Då jag promenerar till jobbet ser jag den här.
Fint att den bevarats, resterna av alla fästningar vi haft i stan. Den här står på gården till ett egnahemshus, och granne med två våningshus.
Det låter dripp dropp där ute även nu klockan åtta på kvällen. Grått och blött har det varit men vad gör det? Snön SKA ju bort 🙂
… till sportlovet som firas i våra trakter nästa vecka… de fick som de ville.
Och gårdagens snöpliga uddamålsförlust blev en uddamålsseger i dag. För sportintresserade finns lite matchinfo här.
Lovisa Tor besegrade för andra gången den här säsongen topplaget Lammin Salibandy. Och att göra det med ett mål sex sekunder före slutsignalen känns ju inte helt fel. Eller att säkra kontraktet i division ett.
Så det känns att det har varit värt att åka land och rike runt. Och att trumma så att man fått blåsor i händerna. För det hände i går. Och inte nog med det. Jag slog mig ibland i ivern med pinnarna på mina egna fingrar så jag har små sår efter det också 🙂
Tur att vi inte har så mycket snö i år som vi hade 2012.
Men jag kanske inte ska säga något än… det hinner ju komma en och annan snöstorm… och så vet jag att det finns människor som gillar snö 🙂
Det är väldigt intressant att gå genom alla gamla bilder, men rätt arbetsdrygt eftersom jag vill kolla att jag inte publicerat bilderna förr.
Men om nu så skulle råka ske tror jag att
a) jag har fått nya läsare sedan dess
b) de som följt mig mer än fyra år inte minns alla bilder jag visat
Så det gör inte så mycket om det blir någon favorit i repris 🙂
De lär ha haft femton centimeter snö norr om St Michel och i Kuopio. Men ganska mycket hade försvunnit eftersom så gott som hela landet haft plusgrader nu.
På supporterresan fick vi alltså se snö och vi diktade så här på finska.
Saimme nähdä lunta,
voitosta vain unta
Vilket betyder att vi fick se snö, men bara drömma om en seger 🙂
Här kan sportintresserade läsa om matchen, eller hur tränaren kommenterade den efteråt. Vill du läsa texten på svenska får du scrolla ner en bit.
… dalar över vår stad i dag. Ganska blöt ser den ut att vara. Blir det inte minusgrader snart hålls det vita knappast kvar.
Men får vi ingen snö kan man glädja sig åt konstgjorda flingor. Hotell Degerby här i Lovisa har gjort så här fint i foajéns fönster ut mot gatan.
Och för min del inhiberades en planerad Helsingforsresa. I stället åker jag på supporterresa till Lammi (på svenska Lampis) för att se Lovisa Tor spela innebandy! De resorna brukar ha rolighetsgaranti, hur det än går i matchen 🙂
Ser nu att det är nästan på dagen ett år sedan vi var där i fjol. Kolla det här blogginlägget!
Då hade det också snöat i Lovisa, lite mer än i dag. Ett sådant sammanträffande!
Vi övergick till sommartid i går. Och nu drunknar Facebook i statusuppdateringar som ”Sommartider hej hej!” och bilder av snödränkta landskap.
Jag sparade mitt eget och M:s bidrag till min blogg.
Det här mms:et fick jag av M i morse, har för mig att det är dörrmattan utanför hans hem men det kan också vara nånstans på väg till eller från hans jobb. Han gav mig tillstånd att publicera bilden. För mig är den ett bevis på hans härliga humor. Vem lurade vem, våren eller vintern?
Snön har vräkt ner hos oss hela dan och jag var ensam på redaktionen. Så det var roligt då en kollega från annonsavdelningen kom upp till min våning och bjöd på godis! Grönt och gult, härliga färger just nu. Våren kommer, den blev bara knockad för en liten stund.
Ganska på datumet en månad efter att jag visade balkongseriens första del publicerar jag nu den andra. Och visst ser man att något hänt.
Gäller liksom att passa på nu innan bakslaget kommer, det som på finska kallas ”takatalvi” – för meteorologerna hotar med att att vintern återvänder på torsdag…
Har inte lika många bilder i den här serien som i den första eftersom det var motsol i söndags då jag tog dem. Men jämföra kan man ändå.
… och det har inte ens med slasket att göra. Men det gråa och blöta gjorde att mitt sinne kändes ännu tyngre…
Jag brukar inte klaga över småsaker. Har så mycket att vara tacksam över. Men jag brukar inte heller på bloggen ge sken av att vara glättig då jag inte är det.
På jobbet fick jag inte mycket gjort. Ibland är det bara sådana dagar. Ingen svarar i telefon eller på mejl. Antar att alla de personer jag försökte få tag på i dag ringer eller mejlar mig i morgon då jag inte har tid med dem 😦
Tung i sinnet känner jag mig också för att jag under tio månaders tid haft dubbla boendekostnader. De äter månatligen upp över hälften av min lön. Ska väl vara glad för att jag HAR en lön … ja, ja… men just nu grämer det mig att jag betalar hyra, betar av på ett bostadslån och lägger ut nästan 200 euro på vederlag för en bostad som står tom…
Så nu slår jag åter på trumman för vår bostad som är till salu. Mer info hittas HÄR.
Staden har låtit avverka en hel del i skogen på åsområdet utanför. Utsikten är fin och ljuset kommer ännu bättre in i rummen än den gjorde då vi bodde där. Fönster finns mot tre väderstreck. Noll insyn av grannar.
Fågelvägen cirka tvåhundra meter till närmaste strand. En dryg halvkilometer till badstranden. Två kilometer till stadens centrum.
Slå till – köp och vill du inte bo där själv så hyr ut 🙂
Det har varit så vackert i naturen i dag. Men den blöta snön har verkligen också ställt till det. Skulle visa en bild från Strömfors Bruket där jag var i dag igen, nu för att fotografera till en annan artikel.
Jag tog då också den här bilden för att ha den på min blogg men den hamnade istället i en annan artikel 🙂
De sagolika landskap jag körde genom kunde jag dessvärre inte fotografera. Det hade varit livsfarligt att stanna vid landsvägen och på motorvägen får man ju inte ens göra det.
Solen tittade fram på eftermiddagen och sedan blev det lite kallare. Vilket betydde att sörjan och vattnet på vägarna frös till is.
Det blev bedrägligt vackert där ute.
Ni får nöja er med en bild som är tagen från ett litet rum uppe på vår redaktion. Här sitter vi ofta och gör intervjuer. Solen fick jag inte riktigt med på bilden. Men den finns där.
I morgon jobbar jag hela dagen i Borgå och efter jobbet åker jag till Östra Centrum i Helsingfors för att träffa en person jag aldrig sett förr… men vi har haft kontakt via sms och mejl rätt länge, så…
Det är spännande 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 