Stinky

Och så kom oktober månad

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… och jag känner mig lite som Stinky 😀
Alla dagar doftar man inte gott, men jag tänker närmast här att han undrar ”vart tog sommaren vägen?”

Och så ska det firas Halloween, tänker han. Därför har vi de där spindlarna i knutarna.
En del av den bilden försvann när jag tog fotot, men där finns en spindel i nätet.

Vad Stinky har i sina händer vet jag inte. Ser ju ut som något slags vapen, en granat, en raket?
Vi får hoppas att han firar med förstånd, om det är det han har i åtanke 🙂

Jag tycker om den gula färgen, den hör hösten till. Bättre gult än brunt och grått.

Känner mig ganska mör efter tre dagar med något som påminner mig om det heltidsjobb jag hade förr.
Takten skruvas inte precis ner imorgon, och även på fredag och lördag har jag jobb, men då bara några timmar.

I dag har min bank haft stora tekniska problem. Finns det något mer irriterande i dagens digitala samhälle? Det finns förfallodagar för fakturor, men lyckligtvis var jag inte ute i sista minuten, jag brukar betala allt i god tid om jag kan. Ändå kostar det nervtrådar att logga in flera gånger på en dag med alla verifieringar som behövs, och då bara för att konstatera att det fortfarande inte går att betala fakturor.

Sju månader efter första maj

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Tack Benita för den fina gåvan!
Tack Benita för den fina gåvan och för en trevlig kväll i lördags!

Stinky tar till schappen med alla sina flaskor. Bättre fly än illa fäkta.
Tänk om det finns några andra törstiga i närheten – hur ska man då få ha sina flaskor i fred?

Den här gåvan påminner mig om att jag har många vänner. Jag känner tacksamhet för det och är glad för att så många fortfarande frågar hur jag mår.

I dag är det sju månader sedan jag fick veta att min man hade träffat en annan kvinna. Och ingenting blev som förr i mitt lilla liv.
Det finns alltså datum jag säkert inte glömmer på länge. Första maj är ett av dem.

Men samtidigt försöker jag varje dag tänka att livet går vidare och att det finns nya datum som jag kommer att minnas av andra orsaker. Den 16 november kan vara ett av dem 🙂
Här ska det dock skyndas långsamt. Jag försöker leva i nuet.

I lördags träffade jag en man som hade mist sin hustru för en månad sedan. Jag gav honom en kram, vi konstaterade att sorgen kräver sin tid och att vi måste genom alla stadier av den.
Att också han kom ihåg min förlust och tyckte vi hade något gemensamt kändes ända in i hjärteroten. Att så många minns tiden då jag och ex-maken var ett par, att de lever med i sorgeprocessen skilsmässan innebär för mig – det betyder ju att vi hade något värdefullt tillsammans.
Något som berörde massor av människor, inte bara våra närmaste vänner utan alla som vi kände ❤