… alltså det här med snön. Något annat onödigt syns inte på bilden. Det började snöa i natt och vi har nu två minusgrader och denna ”kyla” ska hålla i sig en vecka, så drömmen om vår och värme känns fortfarande avlägsen. Jag vet… mars är väl en vintermånad, men det är samma sak varje år den här tiden. Längtar SÅ efter sol och värme!
Veckans marknadsföring av Nya Östis får den här gången bli sidan tre i tidningen. Och så påminner jag förstås om att lösnummer kan köpas från Lehtiluukku. Nya Östis hittas genom att skriva in tidningens namn i ett fält uppe till höger på sajten.
I dag de vanliga rutinerna med mamma. Handla, hjälpa henne dosera mediciner. Veckorna går fort. Ikväll match för Tor som försöker kvala sig upp till Divari, som är divisionen under högsta ligan.
… fick jag höra i dag. Det är tecken på kreativitet, och såsom jag skrev igår… den har fått flöda de senaste månaderna. Jag skriver mer än förr, allt från artiklar till fler och ibland lite längre blogginlägg. Jag ritar mina underfundiga figurer och skriver ibland texter till dem.
Det kom kanske fem centimeter snö i natt och nu kan jag hålla med dem som säger att det vita gör allt vackrare och ljusare. Den nya snön äter upp den gamla, eller ännu såhär års täcker den i alla fall det smutsbruna. Och så länge som det inte häver ner 20–50 cm på en dag är det bra!
Det här är parkområdet utanför mitt hem.
Jag fortsätter med vardagssysslorna här hemma, eldar, kör en tvättmaskin och plockar bland grejer som ännu inte på sju månader hittat rätta platser i hemmet. Allt julpynt är nu borta och hyacinterna hade blommat ut så det åkte i sopcontainern igår. Har ofta lekt med tanken på att spara dem och plantera dem på våren och se om det kommer upp något ett år senare, men det har aldrig blivit av 🙂
Jag är tacksam för min blogg och alla vänner här som skriver stöttande kommentarer. Att få läsa att även andra fått ”skäll” för sina bloggar, att arbetsgivare eller andra lagt sig i, ifrågasatt texter osv. är ju inte KUL, men det som andra berättar visar åter en gång att jag inte är ensam.
Att bara strunta i att man blir ifrågasatt eller påhoppad är inte så lätt. För somliga kanske det är enkelt att bara skaka av sig allt, låta skiten rinna av en som vattnet rinner av en gås. Men jag tror att om man såsom jag blivit mobbad längs med åren, på olika sätt och i olika sammanhang, och mera ifrågasatt än uppmuntrad, då blir det så att man lite kryper längs väggen, tittar ner i marken och skrapar kanske försynt med foten där.
Men man fortsätter tjurigt ändå. Lite som ett envist barn. Ge dig inte. Stå på dig, säger rösten inom en. Och så kommer de där uppmuntrande orden ändå, eller texterna och samtalen av andra som gått igenom samma sak.
Då brukar jag tänka att det kanske är just det som allra mest retar ”våra motståndare och dem som inte gillar oss”. Att vi inte ger oss. Att vi som upplevs som ”udda och störande” fortsätter köra våra egna race.
Igår var jag full av energi. Gjorde två frilansjobb och skottade snö flera gånger.
I dag kände jag mig däremot helt dränerad, kanske för att jag gjorde så mycket igår? Men det oaktat var jag tvungen att gå ut och putsa bort tio centimeter snö från bilen och köra den några varv på stan så att den ens lite skulle tina upp. Alla som har sina bilar utomhus har ju samma arbete framför sig.
Flyttade plats för bilen på vår gårdsplan som är stor. Då kommer serviceföretaget åt att med sin lilla traktor ta bort snöhögarna som finns där min bil stod.
Nu snöar det igen, så det kanske kommer tio centimeter till.
Nytt år, ny Muminkalender, nya oskrivna blad i livets bok.
Muminpappan ser fundersam ut. Undrar han vad det nya året ska föra med sig? Han tycker ju om äventyr och att skriva, till exempel skrev han det i boken Muminpappans memoarer. Jag håller på att läsa den. Så han kanske redan ser följande äventyr framför sig? Muminmamman tar det lugnt som vanligt. Hon stickar på något som ser ut som en halsduk. Sniff ser ut att lägga patiens.
Caritas första förmiddag 2025 i Äppelviken började med lätt snöskottning på trappan och terrassen. Det är blötsnö men har tack och lov inte kommit mer än fyra centimeter. Det snöar dock fortfarande så vi får se vilka mängder vi talar om ikväll.
