



Det var inte alkoholens fel. Och det finns ingen person som misshandlat mig.
Nej, det stormade faktiskt så rejält natten mellan onsdag och torsdag att jag ramlade i toaletten i hytten. Ni kan aldrig tro hur lustigt det var… Men ryggen slog i kranen så att duschen kom i gång. Att jag inte blev ett dugg våt är ett mysterium… Hade kanske inte trott att allt det här hade hänt om jag inte såg blåmärkena följande dag.
Jag slog mig gul och blå för Sveriges skull helt enkelt. Man måste väl bekänna färg för fasiken.
I morgon och under de närmaste dagarna visar jag bilder från Täby centrum, från kyrkans loppis där, från båten, från Grindtorp i Täby, vad vi åt under resan osv.
Som av bilden kanske synes har skogen nedanför vårt hus vårdats, det vill säga sly och buskar har tagits bort. Avsikten var också att några enstaka större träd, som var gamla och mådde dåligt, skulle tas bort. Men det satte ett fåtal naturvänner stopp för. Skog ska inte avverkas maskinellt, sade de. Här ska hästen jobba och människan släpa bort stockarna. Om nu träd ska tas bort alltså, tillade de. Helst ser vi att skogen får
sköta sig själv, som en urskog.
Hmmm, säger jag. Jag är ingen skogsexpert, men några skogskännare har jag intervjuat. För att göra en lång historia kort så klassas åsens skog i Lovisa som rekreationsområde, ett slags stadspark. En sådan ska vårdas. Annars kan den, till exempel under storm, utgöra fara för invånarna. Gamla träd fröar inte, bara toppen av till exempel tallarna frodas. Tar man bort träd som mår dåligt får övrig växtlighet mer ljus och näring. Så det så.
Och så kan ni fråga ekorren Kurre vad han tycker. Han kutar på som förut i skogen fastän vissa mindre träd tagits bort. Han gör längre skutt på en del ställen, och han har omplanerat sin rutt. Kan han anpassa sig kan också vi göra det.