souvenirer

Varför / därför om turistande

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Den här bilden togs för ganska exakt ett år sedan då väninnan Marina och jag tog Viking Line från Helsingfors till Stockholm. Tomma glas? Ja, det blev ett foto innan flaskorna hade öppnats 😀

Känns väl inte direkt som att vara en turist då jag åker till ”andra hemlandet” Sverige, men visst är jag en turist där som jag inte bor, speciellt när jag nöjesreser till ett annat land.

Klimakteriehäxans Varför/Därför handlar denna vecka om att turista. Nu ska jag svara på hennes frågor, och modifiera dem enligt mina behov. Det är tillåtet och därför gillar jag den här utmaningen. Den känns lagom kravlös men sätter samtidigt de små hjärncellerna i arbete 🙂

Varför minns jag en speciell semesterresa?
Vi gjorde många med ex-maken under våra femton år tillsammans. Kanske min enda Thailandresa 2008 ändå sitter bäst i minnet eftersom vi där besökte en ö där en James Bond-film spelats in. Men också för de berättelser vi fick höra av ortsbor om tsunamin.

Varför köper jag nästan inga souvenirer om jag reser bort?
Det kan bli en kylskåpsmagnet som minne eller något som går att använda i vardagen. Till exempel köpte jag från Israel en papperskniv med ena ändan formad som en delfin. Annars tycker jag att många souvenirer bara på sikt samlar damm hemma.

Varför väljer jag gärna en storstad som resmål?
För att där finns mycket att se på en kort tid, till exempel har jag fina minnen från Rom i Italien.

Varför har jag ingen längtan till New York?
För många år sedan tänkte jag att en gång i livet ska jag besöka USA. Nu känns det inte längre aktuellt. NY känns för stort och för långt borta. Och det är ju inte amerikanernas fel, men jag vill inte besöka USA så länge som Trumpen är president.

Varför turistar jag ogärna utomlands på sommaren?
Nuförtiden är somrarna ofta extremt varma i södra Europa. Somrarna i Finland är korta men härliga och jag missar ogärna att vara hemma då. Att resa söderut kan vara skönt i oktober eller i april, maj – eller på vintern till länder där det är lagom varmt.

Minnen, tankar, förväntningar

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

Jag är inte ännu i bästa form. Avstod från ett jobb som hade krävt en promenad på 1,5 kilometer och att jag hade suttit på en föreläsning en dryg timme. Medicinerna gör mig yr. Jag prioriterade min hälsa och en snäll kollega lovade sköta jobbet istället.

Däremot klarar jag bra av att sitta hemma och skriva notiser, översätta texter och läsa korrektur på Nya Östis tidningssidor som färdigställs under dagen.

Souvenir från Thailand.

Får nöja mig med att ta bilder till bloggen här hemma nu. Har länge tänkt visa den här souveniren från Thailand. Var där i december 2008 och ännu drygt åtta år senare doftar tvålen därinne helt makalöst gott.

Ett hantverk i tvål.

Jag öppnar locket då och då, drar in doften av tvålen och får styrka. Blomman är utskuren ur en tvål och den har hållit sig vacker genom alla år. Jag älskar också asken i trä och de små bjällrorna. Att de här souvenirerna kan säljas så billigt är ofattbart – egentligen är priset skamligt lågt…
Minns jag inte fel kostade de mellan 150 och 300 baht som är 4-8 euro.

Att skära ut det här konstverket kräver en viss skicklighet.

Fastän den senaste veckan varit tung med tanke på hostan och infektionen i lungorna så har det också hänt en del positiva saker. Jag ser det som ett tecken på att det lönar sig att ha tålamod och känna tillit – allt ordnar sig på något sätt.

Ett kul besked fick jag igår, men det vågar jag berätta om först om en dryg vecka. Det är så tråkigt att det ska vara så här, men jag vill inte att något på vägen dit ska sabbas.

Ett telefonsamtal väckte också hopp i går. Hoppas verkligen kunna berätta mer om det snart.

Väntar också på besked från ett tredje håll. Får jag såsom jag önskar där innebär det en ganska stor förändring i mitt liv. Men är det inte sådant livet ska vara? Fullt av förväntan.

Cannes, dag fyra

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

På vår fjärde semesterdag tog vi oss till Cannes. Enligt tidtabellen i busskuren skulle resan vara ungefär 50 minuter lång. Maken lät mig sitta och tog själv ståplats, saligen ovetande om vad som komma skulle.

Allt fler människor steg på längs rutten, bussen sniglade sig fram i rusningstrafiken och framme i Cannes var vi först efter två timmar och tjugo minuter… Så behöver jag säga att vi tog tåg tillbaka?

Sophantering i Cannes.

Som sagt, oerhört förmånligt är det att åka buss längs franska rivieran. Enkel biljett kostar en euro om du så åker från Cannes till Monaco. Heldagsbiljett fyra euro och då åker du hur mycket du vill. Men räkna med trängsel och att tidtabellerna inte håller i rusningstrafik.

Kanske inte lika stora och pråliga båtar som i Monaco, men många och jättefina i alla fall. Den här hamnen ligger i västra ändan av avenyn La Croisette.

Utanför Palais des Festivals finns många kända personers handavtryck, här Paul Mc Cartneys från 2001.

Palais des Festivals, trappan med den röda mattan, där kändisarna står på rad under filmfestivalen. Trängsel rådde också en vanlig måndag då turister ville föreviga sig själva.

Och så lite strandvyer. Här hade vi ett regn på kommande. Det varade i fem minuter och så var det sol igen, och trettio plus i skuggan.

Den här stranden ligger i ändan av avenyn La Croisette, bredvid Palais des Festivals.

Vi köper ofta nyckelringar eller pengar som minnen från resorna. Saker som man kan använda. I Monaco köpte vi snapsglas. I Cannes valde jag att fokusera på det här med filmstad och köpte en musmatta för åtta euro. Den packades ner i en fin väska som inte kostade nåt alls 🙂