Dom här väggarna får gå med i serien Vacker vägg fastän det handlar om fler än en, och även om de kanske inte är särskilt vackra.
Men skönhet sitter ju i betraktarens ögon, eller hur? 😀




Dom här väggarna får gå med i serien Vacker vägg fastän det handlar om fler än en, och även om de kanske inte är särskilt vackra.
Men skönhet sitter ju i betraktarens ögon, eller hur? 😀





Varken växter eller möbler har ännu hittat sina slutliga platser i mitt nya hem. Men det gör inget. Jag tänker att det är som med livet i stort sett.
Växter behöver tid och omsorg.
Tid och omsorg behöver människor och förhållanden också, vare sig det handlar om vänskap eller kärlek.
Växten längst till vänster skulle enligt en dåtida trädgårdsmästare växa i rasande takt. Men min uppfattning om ”rasande takt” var väldigt olik hans. Krukväxten är flera år gammal, den lever och mår bra, men invaderat bostaden? – det har den inte gjort.
Växten i korgkrukorna köpte jag däremot för några år sedan från Ikea. Den har inte ens planterats om sedan dess. Men den mår bra! Växter är som människor, de har väldigt olika behov.
Porslinsblomman, som står i en gammal potatiskorg längst bak, är mycket gammal. Jag har ärvt den av en släkting som gick bort för länge sedan. Den har klippts ner en gång och sedan kommit igen och blommat för fullt. Nu har den inte blommat på över ett år, men jag litar på att den kommer igen.
Det är lite med livet som med växterna, tänker jag. Alla behöver vi omsorg, någon som pratar med oss, lyssnar, rör vid oss, ger oss näring.

Jag har bott på nya adressen ganska exakt trettioen dagar nu. Vardagen funkar sedan länge, men än finns det saker och kläder som ska bort. Det får ändå ske så där pö om pö eftersom arbetsuppdragen kräver sin tid.
I dag förbereder jag alla papper som ska till bokföraren. Djungeln av regler som gäller för egenföretagare är tät, men jag har tagit mig envist framåt med en machete och ser då och då ljuset strila in över mig från ovan 🙂 Gillar att tänka i liknelser och att se symboler.
En massa tillfälliga lösningar har jag alltså ännu hemma, som av bilden synes … centralenheten till bordsdatorn syns till vänster. Den står på en del som blev över från Ikeas Billyhylla … skrivaren står på golvet… och skärmen med tangentbord på min fina sekretär, ett arvegods som förtjänar en annan plats i mitt hem.
Men allt har sin tid, och då jag har fått hjälp med att montera ihop nya arbetsbordet får ni se nya bilder 🙂
I morse var jag lite nere… finns så många frågetecken kring framtiden.
Men så tog jag ett snack med kraften jag tror på.
Det är bara att ge sig. Man kan inte klara allt själv och man måste inte orka ensam med allt.
När jag öppnade Hufvudstadsbladet fick jag första glada överraskningen. Tidningen har hakat på mitt tema med Glad måndag! 🙂

Lunchpausen blev också varm och fin! Min vän Dimi och jag toppade den med kaffe och kaka.


Berättelsen bakom den här teckningen som jag fick av Dimi är också otroligt fin och symbolisk. Då kristna i Bulgarien inte kunde fick tala öppet om sin tro använde de sig av symboler.

Under dagens lopp fick jag två samtal som gjorde mig hoppfull.
När jag kom hem såg jag att min krukväxt Moses stentavla blommor.
Blev slutligen en fin dag med många symboliska drag.
Det är ett uttryck som många finskspråkiga i min bekantskapskrets gillar.
Jag vet inte riktigt hur det har blivit så. Men när jag säger så, då tänker jag ofta på finska vänner som använt det svenska uttrycket.

Den här bilden tog jag tidigare i höstas. Den målades gul i samband med inspelningen av den första filmen om Ada och Glada. Länkar här till en tidningsartikel om den i Åbo Underrättelser.
Det blir många symbolbilder nu. För av någon anledning har jag börjat tänka mer och mer i symboler. Badstranden har alltid varit viktig för mig, då jag var barn och under tiden vi hade kiosken där med ex-maken.
På den här bänken hoppas jag en dag kunna sitta med en ny kärlek vid min sida. Tänk om man kunde sitta här på sin ålders höst, hand i hand med någon man håller av, och blicka ut över den fina Lovisaviken 🙂