Det blir kanske en dag med tidningar och böcker och alltid finns det något att pyssla med, städa och ställa i ordning här hemma. Kanske jag ska försöka få ordning i skåpet med dagböcker. Att få alla häften arrangerade årsvis tar sin tid. Blir inte klart på en dag, men vem har bråttom?
Ett juligt bord fotat på julmarknaden på torget den sjunde december.
Hos Orsakullan är det i dag frågan ”Har du varit på julbord i år”. Svaret är ”ja, på ett”. Det serverades traditionell julmat på Nya Östis julmiddag för en knapp vecka sedan. Jag är inte direkt en vän av de finska klassikerna, potatislåda, lantlåda och morotslåda. Men skinka med senap på ett gott juligt bröd eller på knäckebröd går bra. Diverse fiskrätter också, och så favoriten picklad rödlök!
Det har kommit mera snö… surprise! Jag tror att den globala uppvärmningen inte ger oss snöfria vintrar, som jag personligen skulle vilja ha. Tvärtom blir det mera snö eftersom vi den här årstiden för det mesta har kring noll grader eller minus 5-10, och i värsta fall några riktigt iskalla veckor…
Nu ska jag sköta en del skatteärenden, sedan bära in ved, kanske gå en sväng till affären… saknar bakplåtspapper och att baka pepparkakor blir till inget utan det papperet 🙂
Härligt med riktiga julkort ❤ Jag skickar inte så många i år och tror inte att jag får så många heller, men runt tio stycken kan det bli åt vartdera hållet. Tycker jag att jag missar någon, som jag själv får kort av till julen, brukar jag sända en nyårshälsning tillbaka.
Den här kalenderbilden (jag kör en sådan egen serie här) för dag sexton i december passar bra eftersom vi har fått massor av snö igen.
Vyn har tagits genom mitt köksfönster. Nästan fullmåne söndagen den 15 december.
Det betyder att jag sover knaggligt igen ett par nätter. Vet inte om det alltid beror på månen, eller omdet bara är en slump, och sammanfaller med saker jag grubblar över. För i natt vaknade jag 03.38 och gick på toa. Såg då hurdant väldans oväder det var ute.
Det ledde till att jag började fundera hur tidigt jag måste ut på gården för att skotta fram bilen. Även frågan ”hur ser det ut hos mamma, kommer vi in på gården där då vi ska hämta henne för besöket på vårdcentralen?”
Alla gator i stan hade inte plogats, men en hjälpsam bekant till oss hade varit på mammas gård och skottat så pass att vi kom in med bilen. Han visste att vi hade ett besök hos vården att uträtta, så gissa hur tacksamma vi var med min syster då vi såg att vi slapp skotta snö hos henne 🙏
Hos oss blåste det 34 meter i sekunden i natt och det kom mera snö. Under tre dagar har vi fått lite mer än en halvmeter, skulle jag gissa. Det är vackert, ja… då solen ibland lyser och snön är vit. Men särskilt måndagsglad blev jag inte då jag tittade ut genom fönstret vid fyratiden i morse.
Allt jobb som krävs för att få snön bort, till exempel från bilen innan mamma ska på sårvård… tar energi och tid. I dag ungefär 40 minuter, så det gäller att vara ute ett par timmar innan normalt tänkt, för vi ska säkert gräva oss fram på mammas gård också för att få ut henne.
Och säger redan nu… nej, vi skickar inte mamma till någon anstalt. Hon vill bo hemma och klarar sig bra, men hon kan inte längre som 90-åring göra snöarbete, bära in ved, gå till hälsocentralen eller handla själv.
Vi ska försöka få kommunal hjälp utöver den privata vi redan har, men allt tar tid och resurserna är knappa. Det skärs också hela tiden ner på allt. Vi får ingen ersättning för anhörigvård, och jag vet inte ens om vi är berättigad sådan. Men också i den görs nedskärningar vid årsskiftet. Det är hutlöst… med tanke på dem som avstår från sina jobb för att sköta sjuka äldre eller barn hemma. De sparar pengar för staten, men staten tackar inte anhörigvårdarna.
Vi har troligen en lång och ganska besvärlig, snörik vinter framför oss. Ofta snöar det ett par, tre dagar i sträck och temperaturen sågar mellan -10 på natten och plus/minus noll på dagen. Ibland regnar det, men mestadels kommer nederbörden som snö numera.
