Att packa gör ont

… i all synnerhet då jag hittar så många kort jag fått av min älskade.

Som det här, skrivet på förlovningsdagen 18.10.2002.

Puss på dig, vi ska alltid vara tillsammans!
Puss på dig, vi ska alltid vara tillsammans!

Det finns så mycket symbolik i det här. Vi pussades väldigt mycket. Och då vi skålade för något virade vi armarna runt varandras då vi tog den första klunken ur glaset.

(Hade här en bild av kortets baksida. En person hörde av sig och sa att det kan kränka någon person. Jag talade med en jurist som sa att ett kort som jag äger och fått för tolv år sedan knappast kränker någon. Men för att nu vara helt på säkra sidan visar jag bara ena sidan av kortet.)

Ofta skrev också jag kort med de ord som fanns bak på det här kortet. Tack för att du kom in i mitt liv, tack för att du finns.

Just i dag gör det outhärdligt ont att läsa ”vi ska alltid vara tillsammans”…
Grät inte i går, men i dag gör jag det.
Och det finns många kort kvar att sortera.

 

Fler presenter – och bilder!

Efter några regniga, ganska blåsiga och mulna dagar sken solen i dag. Vattnets temperatur var ändå bara femton. Fritidspaddlarna hade våtdräkter och är här på väg upp mot land.

Ännu är det inte mycket folk i rörelse på stranden men det blev en trevlig dag i kiosken, som finns i den här servicebyggnaden.

Som sagt, ganska tomt på stranden men det lär nog bli mer livat då värmeböljan kommer. Algbommen lades ut i dag och stranden fick i början av månaden en ny brygga.

Satte utanför kioskens dörr och hade den här utsikten uppåt.

Den här blomman är mitt skötebarn, det är terapeutiskt att plocka bort vissna blommor fastän man egentligen inte måste göra det.

Och så blev jag uppvaktad ännu en månad efter födelsedagsfesten. Marja-Leena och Paula gav en pelargon och en ampel åt mig, och min ”gamla” gymnastiklärare, härligt pigga Helena, kom med en flaska mousserat och ett fint kort. Tusen tack till er ännu en gång och en STOR kram!

50 år och en dag!

Aldrig förr har jag fått femtio rosor!
”Ja, men du har ju aldrig förr fyllt femtio” sa Guuben som uppvaktade mig med ett resebidrag, mackor, kaffe, juice, champagne, grattiskort i trä och femtio rosor… Ooooh, så glad jag blev!

Försökte räkna dem, men det var inte lätt. Tänk om de kunde stå raka och doftande för evigt… Men kanske man inte skulle njuta av Gubben Guds alla underverk om de var eviga?

Min 50-års dag blev mycket minnesvärd. På kvällen var jag helt matt av alla intryck, alla lyckönskningar, kort, presenter, blommor… och på lördag fortsätter festen!
Katten på bilden låg i går under redaktionens uteträdgårdsmöblemang och lapade sol. Det kändes symboliskt, för från och med i dag är jag semester- och tjänstledig i 131 dagar! Kommer säkert att berätta mer här på bloggen om vad jag sysslar med då!

Ett tack som rörde mig till tårar

Jag har som den skrivande reporter jag är i dag haft eld
i baken, eller med andra ord fullt upp. Därför har jag inte hunnit blogga. Men jag ska skärpa mig och försöka komma
i håg att ha privata kameran med då jag är ute på vift i bygden. Man ser och upplever allt möjligt där ska ni veta.

I dag blev jag rörd till tårar då jag fick den här fina buketten. Marianne från Lovisa Blomster hämtade den hem till mig. Det var en människa som jag hade intervjuat som ville tacka för att jag gett mig tid att göra reportaget. Själv tycker jag att det är jag som ska tacka för att människor ställer upp och berättar om sina liv.
Jag skrev också om tacket på min andra blogg, Bakom rubrikerna.