Igår kom jag susande med cykeln med rätt bra fart på väg hem från mamma. Då fick jag syn på denna sten, som låg på en sten 🙂 Jag nitbromsade så att gruset rök.
Men, döm om min förvåning. Ingen text bakom på stenen. Jag vet inte i vilken FB-grupp den var avsedd att registreras eller på vilket sätt någon önskade att jag skulle berätta att jag har hittat den. Så den fick ligga kvar.
Hos mamma gläder denna pelargon oss mycket. Den är ett eller två år gammal, och i våras såg den mycket ynklig ut. Den fick ett par små näringspinnar och nu blommar den helt fantastiskt mycket! Utöver de blommor som redan finns här räknade jag till sjutton knoppar och efter det tappade jag räkningen 😀
Det ska bli en varm dag i dag också och vi tackar och tar emot fastän värmeböljan kunde få ge med sig. Jag har sagt det förr, men sol och sensommarvärme önskar jag vi får ha till oktober eller gärna fram till jul, men det lär väl ändå vara omöjligt 😀
Det här är mitt 515:e Glad måndag-inlägg, och andra som är med ibland eller då och då hittar du HÄR.
Bloggvännen Lena i Wales brukar skriva på Facebook ”Äntligen onsdag” eller ”Äntligen lördag, bloggdags!”. Lördagen har nu blivit den dagen för mig då jag får blogga i lugn och ro, då jag hinner vara lite mer personlig och då jag framför allt hinner läsa mina bloggvänners bloggar. Ni är väldigt många, och ni blir hela tiden fler. Så ibland läser jag bara, utan att kommentera, men några små spår av mig brukar jag för det mesta lämna ❤
Hos Äventyret i framtiden/Pettasblogg är temat i dag STEN i utmaningen Hoppa på tåget. Där bjuds det på många bilder, av vilka en har samma tema som min, mossiga stenar 🙂 Den här bilden är från gamla kyrkogården i Lovisa, och dess norra ända.
Jag har inte så många planer för idag och bara en tid att passa till kvällen med en väninna som jag inte har träffat på länge. Annars har jag tänkt ägna bloggar ett par timmar, och under dagens lopp läser jag Hufvudstadsbladet. Jag har en prenumeration med papperstidningar över fredag, lördag, söndag. Den berättigar också till läsning av e-tidning alla dagar i veckan och jag kommer åt Hbl:s alla artiklar på nätet.
Det här är ungefär vad jag hinner med. Papperstidningen känns viktigast för mig, men jag hinner inte läsa en sådan sju dagar i veckan. Det här med att hålla i en tidning, känna doften av trycksvärtan, kunna prassla med sidorna. Det kan något digitalt aldrig ersätta 🙂
Lübeck i miniatyr, fanns på ett torg i staden. Minne från NÖ:s läsarresa i maj 2023.
Hoppas hinna återkomma senare i dag och berätta vad annat jag sysslar med.
Annars kunde jag någon gång göra som bloggvännen Ingrid gör ibland. Sammanställa veckan i korta drag. Den senaste tiden har hon skrivit vanliga dagliga inlägg, men då och då skriver hon kort i ett och samma inlägg vad hon gjort under veckan. Då skulle mina gångna fem dagar se ut så här:
Måndag: Jobb med tidningen 9.30–18. Tisdag: Jobb med tidningen 9.30–16, inkluderade träff med resebyråns chef för planering av eventuell läsarresa 2024. Kl. 17–19.30 NÖ:s styrelsemöte. Onsdag: Jobb med tidningen klockan 10–18. Elavbrott som störde jobbet ett par timmar, transformatorbrand i närbeläget våningshus, pilade iväg dit. Torsdag: Jobb med NÖ, 10–16, bland annat arkivering av digitala tidningar från ett halvår tillbaka. Fredag: Jobb med NÖ, kl. 10–12, handlade till mamma 12.30–14, möte med centralredaktionen via Teams kl. 15–16.30, träff med ny frilansare kl. 17–18.30.
Sådana här uppdateringar tror jag nu, då jag ser dem, att egentligen inte intresserar nån 🤣 men de får stå kvar som ett bevis på att så här inrutade är mina vardagar.
Den här veckan har åter gått fort. Jag har inte riktigt hunnit med. Har ändå papperet med orden till veckans fotoutmaningar alltid nära mig, så att jag inte glömmer att gå med.
