Staffan_Bruun

Semesterdag 8, inga måsten

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Varannan dag har jag försökt se till att inte ha något speciellt på programmet. Det har nästan lyckats. Men då dagsprogrammet ändå i huvudsak bestått av träffar med vänner känner jag att den här oavlönade semestern har varit mycket lyckad såhär långt.
Redan de första fem dagarna av ledighet kändes det som om jag varit ledig nästan två veckor!

Man må tycka vad som helst om trädgårdstomtar, men den här är mycket personlig. Han har målats om då färg från andra gårdsjobb blivit över. Inte kan man ju ha röd luva på sommaren 😀

Teaterbesök, övernattning i stuga med dopp i Lovisaviken, skumppa och glada skratt och god mat med fina vänner har varit några av höjdpunkterna. Ja, och så har jag kollat på EM i friidrott, förstås.

I går unnade jag mig besök av städföretag och medan det jobbet pågick cyklade jag ner till Skeppsbron där det blåste friska vindar från sydost. De svalkade i hettan, jag drack ett par lonkero och läste Staffan Bruuns ”Mitt liv på HBL”.

Igenkänningsfaktorn är hög, särskilt vad gäller delar av journalistjobbet på 1980-1990-talet, men kul är det också att läsa om personer man känner. Tror att det blir allt mer spännande ju närmare slutet och ”uppgörelsen” med KSF Media man kommer.

Semesterdag 4 av 10/Glad måndag 06-08-2018

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

Det har varit svalare nätter nu, kring +13 om jag får tro informationen på telefonen. SKÖNT! Har sovit med fönstret öppet men blev faktiskt i morse för första gången på flera veckor tvungen att använda en bit av täcket i sängen 😀

Det blåser riktigt attans mycket i dag, men det är också skönt, då jag inte behöver sitta i en liten båt ute på ett stort hav.

Jag har njutit av att i lugn takt flytta ett par möbler. Började i går då det var lite svalare första gången på en lång tid. Plockar bland saker. Konstigt att det alltid finns NÅGON som lämnar sånt framme… och damm samlas, konstigt även det.

Har fått ett par recensionsexemplar, böcker jag beställt och ska skriva om i Nya Östis. Även om det är JOBB kunde jag inte låta bli att börja läsa Staffan Bruuns bok. Den är verkligen hooking. Mot slutet handlar det inte bara om HBL utan även om KSF Media, bolaget som också jag jobbade för innan jag sade upp mig 2016.


Jag ser fram emot givande lässtunder, med både skratt och kanske några igenkännande suckar.

(ps. påmind av bloggvännen BP… jag GLÖMDE under min ledighet, som inte har någon struktur, att göra Glad Måndag-inlägg, så jag döpte om det här) 😀

Dagens inköp

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Elfte deckaren om Burt Kobbat.
Elfte deckaren om Burt Kobbat.

… blev en bok från lokala bokhandeln. Alldeles pinfärsk och därmed ganska värdefull i pris, men jag vill understöda vår lokala affär. Inte minst för att affärens innehavare annonserar i den tidning jag jobbar för.

Staffan Bruun är faktiskt en kollega till mig. Han jobbar inom samma koncern, KSF Media. Bägge är vi ju också författare.
Karaktärerna i böckerna där journalisten Burt Kobbat är huvudpersonen saknar i och för sig ett sådant djup jag gärna ser att karaktärer har. Men på något sätt är Bruuns böcker ändå lättlästa och ofta lite småroliga.

När jag nu har gjort mig av mig nästan alla inbundna böcker från bokhyllorna i samband med flytten tyckte jag att jag gott kunde köpa EN ny. När jag har läst den lottar jag ut den här på bloggen, så ny som den är.

Köpte också en kalender, för jag vill ha ordning i mitt liv. Det är kurser på jobbet, föreningsmöten, terapistunder, konstkursen på medborgarinstitutet och så småningom Lovisa Tors innebandymatcher!

Snart är det höst, men vad gör det? Jag ska inreda mitt nya hem och göra det riktigt mysigt för mig.

Att läsa ger balans

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Då jag skriver skönlitterärt läser jag också mycket, allt från tidningar till böcker. Nyss läste jag Staffan Bruuns ”Tenorens dotter”.
Då jag läser andra böcker handlar det inte om att stjäla idéer, utan mera om ett slags balans. Jag behöver den rytm andra författare bidrar med i sin text.

Ibland kan jag dock bli lite sur också, som då jag ser att samma ord och idéer som jag jobbat med under tre år återkommer i Bruuns bok. DNA, saliv, hårstrån… till och med ordet Guantánamo använder han…
Men det är väl bara så att den finlandssvenska och svenska författarvärlden är liten. Dylika idékrockar kan inte undvikas.

I dag beställde jag via svärmor i Sverige Magnus Hedmans ”När ljuset släcks” som han skrivit med hjälp av Gunnar von Sydow. Den ser jag fram emot att få börja läsa.

Jag känner mig lite jäv att ”recensera” Bruuns bok, men kan inte låta bli att hålla med recensenten Mathias Rosenlund i Hufvudstadsbladet. Han skriver så här: Dialogen är rapp och smidig även om den i vissa partier klingar falskt, det låter ibland som om karaktärerna snarare läser upp referat av tidigare händelser än talar med varandra.

Lite naivt blev det ibland också med Humlan Hugo och de åländska avfallsinspektörerna, men jag läser ändå gärna Bruuns böcker för att de är lätta att ta till sig.

Adrian mötte Burt Kobbat

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Jag steg in i Lovisas bokhandel. Såg att journalist- och författarkollegan Staffan Bruun hade anlänt, redo att signera sin nya bok ”Tenorens dotter”.

Kaxig stegade jag fram och sa:  Hörru Staffan, din Burt Kobbat har inte en chans mot min Adrian!

Eller nej… i själva verket sa jag så här: Morjens, jag skulle vilja köpa din bok.

Det var säkert Adrian i mig som sa det där om att Kobbat inte har en chans. Om de två romanhjältarna skulle börja slåss kanske Kobbat skulle vinna, för Adrian slåss inte. Men Adrian är mer vältränad så det skulle nog vara svårt att förutspå vem som vann ett slagsmål. Om någon av dem skulle springa undan eller ifatt den andra tror jag Adrian är den snabbare.

Hur som haver. Jag ser fram emot att läsa Staffans nyaste bok – när jag väl börjat med den vet jag att jag inte kan sluta läsa.