tacksamhet

Tacksamhet och lycka, med mina mått mätt

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Tacksamhetskalenderns frågor och mina svar för igår och i dag.

20 oktober: Vilken talang gör ditt liv lättare?
Att jag har förmågan att uttrycka mig i skrift. Jag är inte lika bra på att hålla tal.
Således har det blivit ett enormt antal artiklar och även några böcker.

21 oktober: Vilken plats är du glad för att du upptäckte?
Utomlands: Island. I Finland: Äppelviken där jag nu bor.

Se bara på bilden till vänster. Utsikten från min arbetsplats här hemma en solig dag i oktober.

Bilden till höger är ytterligare ett tacksamhetsbevis. Att jag har många vänner och bekanta. En av dem, Päivi Melamies, har skrivit en bok om sin släkt. Jag intervjuade henne i dag, och kort sagt uppmanar hon alla att ta vara på historier du hör dina äldre släktingar berätta. Anteckna allt, skriv dagbok, intervjua vänner och bekanta, spara foton men inte enbart på telefon och i molnen.

Berättelser kan inte längre återges då en människa gått bort. Fakta kan du hitta och släktforskning är en annan sak.

Något annat helt vardagligt som jag känner stor tacksamhet för är att jag kan sitta i mitt kök. I ugnen sprakar en eld. Jag har börjat lägga ramen till ett pussel av van Haasteren. De enda pusslen jag lägger numera.

Jag ändrar inte namnet på min blogg till Tacksamhetsbloggen fastän jag gott och väl kunde göra det. För även om jag fortfarande möter motstånd, och inte har hittat livets pusselbit, och allt är inte guld och gröna skogar. Så ser jag ändå det som ÄR guld för just mig. Allt möjligt smått i vardagen.

Och namnet på bloggen? Nej, Adrian Debutsky skulle bli mycket förnärmad om hans efternamn försvann.
Jag har lovat honom att så länge som jag lever, så länge finns också han ❤

Önskar det blir en glad måndag, trots allt!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Buhuu! Nej, det var inte spöket som höll mig vaken i natt, eller – vem vet? 😀
Ett handgjort ljus som jag köpte på Farmfestens marknad i fredags.

Jag är beroende av minst sju timmar sömn, helst nio eller tio, men det är sällan jag numera ostört kan sova tio timmar, det blir dom där toabesöken under natten… Efter ett sådant i natt, klockan 2.55, kunde jag inte somna om. Jag slumrade kanske men tyckte jag låg vaken mest hela tiden.

Sedan började lövblåsare och gräsklippare brumma på i parkerna utanför mitt hem, trots det lätta regnet som föll. Så nu ska jag försöka komma ihåg att sätta öronproppar nästa söndag, natten mot måndag. Det verkar nämligen vara standard med oväsen måndagsmorgnar med start klockan 07…

Mitt plåtskåp är en källa till glädje och ofta lyser levande ljus där om kvällarna.

Veckans kalender ser redan nästan proppfull ut. Det är inte bra, men ibland blir det så. Och en natt med urusel sömn fäller mig vanligtvis inte, men blir det två på raken är det värre. Ska nog klara den här dagen och på torsdag får jag äntligen, efter över två månaders paus, gå på massage. Den tanken gläder också denna gråmulna och blöta oktobermåndag.

”31 days of October gratitude”-kalender frågar i dag:
Vad fick dig att skratta senast?
Jag hoppas ju att den här dagen ska bjuda på nya skratt. Men senast skrattade jag väl åt några videoklipp med Snobben på nätet, och då en väninna visade ett klipp där hennes barnbarn stapplade iväg med vingliga steg, viftande med armarna för att hålla balansen. Slutligen pustade han ut då han hittade ett räcke att få tag i 🙂 ❤️

Åh, äntligen möjligt att använda WP normalt igen!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Jag har Premium WordPress och får därför hjälp av AI i första hand, men sedan av en riktig person om AI inte går i land med problemet. Och nu fick Happíness Engineer hålla på en halvtimme för att åtgärda problemet.

Utmärkt service på svenska, översatt av AI, men så gott som perfekt ändå och mycket vänlig ❤

Det jag skulle blogga om var dels ett söndagsbidrag med bilder från veckan som gick, men det får nu då duga med inlägget jag gjorde via telefon tidigare i dag men en bild från bokkafeet. Och ja, en bild från Farmfesten på torget, med spelmännen!

