Underbar bild som gör mig extra glad på min lediga dag. Min systers katt spinner och kråmar sig mot surfplattan då han får syn på min blogg.
Jag tror att han läser den och att han också är extra glad för att jag åter verkar kunna länka mina blogginlägg på Facebook efter nästan två veckors blockering.
Blockas jag åter inom kort är det nog väldigt troligt att det finns en liten kärntrupp som jobbar emot mig.
Men jag hoppas att FB kan vara på alerten nu och inse att det är mobbning på gång, och då de har granskat så många av mina inlägg också insett att den här vardagsbloggen är ofarlig 🙂
Var hos en väninna och hennes man i går. Kan tänka mig att många har synpunkter på bilden. En surfplatta mitt bland efterrätterna! Så oförskämt att inte kunna umgås utan en dator på bordet!
Men nu råkade det vara så att att väninnan och jag bägge var intresserade av Lovisa Tors damlags kvalmatch i norra Finland. Dessutom hade jag lovat skriva om den till föreningens hemsida samma kväll, alltså på påskafton. Vilket väninnan visste då jag tackade ja till inbjudan.
Det blev knapp förlust med siffrorna 6-5 för Lovisaföreningens damer. Efter tio timmar i buss har de i dag en ny match hemma mot SSRA (Salibandy Seura Rankat Ankat = ungefär; Innebandyföreningen Tuffa/Hårda/Tunga Ankorna). Klockan 18 i idrottshallen – alla dit och heja!
Nej men snälla tanten i surfplattan, det GÅR inte att göra en u-sväng fastän jag kört fel. Då flickan från landet kommer in i huvudstaden och har fyra filer att välja bland uppfattar hon plötsligt inte vad den rikssvenska rösten i surfplattan säger. Hennes uttal av vissa gatunamn är lite annorlunda om man vill säga det snällt.
Mer än det behövs inte för att flickan bakom ratten ska välja fel fil.
Men en u-sväng kan hon absolut inte göra utan att riskera krocka med minst fem andra fordon.
Tanten i surfplattan är tyst en stund. Sedan planerar hon snällt om rutten. Jag är glad att hon inte kan visa mittenfingret eller säga att jag är en usel förare. Då slipper jag säga vad jag anser om hennes köranvisningar. Skulle jag följa dem vore jag nu död eller kriminell.
Som för att kompensera sina dåliga råd på vägen visar tanten i surfplattan upp väldigt fina villaområden, smala gränder och annat intressant på Degerö. Efter en massa kringelikrokar leder hon mig fram till M.
Har parkerat bilen och är på väg till M men det är inte hans hus som syns på bilden.
Vi har mycket att prata om och ganska likadan humor också. Innan jag åker hem säger han att jag ska få något, eftersom det var alla hjärtans dag i går och vi inte kunde ses då på grund av hans jobb.
Hur kunde han veta att jag gillar Fazers blå och dessutom choklad med salt i – det har jag aldrig sagt till honom.
Ibland känns det bara som att man inte har något vettigt att blogga om.
Skulle jag igen en gång visa vilken kaka jag blev bjuden på under ett pressinfo? Då kunde ju någon tro att jag inte annat gör än äter kakor på jobbet varje dag 🙂
Det var i den blå timmen jag vandrade hemåt. Tänkte att jag aldrig förevigat mitt nya hem från den här vinkeln. Bor där längst borta i det vita huset. Går till eller från jobbet på sju minuter i maklig takt.
Bilden blev suddig eftersom jag hoppade till då två små hundar kom runt hörnet med sin matte. De blev tydligen rädda för mig också så jag blev utskälld 🙂
Hoppas kunna bjuda på intressantare inlägg i morgon och under helgen. Tänkte åka upp till Limingo på innebandymatch på lördag. Tar surfplattan med och kanske kan bjuda på bilder från roadtrippen. Tio timmar i buss, två timmar match, tio timmar i buss.
Är man supporter så är man!
Hello! Here I am. Living at Queen Street in the middle of the city.
Next to the Central Park. Not bad, not bad at all.
Ja, jag bor alltså hundra meter från Lovisas stora gröna lunga, Kapellparken.
Det här är inte Kapellparken men jag kan döpa den till Prima Park för den ligger så prima till rakt nedanför min balkong mot väst.
Bilderna i mina inlägg kommer de närmaste dagarna att vara fotograferade med och texten författad på iPade:n. Har inte fått den optiska fibern med det trådlösa nätverket kopplad än och vet inte när det sker, men kanske inom en vecka.
I dag och i morgon packar jag upp, men jag har ingen brådska. Varje sak ska hitta sin naturliga plats.
Jag letade för övrigt länge innan jag hittade trådlösa tangentbordet till surfplattan. Gick igenom alla lådor, men förgäves. Det positiva med jakten på tangentbordet var att jag hittade allt möjligt annat jag behövde, som till exempel en sax.
Jag pratar ibland högt för mig själv och just den här morgonen har det blivit mycket av den vanan. Jag sa till mig själv att jag visste att jag hade lagt den på ett fiffigt ställe, några lådor är nämligen packade med sådant jag vet att jag behöver rätt omgående.
Men jag hade missat en låda, den jag hade packat sist av alla. Den låg under en annan låda.
Trägen vinner, jag hittade tangentbordet så nu kan jag blogga utan att det tar jättelång tid.
Mycket provisoriskt men huvudsaken att det funkar 🙂 Till och med tejpningarna finns kvar på tv-bordets glasdörrar…
I går kom resten av mina ägodelar till nya adressen. Allt var klart kring halv åtta på kvällen men då var jag så trött att jag inte ville göra annat än sitta i soffan, titta på tv och dricka ett glas vin.
Nåväl – att titta på tv gick ju inte. Antennsladden fanns i gamla bostaden.
Men så kom jag på att jag har en surfplatta. Problemet var löst!
Flyttade sedan några lampor hit och dit för att få bra belysning då jag läste tidningar i min superfina soffa.
Det kändes fint att titta på solnedgången från balkongen.
Och att lyssna på alla främmande ljud både från huset och från omgivningen.
För att inte tala om alla främmande dofter i ett nyrenoverat hem – men allt kändes bara så toppenfint!
Min goda vän Nalle, som jag fick då jag var fyra år, inspekterar sängen och ger bästa betyg.
Inge-Maj hade hjälpt mig fixa i ordning sovrummet så jag inte skulle behöva bädda efter flytten sent på kvällen.
Jag sov väldigt gott faktiskt och de gånger jag vaknade visste jag var jag var. Jag kände mig trygg och mådde bra.
Och jag hade räknat fönstren innan jag somnade och jag drömde om en man… så framtiden får utvisa om det stämmer det där med att den man drömmer om blir ens tillkommande 🙂
På morgonen gick det inte att spola i toan… så det var den första skitgrejen jag råkade ut för i nya bostaden 🙂
Men jag litar på att saken är fixad då jag kommer hem.
Vi hörs under helgen! Ser fram emot att få börja packa upp.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 