snö

Helt onödigt… men, nyttomotion, och spännande dagar på kommande

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Här har jag skottat upp gången till källartrappan och efter det putsade jag själva trappan. Traktor skötte p-platsen men när det nu har vräkt ner snö så hinner de som ska röja inte vara överallt.

Totalt har vi fått kanske 40-50 centimeter snö sedan i natt och under dagen. Helt onödigt, om ni frågar mig. En kille som jobbar i S-market tyckte lika. Han sa att han nog får leda cykeln hem den här dagen.

Plus med busvädret var att det var extremt lugnt i affären. Ingen trängsel som ni ser.

Men det hade varit trängsel igår. Då visste många att snöovädret skulle börja på natten och fortsätta hela dagen i dag. Bor man då ute på landsbygden ser man nog till att man åker in till stan då vägarna är framkomliga, för det var dom inte direkt i dag…

Fanns inte stor risk att andra kunder än jag själv skulle fastna på bilden 😀

Med nöd och näppe fick vi bilens nos in på mammas gård där snön låg i halvmeter höga drivor. Syrran och jag skottade gångar till vedlidret och till fåglarna matningsplats. Efter en timme inne hos mamma var det dags att skotta lite igen, och putsa bilen fri från ytterligare fem centimeter snö.

Om vi inte har -25 grader här i södra Finland så får vi istället en halv meter snö.

Jag fick nyttomotion och 5500 steg bara av skottningen. För vi var tre personer som skottade fram även lånebilen från syrrans gård där snön låg i drivor och de som sköter gården hade inte hunnit göra det före klockan 13. Plus att plogbilen hade gjort en stor vall av snö vid in- och utfarten så den tvingades vi också skotta upp.

Och spänningen jag skrev om i rubriken, vad handlar den om?

Jo, att det ska bli plusgrader, och nästa vecka kanske rentav plus sju grader! Då får vi se vad som händer med snömängderna…

Fastekalendern säger: Se det goda i världen.
Och ja, det finns mycket som är gott fastän det är lättare att se och läsa om allt elände…

Se det goda. Vi har inte krig i Finland. Det finns människor som bryr sig om andra än sig själva.
Det goda kommer att segra.

Än har vi vinter kvar, säger mor

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… Än får vi gå med både strumpor skor 🎶🎵 Något sånt sjunger man i en sång som handlar om att våren inte riktigt kommit än.

Nå, det är bara tolfte februari, nog tvingas vi vänta minst en månad ännu innan kylan ger sig och takdroppet börjar sätta in.

Drygt tio centimeter snö kom det också. Puderlätt ändå tack och lov. Och hemma behöver jag inte skotta annat än källartrappan då jag ska hämta ved, en traktor sköter gården och P-platserna.

Det gick också lätt att köra in på mammas gård. Syns kanske inte här hur mycket snö som kommit, men jag skottade gården hos henne.

Det är roligt att skotta snö, men bara ibland. Inte om den är blöt och tung och om det kommer halvmeter var och varannan dag. Det här var helt skoj att sköta. Och det var ju ändå dagen för anhörigvård.

Ikväll ska jag elda och då blir det att se på Tors innebandymatch via datorn, fastän den spelas hemma. Men det kanske blir -18 i natt och natten mellan lördag och söndag visar prognoserna -24, så jag gör nu allt jag orkar och kan för att hålla hemmet varmt. Låter jag det gå en enda dag utan brasa blir sjunker temperaturen inne. Nu har jag lyckats hålla den vid +18, +20.

Gillar att ta bilder med nattinställning

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… med mobiltelefonens kamera. Och nu har det ofta blivit så att jag hinner skriva inlägg först mot kvällen.

Här är jag på väg hem från en träff med ett par vänner. Jag har vänt ryggen mot hemmet och fotograferar mot norr. Där syns legendariska hotell-restaurang Zilton till höger, den gula byggnaden i två våningar. Den är stängd nu och till salu i väntan på nya ägare.

Det snöar lätt, har nog nu kommit kanske fem centimeter. Skottade källartrappan i dag, blir att ta nya tag med det imorgon eller på fredag innan bastuturen.

En eller ett par timmar med socialt umgänge, utbyte av tankar om allt från det lokala till världsläget. Det gör mig gott.

Hann sedan hem för att se en del av sista perioden mellan Finland och Slovakien i herrarnas OS-hockey. På bilden en av våra målvakter, Juuse Saros.

I dag eldade jag på dagen för att jag hade annat att göra på kvällen. Så planeras dag för dag nu vintertid. Imorgon kan jag inte elda på dagen då vi har anhörigvården, och på kvällen har Tor hemmamatch. Så det enda som känns lite trist är att jag inte kan gå och se på den eftersom jag måste elda. Men jag köper matchen och kollar den i direktsändning via datorn.

Det förutspås -18 grader natten mellan torsdag och fredag, så jag kan inte lämna kakelugnen kall.