Och så ska jag ha en skylt. Den tog jag i mars! 😀 En informativ skylt vid spångarna som går från en park vid Drottningstrand till gångbron.

Och då dagens fråga i kalendern ”31 days of October Gratitude” lyder
What do you love about your home? Vad älskar du i ditt hem?
vill jag ju svara på det.

Den höga pönttöuunin (en ugn av plåt som håller värme bättre än en kakelugn) i köket, den är mycket omtyckt, fastän jag nog inte använt den än. Jag tror att jag ska elda första gången nu instundande vecka. Sotaren kommer först den andra november i år.

Och förstås tycker jag mycket om mina stora fönster och de höga rummen, och trägolven – fastän allt har sina sidor då det blir kallt till vintern 🙂

Vacker vägg, vacker höstdag och en del frågor

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Bilden har egentligen inget med inlägget att göra, men den här väggen tycker jag är så vacker med sin grönska. Den finns i Safcafé 2.0, ett lunchställe utanför centrum. Där finns också närproducerade produkter på en del hyllor, en plats som kallas LovDeli, alltså delikatesser från Lovisa.

Dagens fråga i kalendern ”31 days of October Gratitude” lyder:

Vem är du glad att ha i ditt liv?

Den frågan kan inte besvaras bara med ett namn eller en person. Så det blir nog allt från 92-åriga mamma till min syster och min hjälpsamma granne. Icke att förglömma ett stort gäng vänner i olika åldrar som jag träffar i olika sammanhang, både inom jobbet och på fritiden. Tacksam också för alla bloggvänner jag funnit genom åren ❤

Hos Elisamatilda är temat ”Just nu”.

Vad löste sig den här veckan?
Jag fick 4 kubikmeter ved inburen.

Vad har du besegrat den här veckan?
Installation av en del ”förlorade” appar på telefonen.

Vad är du nöjd med den här veckan?
Höstblomstren fixade på ett par gravar, och frissabesöket i onsdags.

Vad blev precis lagom den här veckan?
Intaget av choklad, inte för mycket, inte för lite 😀

Vad får minus den här veckan?
Högt bensinpris och några oförskämda världsledare.

På Just-nu-listan kan också tilläggas att solen skiner, det är +13 grader, och jag önskar att den här varma hösten skulle fortsätta länge, länge. Men en meteorolog hotade med annat igår, att det skulle vara vår sista varma höstdag… få se!

Oktober är här, med allt möjligt utmanande, roligt och intressant!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Det hade jag väl ändå inte tänkt om mig själv. Att jag skulle tycka det var roligt när oktober månad anlände? Har jag blivit en vän av hösten? Eller är det bara så att mina övningar kring tacksamhet och acceptans gjort sitt, och framförallt det att jag trivs ypperligt i min nya bostad?

Jag tycker mycket om månadskalendrar med frågor, typ den här här ovanför. Det var en vän som visade den på Facebook och jag beslöt mig för att haka på.

Vissa frågor är förstås sådana, till exempel dagens, att jag borde vänta till kvällen med att svara på dem. Men jag tänker inte ta stress med det heller – jag svarar då som jag skriver blogginlägget och det som gäller då, det gäller då.

Vad fick mig att le idag?
Faktiskt en underbar dröm som jag hade innan jag vaknade. Och förstås att solen skiner och att det är +12 grader varmt!

Sedan blir det förstås lite Mumin-inspirerat också. Vill du se bilden i större format? Högerklicka och välj ”öppna bilden i ny flik”.
Då är det lättare att läsa texten som finns i väderboken.

Oktober månads bild i kalendern som jag fick av min syster i julklapp är intressant i sig. Vad är det som spöket oroar sig för? Kommer Mumintrollet för att trösta? Har spöket svårt för att sova när det är fullmåne? Ja, du lilla spöke, det har jag också ibland.

Bilden till höger är från min väderdagbok som jag började fylla i nån gång i slutet av mars. Har efter det dagligen noterat temperaturer och om det varit sol eller regn, åska eller snöfall. Plats för några korta anteckningar om annat som hänt varje dag finns också.

Jag älskar olika kalendrar ❤

I dag börjar också Folkhälsans utmaning Hälsostegen för oktober månad. Jag stegar in i den utan prestationskrav, men jag är med i år igen!

Ta tag i bokstaven T

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Den uppmaningen får vi i dag av Klimakteriehäxan.

