få narkotika eller sprit? Det är väl ändå inte kläder åt barnen eller pengar till hyran någon är ute efter då de tar till den här drastiska åtgärden.

Artikeln i Kyrkpressens nummer 15 från 11 april gjorde mig beklämd 😦