Har allt möjligt på gång, både jobbrelaterat och annat, men nuförtiden vill jag inte så gärna berätta något innan saker och ting är så att säga ”klappade och klara” 🙂

Hälsostegen 5–11 februari, bronsplats för i år, 16 100, och totalt 92 735 sedan årets början.

HPT har SNÖ som tema, och jag drömmer mig bort till sommaren

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Hos Nacka-Åke och Hoppa-på-tåget är temat SNÖ och det hade ju funnits bilder att fota utanför dörren, men jag väljer hellre Mumin. Jag kollar ofta på Arenan, på olika halvtimmes avsnitt om Muminfamiljen. Här hade familjen vaknat mitt i vintern och Mumintrollet förundrar sig över snön som fallit.

Själv drömmer jag mig till våren och sommaren. Köpte de första blomsterfröna i dag. Men det är ju inte tu tal om att ens försöka få dem att förgro inomhus, finns inga tillräckligt varma platser för det 🥶😂 Några av fröna skulle kunna förkultiveras (heter det så, står olika på påsarna) redan i februari, mars. Andra ska vänta till april.

Men de kan också sås direkt i jorden utomhus och så gjorde jag ifjol. Blir nog samma i år om sommaren kommer 🙂

Lite färgsprak bjuder ju bilden på i alla fall.

Det har blivit mycket ”skriverier och gnäll” från min sida om kylan som nu är inne på sin sjätte vecka. Eller att vi haft kallt 38 dygn är i all fall ingen överdrift. Nu ser det ut att kanske bli så pass varmt som -7 grader på tisdag nästa vecka och nätterna kanske bara -13. Det tror man då man ser det, men underbart vore det om inte hela februari var smällkall.

Det var vackert ute på isen på Lovisaviken i dag. Vi körde bilen varm med syrran, ett måste för att den ska funka från dag till dag. Såg då många vandra där i den vackert vita, gnistrande snön med eller utan hundar, till fots eller på skidor. Och tävlingar i pimpelfiske verkade pågå på viken utanför Sågudden. På P-platsen fanns massor med bilar parkerade.

Mig skulle du varken få ut på pimpelfiske eller skidåkningstur eller promenad på isen i denna kyla. Fint ändå att det finns mänskor som njuter av vintern och som har utrustning för att göra det.

Spännande är temat i dag

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Hos Nacka-Åke, som är lokförare i utmaningen Hoppa på tåget, är det ordet SPÄNNANDE som gäller.

I denna kalla, bistra vinter, som säkert ännu håller oss i sitt grepp flera veckor, är det spännande och roligt att läsa andras bloggar och givande att skriva själv. Blogglandia har räddat en del dagar som annars skulle kännas trista och innehållslösa och Blogglandia har gett mig många nya vänner ❤

Det är nu spännande att följa Tors match mot Nibacos på hemmaplan. Jag valde att stanna hemma för att titta på den eftersom det är minus åtta grader och blåsigt ute. Det betyder inte att jag inte skulle klara promenaden till hallen, men matchen pågår just den tiden som det är viktigare för mig att elda hemma och hålla värmen.

Matchen har här börjat och bilden tagen via datorn är inte den bästa.
Efter en period är läget 0-2 till gästerna. Således SPÄNNANDE!

(uppdatering klockan 19.09 – efter förlängning vann Tor med siffrorna 4-3 – jee jee jee 💙💛 slutar aldrig tro på mitt lag!)

Lite spännande syn på gården också då det hade blåst mycket och tydligen lossnat från träden nånting som jag inte vet vad det kallas, men skojigt såg det ut på drivorna.

Vackra, små och spännande ting 🙂

Årets nästsista dag, trees on tuesdays

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Det har kommit kanske tio centimeter snö och vi har minus fyra grader. Många torde vara nöjda nu då barnen kan åka pulka, det kanske går att åka skidor nånstans också. Världen är vit och vacker, inte grå och brun. Men som ni vet föredrar jag barbacke och grön gräsmatta 🙂

Sömnen blev lite orolig då plogningen började runt tre, fyra på natten. Till gården kom husbolagets maskiner cirka klockan nio och det var såväl bra som okay, tack tack!

Just i dag har jag ingen bil att putsa, tack även för det. Fortsätter det snöa, såsom prognoserna utlovat, måste vi med syrran endera dagen till mamma för att skotta lite på hennes gård. Tror ändå att det får vänta till vanliga dagen av anhörigvård, alltså torsdag. Mamma får således vänta till nästa år!

Efter dagens jobbuppdrag, som är för en framtida veckotidning, är det rutinerna hemma som väntar. Gäller nu att elda alla dagar då det hotats med kalla nätter.