Jag hoppar in i sena kvällstimmen eftersom jag kom på att jag har allt möjligt jag vill skriva om och bilder att visa imorgon då vi går in i oktober månad.

De första orden jag kommer på, och som förmedlar något vackert, gott eller trevligt är.

TACKSAMHET, TYSTNAD och TRO.

Jag känner tacksamhet för att jag nu bor i den bostad jag fick hyra från och med 14 september. Jag kan sitta länge och bara titta ut genom fönstret. Beundra solen som gör höstfärgerna där ute så fina. Eller strålarna som silas genom mina glaskonstverk som jag nu äntligen kan ha i fönstret.

Jag uppskattar den tystnad som för det mesta råder här. Kräver förstås inte att alla andra som bor i huset ska tassa på tårna. Nej, det ska höras att det finns liv i huset, alla ljud är tillåtna. Här finns vuxna, barn och hundar och visst, här utanför skramlar avfallshanteringens bil ibland, och mopeder spärrar, liksom även lövblåsare. Men oljuden är inte konstanta. De hör till livet, men så gör också tystnaden.

Tro. Den är viktig för mig. Tron på att det finns en högre makt, något som är större än vi. Och att tro på det goda, på mänsklighet, på empati och kärlek.

Finns nog många ord på T jag hade kunnat ta med. Men vi ska välja bara tre 🙂

En av dygnets bästa stunder

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

… ja, det är då dagen kan börja i lugn takt.

Efter sedvanliga rutiner med toabesök, påklädning och rullgardiner upp plockar jag fram frusna aroniabär, dagens dos, från frysen.

I dag hade jag inga tomater, men sådana finns ibland på mackorna. Salta scones från Cafe Favorit då och då, kräver inget annat än lite smör efter att jag värmt dem en stund i brödrosten. Kranvatten och utöver det även varmt honungsvatten.

Så här startar dagen bra. När solen dessutom lyser från en klarblå himmel blir jag extra glad och tacksam.

Jag odlar ofta tankar som handlar om hur bra vi har det. Vatten som rinner från kranen, tak över huvet. elektricitet med vars hjälp frys, kylskåp, dator och telefoner funkar… När vi tittar ur ser vi inte sönderbombade hus eller en omgivning som badar i lervälling efter översvämningar. Inga tornados pinar oss heller.
Listan kunde göras lång.

I dag är det ÄNTLIGEN dags för frissabesök. Det är sju veckor sedan senast, och det är absolut två veckor för länge. Det insåg jag för två veckor sedan 😂 Sedan dess inte fått någon fason på frisyren och håret ser jämnt hängigt, platt och smutsigt ut.

Men i dag blir det förhoppningsvis en ändring på det!

En och annan tår trillade i dag

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

Pavlova-bakelse. Favorit i repris – på Café Favorit ❤ Och ett glas skumpa. Min 64-års dag till ära, men också en glädjeskål för att förändringarna i bröstet var godartade och nästa kontroll görs våren 2027.

Då jag fick beskedet från HUS var min syster den första jag ringde till. Jag sa ”jeee, vi kan fira idag”! Och vi hade ju kunnat fira även om jag fått beskedet ”du ska opereras” eller nåt annat.

Jag var inte nervös inför samtalet från sjukhuset. Tänker ”det är som det är, inget jag kan göra nåt åt om jag har cancer, om det här kräver vidare åtgärder”.

Men någonting inom mig har väl ändå varit på spänn, för sedan bara brast allt och jag började hulka och snyfta av glädje och tacksamhet då jag kunde säga till min syster att det här var en så fin födelsedagspresent… att få detta besked.

Eftersom det var mulet och regnsjukt satt vi inne på kafeterian. Miljön och disken fotograferad under en kort stund då där inte var trängsel av kunder 🙂

Födelsedagskortet som min syster gav mig ❤

Jag har också fått många hälsningar via Facebook, Whatsapp, Messenger och mejl. Varenda en har gett mig glädje på sitt sätt.

Jag tar varken hälsan eller livet för givet. Ju äldre jag blir, desto känsligare blir jag också. Rösten brister, jag blir tårögd. Det låter nästan löjligt att skriva det, men jag tror att bara den som är lika känslig förstår.

Och det är ju verkligen inget pinsamt med tårar och gråt. De är bevis på att vi är människor, varelser som tänker och känner.