En vacker liten sten.
Den här stenen har jag fått av en bloggvän i Sverige. Den kan jag hålla i handen och krama hårt. Särskilt mycket styrka gav den för några år sedan då jag genomgick en smärtsam skilsmässa.
En sten, som kanske inte ser så glad ut, men som är rolig ändå, hittade jag på daghemmets gård förra veckan.
Hoppas att du också någon gång vill lägga ut bidrag i serien Glad måndag! Där platsar nästan vilka bilder som helst, huvudsaken är att de på något sätt gör läsarna glada.
En händig person kan förvandla en sten till en prydnad.
I går regnade det rätt länge på kvällen och var bara +10 grader. Men i dag ska det bli varmare och det passar utmärkt då jag drar iväg till en stuga.
Det måste inte vara +25 för att jag ska trivas, +15 – +20 räcker bra. Man har ju inte så höga krav efter den här kylslagna inledningen på våren / sommaren.
Jag har under dagarna som gått tänkt rätt mycket på hur mitt liv förändrats sedan maj 2014, och inte minst sedan 4 juni i fjol då jag inledde min sista sex veckor långa betalda semester. Då tog tankarna om att bilda ett eget företag form, och den 16 juni fattade jag det slutliga beslutet. Återkommer kanske med ett inlägg på årsdagen, finns så många milstolpar i ens liv ❤
I fjol vid den här tiden var jag också ute på en seglats. Även den ett resultat av tankarna ”nu eller aldrig, din sommar blir så bra som du själv gör den till, ta ansvar, våga, vinn”.
När vi lämnade Söderskär fyr blåste det bara måttligt. Ett par timmar senare bortåt 15 m/sek i byarna. Bilden tagen sommaren 2016.
Ordet i veckans fotoutmaning hos Sanna är STEN. Bakom länken kan ni under veckans lopp också hitta länkar till andra som visar sina tolkningar av ordet STEN den här veckan.
Nå, här finns lite fler än en sten. Det är jungfrudansen i Strandparken i Lovisa. Än ligger den ganska så insnöad, men inom kort kan barn och andra med barnasinnet i behåll stoja bland stenarna. Eller springa runt, runt i labyrinten.
Vad gör man en dag då det mestadels regnar? Dripp dropp och de sista envisa löven ramlar från träden.
Ja, inte suckar jag i alla fall över regn och rusk eller över den allt mer mörkare period vi har framför oss.
I stället är jag glad för en halv ledig dag och ser fram emot Nya Östis alltid lika givande redaktionsmöte.
En stor del av förmiddagen har jag ägnat åt att sortera mitt bildarkiv och bränna bilder på en cd. Otroligt skön känsla då flera hundra bilder kunde raderas från tillfälliga mappar på datorns desktop 🙂
En av höstens arkivbilder. Gräs trotsar sten, under infartsbron i Lovisa.
… sådant som är gammalt och slitet och därmed genuint.
Gillar trappor också.
Försöker se trappor som jag har att gå upp och ner för till och från min nya lägenhet, cirka 50 stycken, som nyttig vardagsmotion.
Flytten sker i dag, så jag är inte säker på att jag får datorn installerad i all hast och har därför gjort en del förhandsinställda inlägg.
Om trapporna i huset dit jag flyttar får man väl säga vad som helst, men lika vackra som de här är de inte.
Å andra sidan, tror inte att mossa inomhus skulle vara så populärt 😀
Häromdagen fick jag ett paket på posten. Det innehöll en sten och några fina rader på ett kort som en vän i Stockholm skrivit.
På en strand i Antibes i Franrike, där det fanns miljoner och åter miljoner av stenar, fick hon syn på en. Den fick henne att tänka på mig och på mitt nya liv.
… alla strecken på stenen är alla spännande vägar du nu har framför dig att beträda…
Gissa om jag blev rörd?
Och gissa om alla små ord ni skriver här, all lycka ni önskar mig, också gör mig glad?
Jag vet att jag inte är och inte kan vara älskad av alla. Men de vänner jag har, de som hela tiden pushar och stöder, bär mig över de motgångar jag fortfarande möter.
Kramar och kärlek till er alla ❤
Stenen till höger fick jag av vännen då skilsmässan kändes som värst sommaren 2014. Den bruna stenen i mitten fick jag igår.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 