Detta var väl helt onödigt…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… alltså det här med snön. Något annat onödigt syns inte på bilden.
Det började snöa i natt och vi har nu två minusgrader och denna ”kyla” ska hålla i sig en vecka, så drömmen om vår och värme känns fortfarande avlägsen. Jag vet… mars är väl en vintermånad, men det är samma sak varje år den här tiden. Längtar SÅ efter sol och värme!

Veckans marknadsföring av Nya Östis får den här gången bli sidan tre i tidningen. Och så påminner jag förstås om att lösnummer kan köpas från Lehtiluukku. Nya Östis hittas genom att skriva in tidningens namn i ett fält uppe till höger på sajten.

I dag de vanliga rutinerna med mamma. Handla, hjälpa henne dosera mediciner. Veckorna går fort. Ikväll match för Tor som försöker kvala sig upp till Divari, som är divisionen under högsta ligan.

Det fanns mycket grönt i min aura

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

… fick jag höra i dag. Det är tecken på kreativitet, och såsom jag skrev igår… den har fått flöda de senaste månaderna. Jag skriver mer än förr, allt från artiklar till fler och ibland lite längre blogginlägg. Jag ritar mina underfundiga figurer och skriver ibland texter till dem.

Det kom kanske fem centimeter snö i natt och nu kan jag hålla med dem som säger att det vita gör allt vackrare och ljusare. Den nya snön äter upp den gamla, eller ännu såhär års täcker den i alla fall det smutsbruna. Och så länge som det inte häver ner 20–50 cm på en dag är det bra!

Det här är parkområdet utanför mitt hem.

Jag fortsätter med vardagssysslorna här hemma, eldar, kör en tvättmaskin och plockar bland grejer som ännu inte på sju månader hittat rätta platser i hemmet. Allt julpynt är nu borta och hyacinterna hade blommat ut så det åkte i sopcontainern igår. Har ofta lekt med tanken på att spara dem och plantera dem på våren och se om det kommer upp något ett år senare, men det har aldrig blivit av 🙂

Jag är tacksam för min blogg och alla vänner här som skriver stöttande kommentarer. Att få läsa att även andra fått ”skäll” för sina bloggar, att arbetsgivare eller andra lagt sig i, ifrågasatt texter osv. är ju inte KUL, men det som andra berättar visar åter en gång att jag inte är ensam.

Att bara strunta i att man blir ifrågasatt eller påhoppad är inte så lätt. För somliga kanske det är enkelt att bara skaka av sig allt, låta skiten rinna av en som vattnet rinner av en gås.
Men jag tror att om man såsom jag blivit mobbad längs med åren, på olika sätt och i olika sammanhang, och mera ifrågasatt än uppmuntrad, då blir det så att man lite kryper längs väggen, tittar ner i marken och skrapar kanske försynt med foten där.

Men man fortsätter tjurigt ändå. Lite som ett envist barn. Ge dig inte. Stå på dig, säger rösten inom en. Och så kommer de där uppmuntrande orden ändå, eller texterna och samtalen av andra som gått igenom samma sak.

Då brukar jag tänka att det kanske är just det som allra mest retar ”våra motståndare och dem som inte gillar oss”. Att vi inte ger oss. Att vi som upplevs som ”udda och störande” fortsätter köra våra egna race.

Snö, snö och åter snö…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Igår var jag full av energi. Gjorde två frilansjobb och skottade snö flera gånger.

I dag kände jag mig däremot helt dränerad, kanske för att jag gjorde så mycket igår? Men det oaktat var jag tvungen att gå ut och putsa bort tio centimeter snö från bilen och köra den några varv på stan så att den ens lite skulle tina upp. Alla som har sina bilar utomhus har ju samma arbete framför sig.

Flyttade plats för bilen på vår gårdsplan som är stor. Då kommer serviceföretaget åt att med sin lilla traktor ta bort snöhögarna som finns där min bil stod.

Nu snöar det igen, så det kanske kommer tio centimeter till.

Året börjar med Mumin och snö 🥰

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Nytt år, ny Muminkalender, nya oskrivna blad i livets bok.

Muminpappan ser fundersam ut. Undrar han vad det nya året ska föra med sig? Han tycker ju om äventyr och att skriva, till exempel skrev han det i boken Muminpappans memoarer. Jag håller på att läsa den. Så han kanske redan ser följande äventyr framför sig?
Muminmamman tar det lugnt som vanligt. Hon stickar på något som ser ut som en halsduk.
Sniff ser ut att lägga patiens.

Caritas första förmiddag 2025 i Äppelviken började med lätt snöskottning på trappan och terrassen. Det är blötsnö men har tack och lov inte kommit mer än fyra centimeter. Det snöar dock fortfarande så vi får se vilka mängder vi talar om ikväll.

Det blir kanske en dag med tidningar och böcker och alltid finns det något att pyssla med, städa och ställa i ordning här hemma. Kanske jag ska försöka få ordning i skåpet med dagböcker. Att få alla häften arrangerade årsvis tar sin tid. Blir inte klart på en dag, men vem har bråttom?