Jag fick en dikt via Whatsapp och vill dela den här:

Med kamera och penna du hittar det lilla,
som får oss läsare att stanna upp och gilla.
På Nya Östis sprider du värme och liv,
med texter som alltid har mänskligt driv.
Hoppas din dag blir glad, fin och lätt –
med kaffe, tårta och solsken på rätt sätt.

Ett stort tack till skribenten. Han vet vem han är.

Kvällens lugn, brasa och pussel

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Brasan visar jag inte bild på, men däremot en detaljbild av pusslet 🙂

Jag finner ett sällsamt lugn i det, då jag sitter vi pusselbordet och låter tankarna flyga fritt. Genom åren har jag insett att jag kan lösa mig från stressiga och krävande situationer då jag pusslar.

Ibland kan ta det en timme innan jag förstår att det är till pusslet jag ska gå. Så fort som jag kan lämna datorn, då jobben är gjorda.

Det är inte möjligt för mig att helt koppla bort arbetsuppdrag. Jag har ju bara en liten deltidspension och på den allena lever jag inte. Men med hjälp av besparingar och många bäckar små av frilansuppdrag har jag hankat mig fram.

Jag litar på att livet bär 🙏

Det mest värdefulla för mig själv är att jag får vara den jag är. Göra det jag vill. Leva hur jag vill. Äta och dricka vad jag vill, sova, vaka när jag vill.

Jag behöver inte vara duktig. Jag måste inte för någon annan i världen visa en fasad som inte finns.

Här är paprikaplantorna på gång, en kall vinter till trots och inte har jag nån supervärmebölja inomhus heller 😀

Jag ska låta dem växa ännu och sedan se vilka som plockas upp och planteras om. Där är väl kring tretton som grott, men jag tycker det är bra om jag får fem plantor från detta. Vad anser ni? Om det finns experter på paprikaplantor där ute 🙂

Fastekalendern idag: Vad är du tacksam för?
Allt det jag nämnde här nyss. Att jag har ett jobb och att jag ensam klarar min ekonomi.
Att jag har hälsan (tror jag), och kan stiga upp från sängen varje dag.
Att jag har vänner.
Även tacksam för den inre styrka som burit mig genom alla år, genom olika svårigheter. Något slag av envishet, en visshet som vuxit till en insikt om att jag är bra som jag är.
Kunde göra tacksamhetslistan lång 🙏💕

Nu kan vintern komma

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

… med buller och bång om den så vill. Jag vill ju helst inte ha vinter alls, men nu är jag förberedd, i alla fall vad gäller veden och värmen för min bostad.

Det var det här jag oroade mig för och jag vet nu också vad min oro delvis baserar sig på.

Fyra kubikmeter ved skulle ner till mitt källarförråd. En kbm mer än ifjol. Med ett svagt knä kunde jag inte själv göra mycket.

Bilden tog jag då mina fyra hjälpkarlar redan hade kånkat iväg en del av veden.
Jag anlitade Lovisa Tors innebandy, och hade på förhand kommit överens om vad jag betalar för det som hos föreningen är en talkoinsats. Pengarna går alltså till föreningen.

Det som jag kom underfund med igår är att om jag inte har full kontroll över vissa situationer blir jag orolig. Jag sover dåligt och grubblar.

I det här fallet blev det klart en dag innan veden kom
a) vilken tid den beräknas komma
b) att jag får minst tre killar som bär in veden. Så långt kändes allt ganska lugnt.

Ifjol dök det upp olika problem inför leveransen. Först blev leverantören sjuk, sedan var någon här hos oss sjuk. Leveransdatum flyttades framåt och jag var en orolig själ. Sedan gick leverantörens bil sönder.

Så vad som helst kan hända, saker jag inte kan påverka. Det stressar mig.

I år hände inget av det jag hade oroat mig för. Veden kom en kvar tidigare än utlovat och hjälpteamet bestod av fyra män. På en dryg timme var allt jobb klart och jag kunde sedan hjälpa grannen som hade fått en lika stor sats björkved.

Igår kollade jag också väderrapporten med ett par timmars intervaller. Det gällde att vara beredd att dra presenningen över veden om det skulle ösregna.
Det kom bara ett litet duggregn då veden anlände. Sedan sken solen då och då, annars var det mulet men inget regn.

I dag har jag också full rulle med sånt som mamma behöver hjälp med men det som jag känner mest är:
Tacksamhet 🙏
… och förstås… muskelvärk 😂💪