Höll på att glömma det här! Att Finland hämtade upp sig från underläget 4–0 mot Sverige igår. Oavgjort i fulltid 4–4 och sedan ett skönt segermål för oss i förlängningen.
BELIEVE. Ett litet emblem med en text på vår tränares tröja. Jag trodde på laget hela tiden. Men så kallar jag mig själv också ”idiot-optimist”. Många hade nog redan gett upp hoppet, sagt att det var en skitmatch, kanske stängt teven. Men vi grejade det 🤍💙! VM-guldet i herrarnas innebandy!
Snön vräker ner, tiddelipom! Det hade jag kunnat sjunga i dag. Nån gång då jag sagt tiddelipom till någon bekant har jag efteråt insett att de nödvändigtvis inte alls vet vad jag menar 🙂
I dag har vi fått ungefär 30 centimeter snö. Den var blöt och tung och mot eftermiddagen började det regna, så i något skede fryser allt på. Traktorerna som sköter vår gård kom rätt tidigt i dag, på förmiddagen, men vi skottar själva framför våra dörrar och så har vi en ramp där man kan gå om man har tunga kassar eller om någon sitter i rullstol/har rollator.
Skippade på grund av vädret de två marknadsbesök jag hade planerat in. Doserade med syrran medicin hos mamma, förde en jultårta till kaffet åt henne och ska också själv äta en i dag. Eller även julstjärna i Sverige kallad, inte att förväxla med blomman 🙂
Nu är det pappersjobb här hemma som gäller och att elda förstås. Det var lite svårt att få fyr i brasan i dag. Där spelar också vädret in. Nu är det ju blött och samtidigt kallt ute.
Den här julens första hyacinter. De som doftar minst är de vita sorterna till exempel ‘White Pearl’, lärde jag mig via internet. Jag har blivit lite doftkänsligare med åren, så den vita passar mig bäst.
Det här är kalenderbild för dag 14 i nedräkningen till jul.
Dagens fråga hos Saramadeleine är ”Har du varit på någon julskyltning i år”. Jag var tvungen att googla ordet julskyltning och inser att det är något som är vanligt i Sverige, ett slags start för julförsäljning, ofta förknippat med en marknad? Vi har inte julskyltningar i Finland, men nog jul-skyltar och på flera marknader har jag redan varit, även om jag skippade två i dag.
Hos lokföraren Åke är temat Lucia, och jag hittade efter några om och men en bild från 2018 av Lovisanejdens lucia och hennes tärnor. Bilder av senare lucior finns men ofta är det någon annan som har fotat dem på beställning av mig till Nya Östis och jag vill bara använda mina egna här på bloggen.
Som om någon pudrat gran, lykta, stol och växtdekorationerna vid fönstret med florsocker 🙂 Så här ser det ut utanför vårt mysiga Café Favorit på Alexandersgatan. Jag brukar ofta sticka mig in här, dels för att köpa scones, focaccia, chokladbollar, karelsk piråg, någon bakelse… dels för att göra intervjuer i en mysig miljö.
Vi har sol, minus sex grader och bara lite snö på marken så det är rätt idealiskt. Igår var det blåst och snöblandat regn.
Jag har rätt många arbetsuppdrag på lut, enda lediga dagen den här veckan är fredag. Ganska mycket tidsplanering krävs nu för att hinna hjälpa mamma, göra de jobb som jag måste göra för att klara ekonomin och sedan också vara hemma och elda så att huset hålls varmt. Men livet känns bra. Den deppiga måndagen övergick i en bättre tisdag och nu då solen lyser där ute tänker jag att den nog någon dag ska lysa över mitt liv också och ge mig den omtanke och kärlek jag längtar efter.
Här hade vi ännu massor av snö, i lördags då jag kom hem från kranskursen hängde jag min krans på en krok utanför min dörr. Kan inte ha den inomhus för då barrar den direkt och bladen vissnar.
Här i medborgarinstitutets hus arrangerades kursen. En vacker och trivsam byggnad. Nu är så gott som all snö borta.
Jag har själv lite ”snöat in” på ett visa mina växter i köket. Vackert då solen faller på här. Snö fanns det också då bilden togs. Jag försöker övervintra en pelargon, och sedan har vi växten nere i mitten, i vit kruka, som jag är lite stolt över också då det är en julros vars grönvita blad har klarat sig snart tolv månader. Nya blad kommer upp, men det skulle nog förvåna mig stort om den började blomma på nytt 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 